Andreas gnäller på ”drömkillarna” Cullen, Grey och Scott

Min krönikaserie Andreas gnäller brukar vara lustiga texter där jag gnäller på olika populära personer och fenomen. I grund och botten handlar det om att jag har en viss smak, som inte delas av alla (eller ens särskilt många). Jag försöker alltid erbjuda lite nöje i form av mina högst subjektiva åsikter. Men idag är texten tänkt att vara lite allvarligare.

För idag kommer den att handla om de senaste tio årens så kallade ”drömkillar”. 

Populära ”drömkillar” (= psykopater)

Dessa män är Edward Cullen (Robert Pattinson) i Twilight, Christian Grey (Jamie Dornan) i Fify Shades of Grey och nu senast Hardin Scott (Hero Fiennes Tiffin) i After, som även fått uppföljaren After We Collided. Jag har tidigare gnällt hej vilt på både Cullen och Grey. Men idag ska det inte handla om filmernas undermåliga kvalitet i form av dialog, regi eller skådespelarinsatser.

Idag kommer det att handla om det faktum att dessa män är huvudkaraktärerna i de senaste tio årens mest populära och framgångsrika kärleksfilmer riktade mot unga kvinnor. Männen framställs som ursnygga, sexiga och karismatiska, men är även kontrollerande, mörksinta och allmänt osympatiska. De utsätter de unga kvinnorna de umgås med för extrema emotionella trauman. I fallet med Cullen är det ännu värre; hans kvinna dör. Nu har jag inga barn och känner inte heller någon i filmseriens målgrupp, men jag vill ändå peka ut dem som direkt skadliga.

För unga människor har inte samma kritiska syn på saker och ting som vuxna har. De ser en snygg och karismatisk man med inre demoner som är snäll ”egentligen”. Jag använder citattecknen för att det verkar vara där filmerna landar; de är snälla killar ”egentligen”. I verkligheten finns det också snygga och karismatiska män som är kontrollerande, manipulativa och mörksinta. Men i verkliga livet kallar vi dem psykopater. Dessa män är inte snälla ”egentligen”. Det är dessa män som misshandlar, våldtar och mördar kvinnor de är i relationer med.

Nu kanske ni tycker jag tar i lite, men det tycker inte jag. 

Jag kommer nu prata om lite likheter mellan böckerna innan jag går vidare med att beskriva vad de här männen gör som är problematiskt.

Likheterna mellan Cullen, Grey och Scott

Nu ska det erkännas att jag bara har sett "Twilight"-filmerna och "Fifty Shades"-filmerna en gång vardera. När det kommer till "After"-filmerna, har jag bara sett den första. Jag tyckte den var småseg och att Hardin Scott var en rätt dyster snubbe, men i övrigt missade jag faktiskt att han kan jämföras med Edward Cullen och Christian Grey. Bokserien av Anna Todd jämförs dock med Fifty Shades of Grey och Hardin Scott beskrivs på följande sätt av en av kritikerna:

"[…] behaves at best like a prick, at worst like an abusive boyfriend in the making." (Kelly, Faircloth, Jezebel)

Det problematiska med "After"-filmerna är att de tar upp manteln från "Fifty Shades of Grey" när det gäller att porträttera den här typen av män som något eftersträvansvärt. Med andra ord; när vi är klara med ett rötägg, dyker ett nytt upp.

Det är inte bara deras personligheter som förenar dessa tre karaktärer. Alla tre skapades dessutom under liknande omständigheter.

Skaparna

Alla tre skapades av vuxna kvinnor. Det är alltså inte frågan om unga tjejer som har skrivit ihop något på en liten websajt någonstans och sedan fått ett bokkontrakt. Eller, jo, det är typ så i alla fall två av fallen. Det enda som inte stämmer är alltså att det var vuxna kvinnor.

Stephenie Meyer var först ut med "Twilight", böckerna om en glittrande hundraårig vampyr som blir kär i en sjuttonårig flicka. Då Meyer är mormon är sexuell avhållsamhet en viktig aspekt i boken. Enligt vissa är det den allra viktigaste. Det förekommer ett bröllop mellan en knappt vuxen kvinna och en äldre man, ett barn lovas bort till en vuxen man och ett starkt budskap om att låta mamman dö istället för att göra abort.

