Andreas gnäller på Ross i Vänner

"Vänner" är en av mina absoluta favoritserier. Jag växte upp med serien. Jag var tio när serien hade premiär 1994 och tjugo när den avslutades 2004. Det är fortfarande en serie som upptäcks av nya människor varje dag, tack vare att den går på Netflix (för tillfället). Ju äldre serien blir, desto mer inser jag hur problematisk den är.

Det är till exempel väldigt tydligt hur gammal serien är varenda gång de drar ett skämt om att någon beter sig ”gay” eller att något är ”gay”. Porträtteringen av det lesbiska paret, Carol (Jane Sibbett) och Susan (Jessica Hecht), var progressivt på sin tid. Idag känns skämten kring dem unkna. Det värsta exemplet är nog hur Chandlers pappa (Kathleen Turner), som är en transkvinna, porträtteras och talas om, det vill säga som någon sorts pervers sexgalning som förför allt från pool-killar till sin sons lärare (eller vad nu Mr. Garibaldi var). Sedan har vi det faktum att det finns väldigt få karaktärer som tillhör etniska minoriteter; Charlie (Aisha Tyler), som är afro-amerikan, skrevs in som ett direkt svar på detta.

Men det är inte något av detta jag ska gnälla om idag, men det betyder inte att jag inte tänker göra det i framtiden. Med tanke på hur stor plats Vänner har i populärkulturen, finns det mycket att prata om.

Idag ska det istället handla om Ross Geller. Det är en karaktär som är problematisk ur flera perspektiv.

David Schwimmer

Jag vill vara väldigt tydlig med att mitt syfte med denna krönika är att kritisera (=gnälla på) hur Ross Geller är skriven när det kommer till vissa aspekter. Jag ämnar dock inte att kritisera hur karaktären spelas.

För jag tycker att David Schwimmer är riktigt bra i rollen. Till en början var Ross en lite stel och tråkig kille, som pratade pretentiöst och lite för långsamt. Under den tidiga eran var komiken kring karaktären främst lite småtrevlig. Schwimmer fick bära ett desto tyngre lass ur en dramatisk synpunkt, då kärlekshistorian mellan Ross och Rachel (Jennifer Aniston) numera har gått till TV-historien.

Sedan kom den andra skilsmässan för stackars Ross i femte säsongen. Då fick Schwimmer verkligen möjlighet att utforska karaktärens mer livfulla sidor. Jag skulle till exempel kunna nämna när hans chef stjäl hans macka (”MY SANDWICH?!”). Detta lite mer livfulla beteende blev sedan något återkommande. Som när de ska bära en soffa upp för en massa trappor och Ross kommenderar: ”Pivot. Pivot! PIVOT!!!”

Schwimmer är nog den skådespelare i Vänner som fick sin karaktär att växa mest komiskt, vilket är en imponerande bedrift i 90-talets populäraste komediserie. Och den bedriften kan ingen ta ifrån honom.

Toxic masculinity eller dörrmatta?

För de av er som inte vet vad toxic masculinity är, kan det förklaras som ett uttryck för den mest reaktionära patriarkala attityden. Kortfattat innebär denna attityd att män är ”viktigare” än kvinnor; det är män som vet mest. Vidare utmärks denna attityd av att män ska vara män. Sådana saker som att ge uttryck för sina känslor, att tycka om saker som anses vara ”feminina” eller att INTE vara den som bestämmer (”bär byxorna”) är tabu enligt denna attityd.

För några år sedan läste jag en artikel som handlade om just att Ross Geller är det värsta exemplet på toxic masculinity bland 90-talets TV-serier. Jag hittade dessvärre inte just denna artikel, men ni kan läsa en liknande här (det har skrivits många artiklar om just detta ämne). Jag minns att jag tyckte skribenten ifråga var lite väl snäv i sina tolkningar. Jag fann mig mentalt försvara gamle Ross genom att peka på situationer där han mer eller mindre behandlas som en dörrmatta.

Denna tanke har legat och gnagt i mitt bakhuvud lite. Därför vill jag nu reda ut ett och annat om Ross, ge min syn på saken. Jag håller med om att han är ett typexempel på toxic masculinity. Men han är också ett exempel på en man som behandlas som en dörrmatta.

I den här krönikan kommer jag ta upp några ämnen som kommer att granskas ur båda perspektiven.

