EXKLUSIVT: Martin Stenmarck om Lyckoviken

När vi startar vårt videomöte sitter Martin Stenmarck i sin hemmastudio. Proffsmikrofoner, keyboards och en tavla med en bergig kust pryder rummet. Efter visst teknikstrul är vi igång. Jag berättar vad jag precis fått veta, att "Lyckoviken" har slagit nytt rekord som NENT Groups mest sedda serie någonsin.

– Skojar du med mig, det visste inte ens jag. Vadå, har fler sett den än Älska mig?

Ja, precis.

– Då har såpan landat i Sverige igen. Det kan nog finnas ett sug efter den här formen av berättande som är ganska rak på sak och där det händer sjukt mycket hela tiden. Sen tror jag att Camilla Läckberg är en magnet i sig. Hon är ju duktig på det där. Jag får gratulera henne. Och så är det ju kul att man har gjort något som folk faktiskt tittar på.

Martin Stenmarck har mer eller mindre alltid stått på scen. Utöver musiken har vi musikalerna och så har vi även en del inslag i ett par mindre filmer, men med "Lyckoviken" har han blivit rörmokaren Danne med svenska folket.

– Min största grej innan Lyckoviken är att jag har gjort rösten till Blixten McQueen i Bilar-filmerna, men detta är det största jag har gjort där jag har fått vara en fysisk person.

Hur kommer det sig att du tog det stora klivet ut framför kamerorna just nu?

– Den rådande situationen är ju väldigt konstig i alla branscher, men i musikbranschen står det helt still. Att min nyfikenhet såg till att jag kunde jobba under hela förra våren är ju fantastiskt, Dör det var nog just nyfikenheten som gjorde att jag gick på det här projektet. Jag har nosat lite på skådespelarroller tidigare, men aldrig haft så här mycket att arbeta med. När jag väl fick den gigantiska manusbibban tänkte jag bara:  "vad har jag gjort, vad är det här?".

Ångest och crosstrainer.

Både den första och den andra säsongen av "Lyckoviken" spelades in på ett bräde. Det är dialogtungt och högt tempo på inspelningen, Martin berättar om upplevelsen:

– Jag ska i ärlighetens namn säga att det var chockartat när jag insåg hur mycket jobb det faktiskt var. Jag var tvungen att ligga två-tre dagar före med dialogen. Vissa dagar kunde jag ha tolv-tretton scener. När jag gjorde en långfilm för några år sedan hade jag kanske trettio scener totalt. Här hade jag det på mina första tre dagar. Ingenting fick gå fel så jag fick hitta en massa rutiner för att nöta in all text. Det var en stor grej. Jag har full respekt för skådisar som kan mata in den här typen av information. Så enkelt är det inte.

Har du något hemligt knep för att komma ihåg allt?

– Vi spelade in nere i Värnersborg och på hotellet fanns det ett litet gym på bottenvåningen. Jag hade trillat och skadat nacken så jag kunde inte göra så mycket, men det fanns en crosstrainer. Så jag satte mig och jag körde manus och crosstrainer en timme och upptäckte jag att det var snabbaste sättet för mig att få in texten. Jag vet inte varför, men det funkade. Jag tränade i stort sett varje dag bara för att få in den där jäkla texten.

Aldrig varit i bättre form?

– Nä precis! Ångest och crosstrainer, det är den perfekta kombinationen.

Hur ser det ut med kommande två säsonger, kommer ni att spela in dem samtidigt med?

– I och med att det har gått så bra så finns det säkert ett intresse för en tredje eller en fjärde säsong, men vi vet inte ännu om det blir något mera. Men om du säger att det är NENT:s mest sedda serie så kommer kanske det att flaggas upp. Jag får återkomma om det.

Jag skulle tro att det blir en till långkörare för dig, det är bara att värma upp crosstrainern.

– Innan förra inspelningen var det tänkt att jag skulle gå bredvid min brorsa som är hantverkare i två veckor och lära mig rörmokeriet på riktigt, men så kom ju coronan och så fick vi inte träffa någon innan det var dags att spela in. Men jag får väl ta tag i det då.

"Jag ser ju ut som farsan!"

Trots alla shower och musikvideos har Martin svårt att se sig själv på film. Han berättar att producenterna mer eller mindre har fått tvinga honom att kolla på "Lyckoviken".

– Jag är van i sångsammanhang, men det här när man låtsas vara någon annan, det kommer nog ta tid. Men det är kul och jag gillar det som händer i rummet när man spelar in, att det blir lite olika för varje gång. Men det kommer att dröja innan jag kan titta på det. 

Hur är det med Bilar då, kan du titta på den?

– Den är okej. Jag är så van vid min röst, så det är väl min kropp som spökar. Jag ser ju ut som farsan! Jag får inte ihop det. Det är min röst och så är det farsan som går omkring där. Nu när man börjar se ut med honom när det kommer till frisyr och allting, det blir nästan larvigt.

Men det måste måste ju finnas vissa scener som du är extra nyfiken på.

– Jag vill se någon slags förbättring, eftersom jag inte är skolad utan går oerhört mycket på intuition. Jag minns att jag tyckte att jag fick mer kontroll på uttryck och blev trognare karaktären ju längre inspelningstiden gick och när jag vande mig vid det höga tempot. Vande mig vid att vi kanske inte ens hinner repa en scen. Men vissa av nyckelscenerna skulle jag nog vilja se, som när Danne bryter ihop. Då vill jag se om det ser ut som det kändes när jag gjorde det. Så okej, jag ska väl titta lite då, i utbildningssyfte.

Om man ser till din musik, vilken låt tycker du bäst passar Danne?

– Ojoj, Danne, han är nog lite jeans och T-shirtsnubbe som hittar något nytt när den gamla ungdomskärleken kommer. Den långa vägen hem, det är Danne för mig.

Med det tackar vi Martin Stenmarck för pratstunden. Nästa vecka släpper vi en förlängd del av intervjun på YouTube där Martin svarar på de populäraste internetfrågorna om honom och hans karriär.