E.L. James är en kvinna som i 40-årsåldern som började skriva fanfiction med karaktärerna från "Twilight", som alltså är böcker och filmer som främst riktar sig mot unga tjejer. Hon började med att skriva ihop sexscener med huvudkaraktärerna från Twilight på sin telefon. Sedan bytte hon ut lite namn, lade till lite tråkiga detaljer om vad karaktärerna jobbar med och lyckades få ett bokkontrakt. Jag har ingen jävla aning om hur det gick till.

Jag vet inte så mycket om Anna Todd mer än att hon började skriva "After" som fanfiction baserad på Harry Styles, då en medlem i pojkbandet One Direction. Sedan fick hon också ett bokkontrakt.

”Uppföljare”

Alla tre författare har skrivit uppföljare till sina populära bokserier. Dessa uppföljare är dock bara exakt samma berättelser igen, fast berättade från mannens perspektiv. Kom igen, tjejer, använd den där… ”kreativiteten”!

Kritik

Både Meyer och James har fått en hel del kritik för sin bristande förmåga som författare. Jag har läst ett par av böckerna (jag är en nyfiken och inte vidare kräsen läsare) och kan bara hålla med om att de inte är skrivna av särskilt vassa förmågor.

Bella Swan är en otroligt platt karaktär. Detta gör att det är lättare för läsaren att placera sig själv i hennes skor. Hergé gjorde samma sak med Tintin. Om det är medvetet eller inte i Stephenie Meyers fall lämnar jag osagt. Hon spenderar dessutom spaltmeter efter spaltmeter med att beskriva blickar och hur snygg Edward är.

E.L. James är väldigt, väldigt, VÄLDIGT repetitiv. Hon spenderar mycket tid med att upprepa huvudkaraktärens oro inför Christian, sitt jobb, sina vänner och… sedan börjar det om igen. I böckerna skrivna ur Greys perspektiv, pratar ”han” tydligen väldigt mycket om sitt könsorgan. För det är så killar tänker, antar jag.

Jag har faktiskt inte läst Anna Todds böcker, men en snabb sökning på Google förde mig alltså till en (ironiskt nog i sammanhanget) mycket välskriven recension på Jezebel där skribenten menar att After är en mildare version av Fifty Shades of Grey. Och utan sexscenerna är det bara en osäker idiots gnällande, menar hon.

Tjejerna (=offren)

Den mest slående likheten mellan dessa tre författare är att deras kvinnliga huvudkaraktärer är fruktansvärt lika varandra. De är alla väldigt unga; Bella går till och med fortfarande i high school (=gymnasiet). De karaktäriseras även alla som ”duktiga” flickor. De är duktiga och flitiga i skolan och lever väldigt stillsamma liv. Faktum är att det är som att de har levt i en bubbla där inga killar existerat innan de träffar ”drömkillen” genom en tillfällighet.

När de sedan träffar ”drömkillen” blir de viljelösa mähän, som låter männen göra lite som de vill med dem. Detta inkluderar att ta deras oskuld. För det är självklart att de duktiga flickorna är oskulder. Det är nästan så att ordet ”obefläckad” passar dem bättre. Själva sexet är sedan rätt osunt.

I "Twilight" går sängen sönder och Bella får blåmärken av sin övernaturligt starke make, som, så klart, ber om ursäkt efteråt. Många gånger. Men så länge han säger att han är ledsen, så är det väl okej?

Jag vet inte om det är värre i "Fifty Shades of Grey", men det är sannerligen mer explicit. Den oerhört erfarne mannen utnyttjar sin sexuella magnetism för att göra en oskuldsfull tjej till sin sexslav. Hon har, bokstavligt talat, ingen erfarenhet. Men här är plötsligt en man som är oerhört karismatisk och som vill ha just henne. Det är väl typ okej att han binder fast henne, använder piskor och stoppar in diverse saker i henne?

Männen (=rötäggen)

Som tidigare nämnt är alla tre männen ursnygga, sexiga, karismatiska, men även kontrollerande, mörksinta och allmänt osympatiska. Lustigt nog är inga av dem särskilt charmiga. Och charm brukar ju annars vara rätt högt på listan över kriterier vi alla söker efter. Men jag antar att det inte är inne med charm längre.

