De 10 bästa actionfilmerna för den adrenalinstinne – Filmtopp listar

Undertecknad är ett massivt fan av actionrökare och har konsumerat mängder inoljade magrutor och lökiga one-liners sedan barnsben. I dag kommer äntligen denna kompetens till reell nytta eftersom Filmtopp idag listar de bästa actionfilmerna! 

Nu är det dags att ladda bössan, ställa in siktet och låta ansiktsbehåringen växa sig djurisk! Det är dags för de 10 bästa actionfilmerna!

10: John Wick (2014)

Jag har tampats med denna plats på listan. Hjärnan drar åt ett håll, men hjärtat åt ett helt annat. Hjärnan argumenterar för att en actionklassiker som definierade genren (Läs: Dirty Harry, Enter the Dragon etc.) bör knipa platsen, men hjärtat menar att underhållningsvärdet i John Wick väger tyngre. Hjärtat vann som du kanske förstår.

"John Wick" återuppfinner inte hjulet direkt – vad den däremot gör är att bjuda på hårdnackade, barnförbjudna våldstornados. Chad Stahelski och David Leitch kameraarbete gör att vi kan följa varje käftsmäll från adressat till mottagare. Stuntarbetet framkallar blåmärken och klippningen är återhållsam. John Wick är en knogmacka av rang!

9: The Rock (1996)

Jupp, skandalen är ett faktum – Michael Bay omnämns i positiv bemärkelse. The Rock är en tvättäkta 90-talspärla där de utsökta actionscenerna enbart toppas av stjärnglansen från Connery, Cage och Harris.

I The Rock ges Bay chansen att spela på sina styrkor – högoktaniga explosioner och intensitet samspelar i vad som enbart kan definieras som en hormonstinn tonårsdröm. Visst, kapten efterklok kan enkelt spana de frön Bay planterar som totalt blommar över i hans senare filmografi men i The Rock blir det aldrig överväldigande. En knivskarp actionrulle helt enkelt.

8: Mad Max: Fury Road (2015)

Jag förstår kritiken Fury Road har stött på. Plotten går att sammanfatta i ett fylle-SMS och Tom Hardys prestation hör ibland hemma i Flintstones. Där slutar dock min förståelse. Regissören George Miller har scannat varenda hjärncell hos den actionälskande publiken och gett oss vad vi saknat – en film som släcker bränder med bensin

Praktiska effekter, ursinnigt tempo, ett stunt-team med dödslängtan, samt en gitarrist som spottar flammor ur guran! Jag var mörbultad efter mitt biobesök.

7: Dödligt Vapen (1987)

Självklart har radarparet Riggs och Murtaugh en cementerad plats i actionlistan. En suicidal Mel Gibson och en ängslig Danny Glover skimrar med smattrande kemi och regissören Richard Donner bemästrar genren till fullo.

Humorinslagen blir aldrig distraherande eller överväldigande och actionscenerna är fulladdade med hjärta, smärta och blod-squibbs. Gary Busey agerar sedvanligt på gränsen till fullständig cluster-fuck i en balansakt värdig Cirquie Soliei. En sann 80-talsklassiker.

6: Predator (1987)

Carl Weathers, Jesse Ventura, Bill Duke och givetvis "Big Arnie". Det är bara några av stridspittarna i John McTiernans Predator som det ikoniska filmmonstret bestämt sig att jaga som boskapsdjur. En efter en strimlas av puffror och blad, men Arnold visar sig vara ett för mastigt stycke kött för utomjordingen att svälja.

Predator svettas action och intesitet – mycket tack vare den tropiska djungeln filmen äger rum i. Hettan, insekterna och huvudpersonernas kliande ljumskar känns äkta och Rovdjuret själv är riktigt läbbig. Predator är en uppslukande action-thriller som försätter varje fan av genren i trans.

5: The Raid: Redemption (2011)

"The Raid: Redemption" är ett riktigt bombnedslag till actionrökare från Indonesien och är tillika den fräckaste och mest väl sammansatta actionfilm jag har sett på senare år. Koreografin är ursinnigt exakt, fotot knivskarpt och filmen är stöpt i en barbariskt våldsam form. Våldet lyckas både fascinera och samtidigt pilla på kräkreflexen – en beundransvärd bedrift.

Likt många tajta actionfilmer är skalan liten och det är främst överlevnad som står på spel – inte världens undergång eller att ryssen snickrar ihop nya massförstörelsevapen. Uppföljaren, The Raid 2, må vara laddad med ännu mer krut i puffran men första filmen är en perfekt, småskalig actionrökare som slår munskyddet ur den mest härdade actionfantasten!

4: The Matrix (1999)

Korsbefruktar du Hong Kong-slagsmål, japansk anime och amerikansk sci-fi, vad blir resultatet? Washowski-syskonens genombrottsfilm The Matrix är en säker satsning.

Om du spolar tillbaka bandet ca 10 år så hade jag förmodligen sagt att The Matrix var min absoluta favoritfilm. Nu har den gröna kodens skimmer vissnat en aning, men det går inte att förneka det ypperliga hantverk som ligger bakom den moderna klassikern. The Matrix är en modern actionklassiker!

3: RoboCop (1987)

Paul Verhoevens kultrulle rör sig mellan svart satir, svidande mänsklighet och rena blodbad tillhör en unik skara filmer. Mixen av toner borde resultera i en eksemframkallande soppa – men bildar en helt oemotståndlig helhet.

Lägg till att ärkearslet Clarence Boddicker (Kurtwood Smith) är en av mina favoritskurkar någonsin som följer 80-talets recept att stöpa elakingar i en så anskrämlig, men samtidigt becksvart charmig form som möjligt.

2: Terminator 2 (1991)

Regissören James Cameron ökar insatserna på precis varenda punkt i denna ultraköttiga uppföljare. Actionsekvenserna avlöser varandra i perfekt avvägt tempo och lyckas successivt höja ribban för hur mustig robotaction kan bli.

Samtidigt vilar ett varmt patos som håller ihop spektaklet. ILM:s specialeffekter är fortfarande smaskigt ögongodis brukas som ett berättande verktyg – inte teknikuppvisningar. Robert Patricks T-1000 framkallar fortfarande akut hjärtflimmer och nersölade underkläder hos undertecknad. Terminator 2 är ett mästerverk!

1: Die Hard (1988)

Förstaplatsen knips av John McClanes ömma stackars fötter. Die Hard är actionfilm.

Fel snubbe vid fel tidpunkt. John skulle bara spendera en mysig jul tillsammans med frugan i Nakatomi Plaza. Äktenskapet knakar i fogarna men relationsproblemen ska snabbt förvisas till botten på listan över John McClanes issues när Hans Gruber & Co belägrar skyskrapan.

Die Hard förändrade actionlandskapet i Hollywood. Den motvilliga hjälten blev snart det nya svarta för en genre som vältrat sig i muskelpaket som på sin höjd fick ta emot en och annan patron i benet. Publiken var redo för protagonisten som glömde sina skor och som verkligen inte vill befinna sig i det explosiva scenariot. Die Hard är charmerande, personlig och skrev om actionhandboken för gott. Därför är Die Hard nummer ett på min lista.

Håller du med mig eller är jag helt ute och cyklar?