Andreas gnäller på hatstormen mot Razzie-galan – nominerade 12-åring
Barnskådespelare utsätts för värre saker varje dag
Tolv-åriga Ryan Kiera Armstrong fick en Razzie-nominering för sämsta skådespelare i "Eldfödd". Efter en hatstorm tog Razzie-galan tillbaka nomineringen. Med tanke på all skit som barnskådespelare utsätts för varje dag känns denna storm av kritik mer än lite skenhelig.
The Golden Raspberry Awards, som ofta kallas Razzie-galan, utser varje år årets sämsta insatser. Det är en väldigt flamsig tillställning vars främsta syfte är att driva med Hollywoods mest pretentiösa och skamlöst giriga filmprojekt. För att inte tala om galan belyser det faktum att Hollywood producerar jävligt mycket skit. I veckan kritiserades Razzie-galan för sin nominering av en tolv-årig skådespelare.
Årets bästa och sämsta filmer
Nomineringarna till Razzie-galan tillkännages dagen innan Oscarsnomineringarna släpps. Själva galan hålls sedan dagen innan Oscarsgalan. Detta är, så klart, inget sammanträffande. Razzie-galan driver med Oscarsgalans pretentiösa pompa och ståt kring filmer som ofta inte drar vidare mycket publik, utan är somliga skådespelares och filmmakares fåfänga försök att visa att de inte bara är giriga fanskap.
Den här veckan har en del filmnyheter cirkulerat kring två ”skandaler”. Den ena skandalen är att Akademin inte har nominerat några kvinnliga regissörer i år. Den som vill läsa mer om detta kan söka på #Oscarssomale. Detta är 23:e året jag ser Oscarsgalan. Jag tycker att det är kul att se alla filmerna och se om mina favoriter vinner. Jag kan säga att det är väldigt sällan jag hejar på filmer som handlar om en verklig person som porträtteras av en pretentiös A-listare som har lagt sig till med en dialekt, gått upp eller ner en massa i vikt, lärt sig slipa knivar eller kan ladda och skjuta med en musköt.
Jag tycker att det är viktigt att ge alla möjlighet att göra film oberoende av deras ursprung, sexualitet eller kön. Själv tycker jag det är jävligt konstigt att Nope, vars regissör Jordan Peele är en afroamerikan vars filmer alltid har skådespelare av afrikanskt ursprung i huvudrollerna (Daniel Kaluuya är från England och kan därför inte benämnas som afroamerikan), inte ens fick en nominering för sitt superba ljud. För att inte tala om regin. Men det är inget jag kommer jaga upp mig för – Oscarsgalan är i princip Hollywoods stora fest för inbördes beundran. En vecka efter den är det knappt någon som kommer ihåg vem som vann.
Borde Razzie-galan ha tagit tillbaka nomineringen?
Däremot blev jag jävligt irriterad när Razzie-galan bemöttes av kritik för att ha nominerat 12-årige Ryan Kiera Armstrong för sämsta skådespelare i "Eldfödd." Kritiken handlade om att det är taskigt mot en tolv-årig flicka att bli nominerad för sämsta skådespelare. För hon är ju för ung för att kunna hantera att någon säger att hon är kass.
Jag blev ännu mer irriterad när Razzie-galan böjde sig och pudlade och tog tillbaka nomineringen (detta skulle Akademin aldrig göra för övrigt).
Jag är ett stort fan av Stephen Kings böcker, men många av filmatiseringarna av hans böcker är minst sagt undermåliga. Faktum är att The Mangler från 1995 är en av de sämsta filmerna jag har sett. Den första filmatiseringen av Eldfödd, som kom ut 1984, med David Keith och Drew Barrymore, är inte lika dålig som The Mangler, men den är sannerligen kass.
Efter att den nya versionen, som kom ut förra året, bemöttes av stark kritik från de flesta kritiker, bestämde jag mig för att inte se den. Men kritikerstormen mot Razzie-galans nominering av Armstrong gjorde att jag kände att jag ville se filmen. Jag tycker den sista akten känns lite blodfattig och rumphuggen, men i mångt och mycket är det en spännande film, tycker jag. Den förtjänar inte ens sin Razzie-nominering för sämsta remake, uppföljare eller rip-off av det enkla skälet att den är mycket bättre än den första filmatiseringen.
Är Armstrong lysande i huvudrollen? Nej. Kan hennes prestation jämföras med Dakota Fannings i I am Sam eller River Phoenix i Stand by me? Nej. Men hon är inte kass. Och hon förtjänar definitivt inte en Razzie-nominering. Lindsay Lohan, som spelade huvudrollen i Falling For Christmas, den sämsta filmen jag såg förra året, fick inte en nominering för sin ”prestation”. Det, om något, är en skandal.
Razzie-galan är, precis som Oscarsgalan, långt ifrån perfekt.
Barnskådespelare har det inte lätt
Men jag invänder fortfarande mot att Razzie-galan pudlade och tog tillbaka sin nominering.
Nej, det är inte schysst att nominera en ung flicka, som kanske inte förstår att galan är skämtsam. Men det betyder inte att de ska böja sig, tycker jag.
Barnskådespelare utsätts för så jävla mycket skit, särskilt i Hollywood. De sätts i ett väldigt vuxet sammanhang och får inte möjlighet att växa som individer. Mer eller mindre alla dörrar öppnas för dem. Och dessa dörrar borde definitivt inte öppnas hur som helst. Drew Barrymore, som inledde sin karriär som sjuåring började gå på nattklubb när hon var åtta år gammal för helvete.
Sedan utsätts barnskådespelare för en enorm press.
Judy Garland fick alltid höra att hon var tvungen att gå ner i vikt och matades med bantningspiller och ett antal andra droger när hon inledde sin karriär som skådespelare, vilket ledde till ett livslångt missbruk.
Macauley Culkin är en av tidernas mest framgångsrika barnstjärnor, mest känd från "Ensam hemma". Hans föräldrar utnyttjade honom för att tjäna pengar. Det hela slutade med att han ”pensionerade” sig från skådespeleriet när han fjorton år gammal. Han myndigförklarades även för att komma bort från sina föräldrar. Han hade ett svårt missbruk under flera år, men verkar må rätt bra idag.
Tre av de fyra pojkarna som spelar huvudrollerna i "Stand by Me" råkade ut för en massa hemskheter. Wil Wheaton, som spelar Gordy, blev utsatt för psykisk misshandel av sina flöräldrar och tyckte aldrig om att jobba som skådespelare när han var liten. Corey Feldman, som spelar Teddy, blev utsatt för sexuella övergrepp och hade ett allvarligt heroinmissbruk. River Phoenix hade även han ett allvarligt missbruk, vilket ledde till han dog av en överdos endast 23 år gammal. Jerry O’Connell, som spelar Vern, var den enda som klarade sig relativt helskinnad genom barnåren. Han var, å andra sidan, aldrig en stjärna när han var liten. Idag är han en av programledarna i en fjantig talkshow som heter The Talk. Kanske inte ett drömprojekt, men han verkar sannerligen må bra.
Missbruk, sexuellt och finansiellt utnyttjande, psykisk misshandel och en för tidig död. Barnstjärnor har det inte lätt. Det här är något som många barnskådespelare utsätts för varje dag. Det är något det pratas alldeles för lite om.
Men när en barnskådespelare får höra att hon är kass är det tydligen droppen.
Det känns bara så jävla skenheligt.
Nu har Razzie-galan infört en 18-årsgräns för alla sina nomineringar. Jag har inget emot detta. Men jag äcklas ändå av skenheligheten i kritikerstormen mot nomineringen.