Andreas hyllar Lord of War (2005): "Det är både glättigt och skoningslöst"

De senaste åren har Nicolas Cage medverkat i ett stort antal filmer av tvivelaktig kvalitet. Han har själv erkänt att detta har att göra med att han behövde betala av skulder. Det råder delade meningar rörande Cages talang och kvaliteten på hans projekt. Han skiljer sig sannerligen från de flesta andra skådespelare, då han bland annat verkar improvisera sin syntax, vilket gör att det kan låta lite hur som helst när han levererar dialog. Personligen är jag ett fan av honom.

Jag har varit lite försiktig när det kommer till vilka av hans filmer jag ser de senaste åren, eftersom jag inte vill slösa min tid på behöver-bara-pengarna-filmerna. Mandy och Pig är dock exempel Cage-filmer som är konstnärligt knasiga och bjuder på finfina filmupplevelser.

"Lord of War" kom 2005, alltså innan Cage behövde göra filmer bara för pengarna. Det är en sylvass satir och samhällskommentar. I mitt tycke är det nog 2005 års bästa film. Nyligen gjordes det klart att filmen kommer få en uppföljare. Både Nicolas Cage och regissören, Andrew Niccol, kommer återvända. Den här gången kommer vi även se Bill Skarsgård i en av rollerna.

I den här krönikan kommer jag förklara varför ni ska se "Lord of War" på stört. Och varför vi alla ska fram emot uppföljaren.

Glättigt och skoningslöst

Yuri Orlov (Nicolas Cage) står på en gata full av tomhylsor. Han talar direkt till kameran och säger:

”Det finns mer än 550 miljoner skjutvapen i världen. Det är ett skjutvapen för var tolfte person på planeten. Den enda frågan är: Hur beväpnar vi de andra elva?” (min övers.)

Sedan följer ett montage av en patrons ”liv”, ackompanjerat av den skenbart glada låten ”For What it’s worth” av Buffalo Springfield. Efter kulan har pressats in i hylsan är den centrerad genom hela montaget. Patronen rullar ner på ett band och sedan ner i en låda som förseglas. Lådan öppnas av vad som ser ut som en soldat i Sovjetunionen innan den förseglas igen. Nästa gång den öppnas befinner den sig i vad som verkar vara Afrika. När en gaffeltruck ska lyfta lådan ramlar patronen ur lådan och rullar nästan över en kajkant, men fångas i sista stund av en hand som lägger tillbaka den i lådan. Efter en färd genom djungeln laddas patronen i ett magasin. Plötsligt befinner sig patronen, och vi, i en eldstrid. Montaget avslutas med att kulan avfyras och träffar en barnsoldat i huvudet.

Det är så här "Lord of War" inleds. Det är både glättigt och skoningslöst, vilket kan sägas vara filmens ton. Det hela görs mer skrämmande av att det sedan står ”Baserad på verkliga händelser”. Cages karaktär är fiktiv, men inte helt; han är baserad på ett antal verkliga illegala vapenhandlare.

Osentimental skildring av den illegala vapenhandeln

Yuri Orlov växer upp i Little Odessa i New York. Han drömmer om att bli rik och gifta sig med en kvinna på en stor reklampelare. Stadsdelen han växer upp i är mycket i våldsam. Till skillnad från många andra filmers huvudkaraktärer, störs han inte av våldet, utan ser det som en möjlighet. Han börjar sälja vapen till traktens gangsters, men inser snart att de verkliga pengarna inom den illegala vapenhandeln ligger i att sälja till krigande länder, som har svårt att få tag i vapen, då ingen legitim vapenhandlare får sälja till dem på grund av embargon.

Yuri når stora framgångar genom att sälja till några av de vidrigaste människorna som någonsin vandrat på Jorden, exempelvis krigsherren Andre Baptiste (Eamonn Walker), som ger filmen dess titel i följande replikväxling:

Andre: They say that I am the lord of war, but perhaps it is you.

Yuri: I believe it’s ”warlord”.

Andre: Thank you, but I prefer it my way.

Filmens bitvis glättiga ton gör att jag många gånger inte vet om jag ska skratta eller gråta. Det är nog också det som är själva poängen med filmen. Yuris hyllning till automatkarbinen AK-47, som har dödat fler människor än något annat vapen, är legendarisk.

Sin egen skurk

Yuri talar ärligt om alla sina brister och fel och gör inga egentliga ursäkter för det han gör. Ethan Hawke spelar Interpolagenten Jack Valentine, en fullkomligt omutbar person som brinner för sitt arbete, det vill säga att stoppa personer som Yuri.

Yuri är filmens huvudperson. Trots att Valentine är den karaktär som kämpar för det goda, är Yuri även filmens protagonist. Ordet protagonist brukar vara synonymt med hjälte. Det används ofta även för antihjältar. Men Yuris vidriga handlingar, som får förödande konsekvenser, gör att han inte ens kan beskrivas som en antihjälte. Han är även sin egen fiende, sin egen antagonist. En protagonist ska utvecklas och nå ett mål eller i alla fall komma till en insikt genom konflikten med sin antagonist.

Jag ska inte avslöja slutet, men jag vill belysa att Yuris giriga och samvetslösa personlighetsdrag, som är filmens antagonist, gör att hans mänskliga sidor, det vill säga de sidor som gör honom till en protagonist, kostar honom allt som egentligen betyder något.

En uppföljare jag faktiskt vill se

Hollywood pumpar gärna ut uppföljare som försöker återskapa den första filmens storhet genom att i princip göra samma sak en gång till, fast med en ny skurk. Uppföljare som görs 10, 20 och till och med 30 år efter originalet är oftast den mest urvattnade skiten som finns. Ghostbusters från 2016 är ett utmärkt exempel. Ghostbuster: Afterlife från 2021 är lite bättre, men det är lite som att jämföra en bajskorv med ett glas mellanmjölk som är utspädd med korvspad. Uppföljare kan så klart vara bra, även de som kommer långt efter originalet, så länge filmmakarna tar den nya filmen i en ny riktning som på något sätt är konsekvent med originalet. Personligen tycker jag att Blade Runner 2049 är ett utmärkt exempel på detta.

Det står nu klart att "Lord of War" kommer få en uppföljare. Både Nicolas Cage och den första filmens regissör, Andrew Niccol, återvänder alltså. Det som gör Lord of War så lämpad för en uppföljare är att det finns så många aspekter av den illegala vapenhandeln att utforska genom Yuris osentimentala ögon.

I den nya filmen kommer Bill Skarsgård spela Yuris son, som har följt i sin fars fotspår. Yuri må vara osentimental, men han har ett hjärta, så den konflikten kommer bli väldigt intressant att följa, oberoende på om Skarsgårds karaktär är mildare eller värre än sin far. Bill Skarsgård är dessutom en väldigt duktig skådespelare. Och jag tror att han kommer göra ett bra jobb om manuset är bra.

Min enda egentliga fråga är: Varför har det dröjt så länge innan vi fick en uppföljare?