1. Relationen till sonen

Ben (spelad av Cole Sprouse i de sista säsongerna) är alltså Ross son. När vi träffar Ross i första avsnittet, får vi reda på att han är nyskild och att hans ex-fru visade sig vara lesbisk och numera bor ihop med en kvinna. I slutet av avsnittet får vi veta att Carol är gravid med Ross barn. Detta leder till diverse komplikationer. Då Vänner handlar om sex unga vänner som hanterar vardagsproblem som unga människor har, var Ben med förvånansvärt lite i serien.

Toxic – Dockan

I avsnittet "The One With the Metaphorical Tunnel" (säsong 3) har Bens mammor låtit honom välja leksak själv i leksaksaffären. Hans val består av en Barbiedocka klädd för skidsemester (ursäkta för att jag inte vet vad denna Barbie kallas). Detta hotar Ross manlighet till den grad att han spenderar de kommande dagarna med att försöka övertyga Ben om att välja en mer ”manlig” leksak, som en monstertruck, en dinosaurieleksak och en G.I. Joe. Till slut lyckas han övertyga Ben om att leka med G.I. Joe istället. Det är tydligen helt okej att leka med dockor så länge dockan är en ”manlig” leksak (det räcker inte att vara en manlig docka, sorry, Ken). Och jag antar att krig är bättre än skidsemester. För ”riktiga män” i alla fall.

Dörrmatta – Efternamnet

I "The One With the Sonogram at the End" (säsong 1) går Ross till läkaren med Carol och Susan. Det är värt att ha i åtanke att Ross nu måste spendera tid med sin ex-fru och personen han blev lämnad för. Det spelar egentligen ingen roll att det är en kvinna han blivit lämnad för; det är en jobbig situation i vilket fall som helst. Ross kommer inte in och ställer några krav. Han kräver aldrig att barnet ska bo med honom halva tiden. Detta är aldrig något som diskuteras över huvud taget.

Carol och Susan tänker ge sina egna efternamn till barnet (Willick och Bunch), men tycker inte att Ross efternamn behövs. Sammanfattningsvis har Carol alltså varit otrogen mot Ross, har vårdnaden om deras barn majoriteten av tiden och tänker inte heller låta barnet få Ross efternamn. När det blir tydligt att efternamnet är viktigt för Ross, känns det som att det är något hon skulle kunna ge honom. Och Ross står inte ens på sig! Istället försöker han kompromissa genom att säga att barnet ska ha tre efternamn. Han försöker inte ens få bort Susans efternamn! Hela diskussionen glöms bort så fort de hör barnets hjärtslag. Och jag har fortfarande ingen aning om vad Ben heter i efternamn.

2. Ross och kvinnorna 3

Ross hinner få ihop det med ett antal kvinnor under de tio år som vi följa de sex vännerna i New York. Hur pass dålig är Ross på relationer egentlig? Det korta svaret är ”dålig”. Det långa svaret är ”Väldigt dålig.”

Toxic – Saboterade relationer

Ross har älskat Rachel sedan de var små. När hon kommer tillbaka in i hans liv i det första avsnittet av serien, börjar han genast tråna efter henne. Hon kommer sedan vara orsaken till att fyra av hans relationer går i kras. Nu menar jag inte att det är Rachels fel. Jag syftar på det faktum att Ross fattar sina beslut utifrån hennes inställning till honom; det är fortfarande hans beslut. Första gången väljer han att göra slut med Julie (Lauren Tom) för att vara tillsammans med Rachel. Andra gången gör han slut med Bonnie (Christine Taylor) för att Rachel vill bli tillsammans igen. Tredje gången säger han Rachels namn när han står vid altaret för att gifta sig med Emily (Helen Baxendale). Fjärde gången gör Mona (Bonnie Somerville) slut med honom för att han i hemlighet har flyttat ihop med Rachel, som är gravid med hans barn.

Saken är den att om Ross hade varit en mogen man med integritet, hade han kunnat fråga om Rachel ville gå på dejt med honom i första säsongen eller försökt reparera förhållandet efter de gjorde slut i tredje säsongen. Hon var uppenbarligen öppen för det efter ett tag (vi kommer till diskussionen om ”pausen” snart). Och han skulle inte ha gift sig med Emily efter att ha känt henne i någon månad när det var uppenbart att han fortfarande hade känslor för Rachel.

Den typen av egocentrism som gör att Ross gång på gång går in i relationer som sedan kollapsar för att hans behov går före alla andras är toxic masculinity i ett nötskal. Efter hur han behandlade Mona, kan jag tycka att han förtjänar det öde som Mona tydligen föreslog när de gjorde slut (hoppa upp i sitt eget arsle och dö).

