Andreas gnäller på DVD-döden

Jag är med i en Facebook-grupp för laserdisc-entusiaster. Jag fick tag på en laserdiscspelare för ett tag sedan och har funnit mycket nöje i det förlegade formatet, som slutade tillverkas runt millennieskiftet.

För någon vecka sedan var det en av medlemmarna i gruppen som stolt visade upp konvolutet till "Showdown in Little Tokyo", kultklassikern från 1991 med Dolph Lundgren och Brandon Lee. Jag har en DVD-version, som dock är i ett hemskt format och med riktigt taskig kvalitet. En laserdisc-film kunde kosta runt 300 kronor när formatet fortfarande producerades. Det finns alltså inte på kartan att de skulle ge ut någon halvdassig version på laserdisc.

Medlemmen kunde tänka sig att sälja "Showdown in Little Tokyo" till mig. Jag passade även på att köpa Joshua Tree, också med Lundgren, samtidigt. Priset hade nog fått en och annan att blekna av fasa. Men för mig var det värt pengarna. Särskilt eftersom Joshua Tree inte finns på någon streamingtjänst och är otroligt svår att hitta på DVD och blu-ray.

DVD-döden

Streamingtjänsterna har gjort att format som DVD och Blu-ray håller på att dö ut. Varför betala ens 100 kronor för en film när vi kan få tillgång till över 2 000 filmer bara genom Netflix som kostar ungefär lika mycket?

Jag föddes 1984 och är en så kallad millennial, så jag är uppvuxen med VHS och gick senare över till att samla på DVD-filmer. Jag har ett antal favoriter på blu-ray också (även om jag inte kan påstå att jag ser vidare mycket skillnad på DVD och blu-ray). Laserdisc-samlingen är mest en kul grej.

Det är inte många från generation Z, det vill säga generationen som kommer efter millennials, som ens har en blu-ray-spelare eller liknande. Det går fortfarande att spela blu-ray-filmer och DVD-filmer på dagens tv-spels-konsoler, men det känns osannolikt att nästa generation av konsoler kommer ha fysiska format av sina spel. För det är inte många från generation Z som ser poängen med att ha vare sig filmer eller spel i fysiskt format.

Var kan jag se ”den där” filmen?

Förra helgen såg jag "Showdown in Little Tokyo" på laserdisc. Det var kul att få se Dolph och Brandon spöa skiten ur japanska gangsters i widescreen. Jag blev sugen på mer Dolph och har i veckan dessutom läst ett par artiklar om John Wick-filmerna med Keanu Reeves. Därför blev jag lite sugen på att se Johnny Mnemonic från 1995, där vi ser både Reeves och Lundgren i rollerna.

"Johnny Mnemonic" är en kultklassiker i cyberpunk-genren. Filmen är inte lika känd som exempelvis The Matrix (också med Reeves), så i mångt och mycket är det främst vi som såg filmen när den kom ut som skulle vilja se den igen.

Häri ligger problemet; efter en sökning i Filmtopps app, som visar var vi kan se filmer vi söker på, visar det sig att "Johnny Mnemonic" inte finns att se på några streamingtjänster alls för tillfället. Det inkluderar tjänster som SF Anytime och Blockbuster, där filmerna hyrs styckvis.

Som tur är har jag "Johnny Mnemonic" på laserdisc, så jag kan fortfarande se filmen. Många av mina jämnåriga kompisar, som har gjort sig av med sina DVD-spelare och filmer sedan många år tillbaka, får helt enkelt vänta tills någon streamingtjänst bestämmer sig för att ta in Johnny Mnemonic. Och då får de skynda sig att se filmen, för den kan försvinna lika fort som den dyker upp.

De av er som kanske blev sugna på att se Showdown in Little Tokyo kan jag glädja med beskedet att filmen finns att hyra och köpa på SF Anytime, Blockbuster och Apple TV. I alla fall för tillfället. Detta för oss till en annan del av problemet.

Vart fan tog filmen vägen?

Varje morgon när jag äter frukost kollar jag lite på en film på min TV i köket. Jag fortsätter sedan titta på filmen medan jag gör middag och sedan äter. Jag ser bara filmer jag har sett förut, eftersom jag tycker att alla filmer förtjänar min fulla uppmärksamhet när jag ser dem första gången.

För något år sedan började jag titta på nyinspelningen av "Death Race" från 2008, som då fanns på Netflix. Jason Statham är ungefär lika skitnödig som vanligt och regissören, Paul W.S. Anderson (icke att förväxlas med mästerregissören Paul Thomas Anderson), är vanligtvis ungefär lika duktig på att berätta en sammanhängande historia som en treåring. Men Death Race är en film som handlar om ett gäng fångar som kör bepansrade och beväpnade bilar och försöker döda varandra i ett race. Inte ens Anderson kan sabba en sådan film. Och Stathams skitnödiga skådespelar-”stil” passar bra i sammanhanget.

Jag började kolla på filmen medan jag lagade middag på en onsdag kväll. När jag skulle fortsätta kolla på filmen på torsdag morgon var den borta. Netflix hade tagit bort den.

"Death Race" är inte direkt en favoritfilm, men det är ett väldigt belysande exempel. Jag fortsätter köpa filmer jag tycker om i fysiskt format. För det kommer komma en dag när en film jag är sugen på att se inte finns på någon av mina streamingtjänster.

Entusiaster behöver inte misströsta

Streamingtjänsterna utvecklas rätt snabbt nu. En trend som är genomgående just nu är att distributörer har egna streamingplattformar eller är starkt knutna till en streamingplattform. Disney+ äger ju rättigheterna till alla sina filmer, vilket gör att jag till exempel alltid kommer kunna se barndomsfavoriten De tre musketörerna från 1993 på Disney+ (jag har den självklart på DVD också, för säkerhets skull). I och med att Disney även äger Marvel Studios, kommer ni som älskar Marvel Cinematic Universe alltid kunna se era favoritfilmer på plattformen.

Framtiden för filmer från mindre distributörer är dock desto mer osäker. DVD-döden, eller vad vi nu ska kalla det, närmar sig. Snart kommer det inte tillverkas fler DVD-filmer och blu-ray-filmer. De av oss som fortfarande vill ha spelare av olika slag och fortsätta samla på filmer i fysiskt format kommer dock inte behöva misströsta.

Detta för mig tillbaka till där jag började; laserdisc-filmer har inte producerats sedan år 2000, men det går fortfarande att få tag på filmerna genom exempelvis grupper på sociala medier och sidor som Blocket och Tradera. Entusiastiska samlare säljer till och med välbevarade laserdisc-spelare med jämna mellanrum. Priserna för spelarna är egentligen inte hutlöst höga, men filmernas priser stiger, så klart, varje år, men det betyder ju också att min samling är värd mer pengar (inte för att jag någonsin skulle sälja mina Lundgren-filmer).

Så vi kommer kunna fortsätta köpa sevärda filmer i fysiskt format i många år. Det enda vi inte kommer kunna få tag på i framtiden är nya filmer som inte tillverkas i fysiskt format.

Det är rätt sorgligt, tycker jag.