Edward Cullen

Edward är alltså en vampyr som är runt hundra år gammal. Hans attraktion till den alldagliga och tråkiga Bella beror till stor del på att hon luktar underbart. Ni vet, som när ni går förbi en grillrestaurang en varm sommarnatt. Då vill ni troligtvis inte hångla med en oxfilé; ni vill äta den. Och det är precis vad Edward vill göra.

Detta är för övrigt inte något vi behöver gissa oss till. För han säger till Bella flera gånger att det är jobbigt att vara nära henne, för att han vill döda henne. Genom att dricka hennes blod, kanske ska tilläggas. Han är ju inte ett monster, för sjutton gubbar! Bara en vampyr, vars favoritsmak är motsvarigheten till naturell yoghurt.

Men han är ju så himla snygg och karismatisk och överbeskyddande!

Det måste betyda att det går att lita på honom, trots hans mordiska instinkter. Jag tycker Dean Winchester i Supernatural sa det bäst i ett avsnitt när han såg en affisch, som är starkt inspirerad av Twilight;

”Look at that. He’s watching her sleep. How rapey is that?”

Christian Grey

Han är rik, snygg och karismatisk. Han behandlar också relationen med Anastacia Steele (vilket jävla namn!) som en affärsrelation, komplett med ett kontrakt där de förhandlar vad hon kan tänka sig göra i hans ”röda rum” (där han har piskor, handklovar och diverse pluggar som inte används för att bygga IKEA-möbler).

Detta gör sedan att han beter sig som om han äger Ana. För att förstärka denna känsla, köper han saker till henne, som hon inte bett om. Han förbjuder henne att göra saker, ha på sig vad hon vill och träffa vem hon vill.

Ana har, bokstavligt talat, ingen erfarenhet, varken av kärleksrelationer eller sexuella relationer. Någonstans tror hon att hon kan få kärlek från sin käre Christian. Och eftersom det är en roman, fiktion, är det precis vad hon får.

Hardin Scott

Nu har jag, som sagt, bara sett första "After". Men när jag tänker tillbaka på den nu, inser jag att det är något rätt obehagligt över även denna kärleksrelation. Stackars oerfarna och oskuldsfulla Tessa går på sin första college-fest där hon mer eller mindre tvingas in i en omgång av sanning eller konsekvens där hon ”måste” kyssa Hardin, killen med den bistra uppsynen.

Hardin är en cyniker, som säger att han inte tror på kärleken, att kärlek är något artificiellt, som kan försvinna lika snabbt som det uppstår. Det visar sig senare att han inleder sin relation med Tessa för att bevisa denna poäng för sina vänner.

Tessa har kille sedan flera år tillbaka, men Hardin är ju så… Ja, vad är Hardin egentligen? Han är cynisk, bister och verkar inte direkt njuta av de små sakerna i livet. Han är ju i alla fall väldigt snygg. Detta är tillräckligt för att Tess ska göra slut med sin kille och genast förlora oskulden med den där bistre jäveln.

"After We Collided" fick biopremiär i början av månaden. I den filmen har paret tydligen gjort slut. Tessa träffar en ny kille, som vår egen Rasmus Torstensson beskriver som ”en frisk fläkt” i sin sågning av filmen. Den svartsjuka som uppstår leder tydligen till att Tessa och Hardin blir ihop igen. Och fortsätter sin destruktiva spiral.

Läs hela recensionen av "After We Collided" här.

Ifall ni undrar, så finns det två böcker till i "After"-serien.

När ska det ta slut?

Har vi inte fått nog av de här rötäggen nu? Detta är kontrollerande och mörksinta män som behandlar sina kvinnor väldigt illa. Hur in i helvete kan detta vara inne?

Efter sista "After"-filmen hoppas jag att Hollywood har hittat en ny sorts kille som unga tjejer kan sukta efter. Är jag helt ute och cyklar i min analys av ”drömkillarna” i "Twilight", "Fifty Shades of Grey" och "After"? Är det ”egentligen” fina och missförstådda killar? Eller behöver vi se andra typer av drömkillar? Utan citattecken?

För fler listor --> Scrolla vidare!