Dörrmatta – Emilys krav

Ross skämde ut Emily inför hela hennes familj (och sin egen) när han sa Rachels namn när de stod vid altaret. Hade Emily haft sinnesnärvaro nog att inse vad detta innebar, hade hon kanske kunnat lämna honom där vid altaret. Men det var en svår situation, så jag kan ha förståelse för att hon inte gjorde det. Det blir inte bättre av att hon ser Ross och Rachel i färd med att boarda planet till den smekmånad det var meningen att hon och Ross skulle åka på.

Istället för att ge honom en utskällning som heter duga och kräva en annullering (ett juridiskt begrepp jag lärde mig av "Vänner" för övrigt), stormar hon iväg och vägrar prata med honom. När hon sedan börjar prata med honom igen, ställer hon en rad störtlöjliga krav. För det första får Ross aldrig träffa Rachel igen, vilket betyder att han inte kommer kunna träffa sina andra vänner heller, eftersom det är en tajt grupp vänner. Sedan kräver hon att de flyttar långt bort från den del av staden där bland annat Ross son bor. Slutligen tvingas han sälja alla sina möbler (Rachel har suttit på hans stolar till exempel). Som den dörrmatta han är, går Ross med på allt. Detta är troligtvis det värsta exemplet på hur han är en dörrmatta.

3. Ross vs. Rachel – Den där pausen…

Det var många som grät när Ross och Rachel gjorde slut i tredje säsongen. Det älskade paret hade börjat glida ifrån varandra när Rachel fick ett nytt jobb, som krävde mycket av hennes tid. Det blev inte bättre av att hon började umgås med den lismande Mark (Steven Eckholdt). Det hela slutade med att Rachel föreslog att de skulle ta en paus. Ja, hon sa klart och tydligt att de skulle ha en paus. Sedan gick Ross och låg med Xerox-tjejen/Chloe (Angela Featherstone), vilket ledde till att Rachel gjorde slut.

Toxic – Den mörkaste svartsjuka

Ross har svårt att hantera att hans flickvän har ett jobb som tar så mycket av hennes tid och intresse. Han är inte glad att kvinnan han älskar har hittat rätt i sitt yrkesliv. Han känner sig hotad av att hon älskar något annat än honom. Han känner sig även hotad av Mark, som Rachel har så mycket gemensamt med. Rachel gör sitt bästa för att försäkra honom om att det hon har med Ross är väldigt viktigt för henne, men att det känns väldigt givande att exempelvis gå på föreläsningar om mode med Mark. Ross spelar förstående, men mimar, medan han kramar Rachel, att han inte alls förstår hur hon hellre kan vilja spendera tid med Mark än med honom.

När han ligger med Chloe/Xerox-tjejen är det ett svek mot Rachel. En teknikalitet angående huruvida de hade en paus eller inte spelar ingen roll. För om deras relation inte var viktigare än att den kan avbrytas tillfälligt för att någon säger ett ord, var det inte mycket till relation. Ross har rätt i sak; de hade en paus. Men det gör inte något för att Rachel inte ska känna sig sviken. I det fallet är jag på Rachels sida.

Dörrmatta – Svartsjukan var berättigad

Okej, så här faller begreppet dörrmatta lite. För här kämpade Ross för sin relation på ett sätt han inte gjorde när det kom till exempelvis sin sons efternamn. Saken är den att några veckor efter Ross och Rachel har gjort slut, erkänner Mark att han har känslor för Rachel. Och han har haft det ett tag. Så han ber Rachel om en dejt. Och hon tackar ja!

Det betyder att den svartsjuka Ross kände var berättigad. Mark försökte faktiskt sno hans tjej! Och Rachel hade ett visst intresse för Mark. Annars hade hon aldrig gått med på att gå ut med honom.

När det kommer till Mark, är jag helt på Ross sida; Mark är en liten jävla vessla.

Ross är en bra vän.

Med allt detta sagt, kan jag inte förmå mig själv att hata Ross. För han är en fin vän. Han är alltid där för sina vänner, när de behöver hans råd, hans pengar eller hans tid. Och Ross och Rachel kanske inte är ihop på flera år, men under de där åren växer sig deras vänskap så pass stark att hon inte ens klarar av att säga farväl till honom. Alls. Och det är precis som det ska vara.

Vad tycker ni om Ross?

Är han världens finaste kille?

Eller är han världens största svin?

För mer läsning ---> Spana in vår lista med de bästa avsnitten av Vänner!