Vad pratar statister om när kameran rullar? Gunnar Södergren berättar

Skånepågen Gunnar Södergren med passion för skådespeleri har fått uppleva det naturvackra Sverige framför kameran i SVT:s största historieproduktion någonsin, Historien om Sverige, allt iklädd en vikingadräkt. ”Vi var ute på Vänern i en långbåt och rodde, på riktigt, det var jättespännande!”

Från rollspel till de stora produktionerna

Gunnar som vill göra skådespelardrömmarna till verklighet har tagit större och större simtag ut mot havet av stjärnglans och har haft roller i produktioner som Pappas pojkar, Maskineriet och Mörkt hjärta. Till våren kan vi även se Gunnar medverka i det populära programmet Sommarskuggan.

Filmtopp vill såklart veta mer om hur intresset för dessa små men definitivt inte oviktiga roller fick en roll i hans egna liv.

– Jag är fantasy- och nördkulturstokig, har alltid varit! Det har alltid tagit sig uttryck i olika former. Jag har skrivit sedan jag var tonåring, det första jag skrev var fan fiction av Star Wars med mig själv i huvudrollen. Den kommer aldrig att se dagens ljus! Men det är på den vägen det har varit, det har alltid funnits någon form av kreativt utlopp för mina intressen.

– Någon gång för åtta år sedan så hittade jag levande rollspel, som är en kombination av improvisationsteater och lek från när man var liten. Man har en roll och spelar ut olika scenarion tillsammans. Man är både skådespelare och publik samtidigt! Genom det så hittade jag att det är väldigt kul att agera. Så för omkring tre år sedan så bestämde jag mig för att ”nu ska jag testa på att agera som skådespelare!”.

Började med gratisuppdrag och skolproduktioner

Att bli statist och få in en fot in framför kameran är inte svårt, om du har mycket tålamod.

– Det började med att jag gick in på statist.se och filmcafe.se och började söka. På de sidorna så handlar det bara om volym, man måste söka, söka. Jag går fortfarande nästan in dagligen och söker!

– Så småningom erbjöds jag små roller; en del gratisuppdrag i skolproduktioner och teater vilket i sin tur ledde till kontakter till fler uppdrag. Nu har jag ju också kommit till en nivå där sådana jag har arbetat med tidigare tar kontakt igen och det är ju fantastiskt roligt! Dels är de ju ett kvitto på att man gjort bra ifrån sig men också att det ger lite ringar på vattnet.

Gunnar ger tips till andra aspirerande skådespelare med kämpaglöd.

– Sök mycket! Många gånger handlar det om siffror. Du måste till exempel söka tio gig för att få skicka in self tapes till tre för att få ett. Eller söka hundra för att få skicka in self tapes till femton för att få ett. Det är bara en fråga om att göra det tillräckligt många gånger för att få uppdraget. Men också att engagera sig i amatörskådespeleri, amatörföreningar och skolproduktioner. Det är kanske inte betalt men det är en bra erfarenhet och man lär känna folk i branschen och man får öva mycket.

– En self tape är en audition på distans, kan man säga. Man får instruktioner av rollsättare/regissör på vad man ska spela in och sen gör man det hemma, ofta med mobilkameran.

Så blev Historien om Sverige verklighet

"Historien om Sverige" hade premiär den 5 november i år och sänds fram till den 24 februari, 2024. Serien som består av tio delar handlar om olika historiska skeenden och personer från istiden fram till nutid. Detta är SVT:s största historiesatsning någonsin!

– Jag sökte till en av rollerna i vikingavsnittet och gjorde en self tape. Rollen jag sökte till fick jag inte, men de ville ha mig till en annan roll. Det var fantastiskt roligt! Det var tre inspelningsdagar uppe i Arboga och Säffle. Så vi var ute på Vänern i en långbåt och rodde, på riktigt, det var jättespännande!

– Att jobba för SVT tycker jag är fantastiskt, det är alltid väldigt trevliga människor, fantastiska regissörer, hela produktionen är alltid väldigt väl uppstyrd. Man känner sig alltid väldigt väl omhändertagen oavsett om man är statist eller har en stor roll.

”Satte i mig en liter cider på mindre än en timme”

Gunnar skrattar gott när han berättar om de lärdomar han fick med sig under inspelningen av Pappas pojkar.

– Jag var med i tredje avsnittet av andra säsongen av Pappas pojkar. Där ska huvudpersonerna ha fest i sin nya lägenhet och bjuder in sina kompisar och jag är en av dessa som dyker upp. Men det går inte riktigt som de har tänkt sig med festen så deras kompisar sticker för att fira med någon annan varav pojkarna inte blir sura men lite besvikna. Där lärde jag mig att vara väldigt försiktig med hur man konsumerar saker när kameran rullar.

Han utvecklar:

– I första tagningen sitter vi och har champagnefrukost och bestämmer vi oss för att göra en grej varpå jag tömmer mitt glas fyllt med alkoholfri cider. Men sen så behövde vi göra sju tagningar till... och eftersom jag gjorde så i första tagningen så var jag ju tvungen att göra det i alla tagningar därefter! Så jag satte ju i mig en liter cider på mindre än en timme. Det var ju gott naturligtvis men jag skulle aldrig göra det igen!

Så hur var det nu då, vad pratar statister om när kameran rullar?

En fråga som gnagt mycket i huvudet på alla som lägger märke till just statistrollerna i bakgrunden: vad pratar statister om, följer de ett manus precis som resten av stjärnorna framför kameran?

– Jättebra fråga, och det är något jag själv har tänkt mycket på när jag började med detta och det man pratar om är... vad som helst! Man lär känna varandra, pratar om vad vi gör när vi inte är statister, vilka gig vi har haft och sådär. Det viktiga är att det ser naturligt ut. Om micken är nära så får man inte prata alls, då sitter man bara och mimar.

– Det är nånting jag har tänkt på när jag sitter och tittar på House till exempel och så går där två läkare i bakgrunden och nu vet jag att de pratar inte om någonting som har med medicin att göra! De pratar om vad de ska göra till helgen eller ”han den där Hugh Laurie, han är ju skitrolig!”. Man har ju ingen regi på det sättet i och med att man bara är i bakgrunden.

När Gunnar får drömma fritt så hamnar drömmarna till slut i händerna på där hans resa började en gång för länge, länge sen... i Star Wars.

– Att få ett gig eller ett uppdrag som sträcker sig över lång tid och som är någonting som är tillräckligt stort som betalar alla mina räkningar, absolut drömmen! Om jag fick välja vilken roll jag ville så hade jag velat spela Aramis i De tre musketörerna i en stor internationell produktion. Jag har också lekt med tanken att det vore kul att spela Sherlock Holmes vid något tillfälle. Jo! Star Wars! Om jag kunde få en roll i Star Wars... allra helst Qui-Gon Jinn. Just nu är jag ju 15–16 år yngre än vad Liam Neeson var när han spelade Qui-Gon Jinn, så en prolog för den karaktären? Absolut drömmen!

Filmtopp tackar Gunnar Södergren för pratstunden och ser fram emot att följa hans fortsatta framfart som skådespelare.