Andreas gnäller på Ron Howard: "Jag kommer fan aldrig förlåta honom"

Ron Howard (f. 1954) är kanske inget namn gemene man känner till, men ni har troligtvis sett någon av hans filmer. Han slog igenom som skådespelare i kultserien Happy Days, även känd som Gänget och jag i Sverige. Efter seriens sista avsnitt sändes 1984 inledde Howard en mycket framgångsrik karriär som regissör. Han ligger bakom ett antal välkända filmer, exempelvis Apollo 13, A Beautiful Mind och Da Vinci-koden.

Saknar stil

Jag har skrivit om regissörer jag avskyr tidigare. Howard är inte en kass regissör. Faktum är att jag tycker att ett antal av hans filmer är riktigt bra. Det som stör mig med Howard är snarare att han alltid tar den absolut enklaste vägen med sina filmer. Till skillnad från många andra välkända och framgångsrika regissörer har han ingen känsla för stil.

En regissör med en säregen stil brukar omnämnas som auteur. Quentin Tarantino är exempelvis känd för sin intelligenta dialog och det grafiska våldet som han har kritiserats för många gånger. Wes Anderson gör knasiga och extremt färgglada filmer. Christopher Nolan är lite svårare att sätta fingret, men jag skulle vilja påstå att hans filmer blandar science fiction och realism med en fingertoppskänsla för berättandes konst.

Howards filmer följer den dramaturgiska modellen, men det finns liksom inget bett i många av hans filmer. Hans filmer presenterar karaktärer och handling i första akten och i slutet utvecklas karaktärerna lite och handlingen når sitt klimax. Problemet är att det ofta kan bli rätt tråkiga filmer, vilket är anledningen till att jag vill likna honom vid mellanmjölk. Det är inget fel på mellanmjölk.

Michael Bay är en regissör jag avskyr, eftersom han lägger mer energi på röriga och explosiva actionsekvenser än på att berätta en sammanhängande historia. Karaktärerna i hans filmer är extremt platta stereotyper som dessutom ofta framstår som korkade eller osympatiska.

Michael Bay är en kopp billig energidricka utblandad med kattpiss. Då väljer jag ju hellre Howards mellanmjölk

De tidiga filmerna var bra

Howards tidigaste filmer hade faktiskt mer än lite bett i sig. Det var bra filmer, som jag har sett om ett par gånger.

1988 regisserade han "Willow", fantasyfilmen med den kortvuxne Warwick Davis i titelrollen. Davis är egentligen en rätt kass skådespelare, men det tänker jag knappt på när jag ser filmen, då vi bjuds på ett riktigt bra fantasy-äventyr med häxor, monster, elaka krigare och Val Kilmer i högform som den oborstade krigaren Madmartigan.

Året därpå kom "Parenthood", som är en riktigt bra dramakomedi om utmaningarna med att vara förälder. Jason Robards, Dianne Wiest, Rick Moranis och framför allt Steve Martin ger alla finfina prestationer.

1999 kom "Edtv" är egentligen en bagatell till film, men den är också väldigt intressant, då den handlar om en dokusåpa. Filmen förutsåg på många sätt hur reality-stjärnor skulle bli de största kändisarna i världen. 

"Ransom" från 1996 är kanske inte en av Howards bästa filmer egentligen, men Gary Sinise briljerar som skurken, Jimmy Shaker. Repliken ”Is today Jimmy Shaker day?” är en personlig favorit.

Med tanke på att Howards tidigaste filmer är rätt bra, är det tråkigt att se hur hans senare filmer är så mellanmjölkiga.

 Hollywood gillar mellanmjölk

Saken är den att Hollywood tycker om Howards ”stil”; den mellanmjölkiga stilen gör att hans filmer KAN ses av alla, även om det kanske inte gör att folk flockas till biograferna bara för att Howards namn är på affischen. Hur många av er läsare hade ens klickat på den här artikeln om ni inte hade känt igen filmtitlarna eller sett bilderna vi valt ut att publicera tillsammans med texten?

"Da Vinci-koden", skriven av Dan Brown, var en sådan där bok som ”alla” läste när den kom ut 2003. Jag var runt 20 år gammal när jag läste den och tyckte att det var en mycket spännande bok med många finurliga gåtor och pussel. Howard fick sedan uppdraget att regissera filmen, som kom ut 2006. I Howards händer blev det en utomordentligt tråkig film. Spänningen som boken bjöd på försvann någonstans i det mediokra kameraspråket och den livlöst framförda dialogen. Huvudrollen spelas av Tom Hanks, som i vanliga fall är en oerhört duktig skådespelare, som är en mästare på att leverera dialog. Howard lyckades alltså med konstycket att göra Tom Hanks tråkig.

Howard har faktiskt vunnit två Oscars, båda för "A Beautiful Mind" från 2001. Filmen handlar om nobelpristagaren John Nash. Han vann nobelpriset för… något som förklaras någonstans i mitten av filmen och som gestaltas genom att beskriva hur Nash och hans kompisar på universitetet når större framgång att ragga på en kvinna om de gör… något. Jag kommer alltså inte ihåg dessa delar särskilt väl, eftersom jag tyckte filmen var så tråkig. Hur den hamnade på imdb:s lista över användarnas favoriter kan jag inte förklara.

Oscarsakademin älskar filmer som handlar om kända människor som måste överkomma svårigheter, vilket i Nashs fall är schizofreni, vilket är anledningen till att den vann sina Oscars.

Howard har till och med blivit sämre på senare år. Så sent som 2020 regisserade han Hillbilly Elegy, som handlar om en familj i den amerikanska södern. Filmen tar upp några av Hollywoods favoritämnen, som familj, fattigdom, mental ohälsa och en del annat tjafs. Filmen sågades av många kritiker. Oscarsakademin såg ut lite som idioter som nominerade Glenn Close för en Oscar. Hon är inte dålig, det är bara filmen som är så jävla pretentiös och samtidigt fånig att hennes nominering bara ser dum ut. Hon fick även Razzie-nominering för sämsta biroll.

Om ni vill höra en riktigt rolig recension av filmen ska ni lyssna på Cinema Celsius avsnitt om filmen (avsnitt 260). Jag gillar särskilt Sebastian Sterners lilla pik mot filmens mest pretentiösa replik: ”We’re hill people, honey. We respect our dead”. Sebastian levererar en Strömstads-version (han kommer från Strömstad) i avsnittet: ”Vi är räk-folk. Vi respekterar våra döda.”

Jag kan inte minnas att jag någonsin har skrattat så mycket åt något jag hört i en pod. På så sätt var det faktiskt värt det att se filmen.

Howards fel att vi får färre Star Wars-filmer

Det finns säkert en del av er som tycker att jag gnäller alldeles för mycket, att jag borde lugna ner mig. Ni kanske till och med undrar om jag ens gillar film ibland. Jag älskar bra film. Det är kassa och mediokra filmer jag avskyr.

En av mina första kärlekar inom film var den första "Star Wars"-trilogin. När Disney köpte rättigheterna till Star Wars var planen att släppa en film om året. Ena året skulle en film i den nya trilogin släppas medan filmer med undertiteln A Star Wars Story skulle släppas året efter.

Det började riktigt jävla bra med Rogue One, som jag har skrivit om tidigare. Rogue One var en mörkare och mer grovkornig historia, som var så pass bra att vi förra året fick serien Andor, som alltså utspelar sig innan Rogue One. Även Andor var riktigt jävla bra.

Nästa film med undertitel "A Star Wars Story" var "Solo", som alltså är ursprungshistorien om Han Solo, som spelades av Harrison Ford i originaltrilogin.

Filmen regisserades inledningsvis av Phil Lord och Chris Miller. Stora delar av filmen hade redan filmats när de fick sparken av Lucasfilm för att de, enligt Lucasfilm, tog sig lite stora kreativa friheter. Gud förbjude att regissörer formar sina projekt själva. Lösningen blev att Lucasfilm tog in Ron Howard, som alltså tar sig väldigt få kreativa friheter. Utöver att avsluta filmen, filmade Howard även en drös nya scener.

"Solo" har allt vi skulle vilja se i en historia om Han Solo egentligen. Filmen bjuder på en del humor och spänning och erbjuder även förklaringar bakom Han Solos tjurskalliga självständighet han är så välkänd för under senare filmer; livet har lärt honom att den enda han kan lita på är Chewbacca.

Trots att det är en påkostad film med ett antal duktiga skådespelare i birollerna, finns det inget riktigt bett i scenerna, eftersom Howard kör på sin mellanmjölksstil med standardiserat berättande och nedtonade replikskiften. Det ska anmärkas att Woody Harrelson spelar en av de bärande birollerna. Harrelson är en sån där skådespelare som skulle kunna läsa direkt från en ordbok och göra det intressant. Han är bra i filmen, men det känns definitivt som att någon har sagt till honom att vara lite mer nedtonad. Det är som att säga till Jimi Hendrix att inte spela så livligt på gitarren.

Howard gjorde sönder Woody!

Det är fan helgerån.

Kommer aldrig förlåta Howard

"Solo" var den första "Star Wars"-filmen som floppade, vilket resulterade i att fegisarna på Lucasfilm lade ner "A Star Wars Story"-konceptet. Det är också en av anledningarna till att vi inte har fått en ny Star Wars-film sedan The Rise of Skywalker släpptes 2019. Fy fan vilken skitfilm det var. Den… Nej, jag ska hålla mig till ämnet innan jag ger mig själv en hjärnblödning.

"Solo" hade kunnat vara bättre om någon annan än Howard suttit i regissörsstolen. Jag kommer fan aldrig förlåta honom för att han mer eller mindre sänkte hela A Star Wars Story-franchiset, som hade väldigt mycket potential.

Håll dig borta från filmer som folk faktiskt vill se, Ronald.

Du kan fortsätta göra dina pretentiösa skitfilmer om bergsfolk och nobelpristagare istället.