Skaparna om att förnya svensk krim med Vargasommar: ”Inte sett det förrän nu”

I dag, den 25 december, är det efterlängtad premiär för kriminaldramat Vargasommar på TV4. Serien är skaparduon Jesper Ganslandts och Oskar Söderlunds nästa projekt efter deras stora Netflix-succé Snabba Cash. Även om det finns vissa tematiska likheter så skiljer de sig en hel del från varandra; den ena en hård gänguppgörelse i Stockholms innerstad, den andra en tystlåten kriminalare i ett naturvackert Haparanda. 

Berättelsen följer Haparandapolisen Hannah Wester (Eva Melander) som plötsligt får fullt upp när man hittar människorester inuti en vargkropp. Personen vars kvarlevor ätits upp går att koppla till en stor gänguppgörelse, och som en effekt av detta den bryter en våldsvåg ut i det lilla samhället. 

I en stor intervju med Filmtopp dyker Jesper och Oskar ned i skapandet bakom Vargasommar. De berättar bland annat varför det här kändes som rätt projekt efter Snabba Cash, varför våld måste vara omskakande och hur det kommer sig att världsartisten Stings barn Eliot Sumner har en av nyckelrollerna som lönnmördare.

Hur var det att göra “Vargasommar” efter “Snabba Cash”?

Jesper: Jag var först inne i projektet för jag blev tillfrågad att regissera alla avsnitt på Hans [Rosenfeldts] bok och såg ganska snabbt var jag ville ta den någonstans. För min del handlade inte så mycket om att succén med Snabba Cash öppnade alla dörrar, utan snarare att den var en viss typ av ton och berättande som jag kände mig ganska klar med. Båda har brott och tematik som påminner om varandra, men jag ville göra något nytt och jobba på ett helt annat sätt. Då frågade jag Oskar om han ville jobba tillsammans och skriva manuset. Snabba Cash var mer kollektiv än den här. 

Oskar: Arbetsprocessen var otroligt lustfylld. Jesper hade en väldigt tydlig bild av vad han ville ha ut som regissör, så för mig som manusförfattare fanns det en karta och kompass. Sen tycker jag att slutresultatet har en spännande mix. I botten finns det en kärlek till B-film och ett enormt filmskapande ovan på det, som gör Vargasommar till något som i alla fall jag är väldigt stolt över. 

Jesper: Den är något bekant i vad som driver berättelsen framåt, men sen är den samtidigt så originell och någonting nytt som behövs i den sfären på något sätt. Det ligger ganska mycket arbete från oss två och många andra för att få den dit, så det är jag väldigt stolt över. 

Det är ju väldigt tvära kast. Min känsla är att “Vargasommar” är mer knepig att ta till sig?

Jesper: Det hoppas jag inte. Det pratas ganska ofta om att förnya crime som är en ganska stor TV4-grej. Jag har aldrig sett det hända förrän nu. Så jag förstår vad du säger, men jag håller inte med. Vargasommar är ett helt annat perspektiv och ett annat sätt att gå in i det som är populärt i grunden.

När man filmatiserar en bok, i vilken ände börjar man? Vad är viktigast att sätta helt rätt?

Oskar: Först och främst måste man fråga sig själv vad man vill göra [med underlaget]. Vad är DNA:t i boken, men hur gör man film eller TV av det? När jag kom ombord hade Jesper en väldigt klar vision som jag gillade väldigt mycket. Det är många beslut på vägen, men här var vi ense om alla. 

Jesper: Jag tror det handlar om att hitta vad man går igång på, och kanske vad man inte gillar lika mycket och analysera varför. Finns det en möjlighet att stärka det man berörs av och ser potential i? Det är inte ett rakt översättande, utan det krävs en adaption där emellan. Jag såg mycket potential när jag först möttes av boken. Det var vissa karaktärer jag ville ta lite längre, och tonmässigt se till att alla är solitära och påverkar varandra även om de inte alltid möts.  

En stor utmaning med att adaptera en populär bok är förstås att göra läsarna nöjda. Hur har ni tänkt kring det?

Jesper: När man adapterar på riktigt, tänker man inte jättemycket på att serva bokpubliken. Nu är Vargasommar-boken populär och omtyckt, men det är inte riktigt samma situation som om man skulle adaptera Sagan om Ringen där flera generationer förhåller sig till texten som en bibel. Det är samtidigt viktigt att man inte gör något helt annat, då skulle man kanske ha gjort en originalidé istället. 

Oskar: Det är skillnad på böcker och böcker, och det som finns runt omkring. Grundfrågan för oss var hur vi skulle göra en så bra TV-serie som möjligt utan att förlora allt. Vi är båda två ganska säkra på vad vi tycker fungerar bra på film och TV kontra böcker, och om det skiljer sig åt så måste man våga ta de stegen. 

Vilka stora influenser har ni haft under skapandet av ”Vargasommar”? Själv får den mig att tänka på ”Breaking Bad” och Bröderna Coen.

Jesper: Bröderna Coen svävade med i processen. Inte att vi ville kopiera dem, utan snarare ”varför görs inte det här mer ofta?”. Vi lade mycket tid på att analysera vad som gör deras filmer så speciella och landade i tre komponenter som ofta finns med i deras filmer. Det är ett ganska basic kriminalfall i botten som är katalysatorn för allt. Sen är det karaktärer där alla är ganska vilse och tar sig vatten över huvudet. Det tredje är ett explicit och överraskande våld. De tre delarna tillsammans ser man inte så ofta. Det fanns delar av det i Hans bok, men serien är ganska långt tagen från det. 

Oskar: Jag kan bara hålla med. Det finns en enkel plan, eller plot, i botten, ofta med människor som tycker att den ska vara enkel men så blir det bara värre och värre. 

Jesper: Det hade inte varit opassande att ge ett “special thanks” till Joel och Ethan, men jag säger det nu istället. 

”Våld ska vara omskakande, annars förstår jag verkligen inte varför det ska vara med”

“Vargasommar” är en brutal serie som sticker ut från de folkliga produktion TV4 tenderar att göra. Därför är det spännande att få veta hur dialogen gick mellan produktionen och kanalen kring våldsscenerna.

Jesper: Våldet behövs för att ge ett utropstecken eller en punkt till det som är situationskomiskt, men det har hela tiden varit diskussioner om detta. Vad kan vi göra, vad kan vi inte göra? Men jag skulle säga att vi alla var väldigt överens om det vi kom fram till. 

Fördömer ni mesigt våld?

Jesper: Ja, jag gillar inte det. Våld ska vara omskakande, annars förstår jag verkligen inte varför det ska vara med. Då kan man ju berätta om något annat. Hela poängen är väl att beröra, skaka om, känna att man får en ny tanke om nåt, och stiga in i en annan värld. Våld ska väl kännas och vara något som man reagerar på. Det är inte bara underhållning, det är något annat. 

Hur var det att spela in i Haparanda och ha den orten som arena för ”Vargasommar”?

Jesper: Det var jättefint. Jag är från en småstad och kände igen mig ganska mycket, även om det är högt upp och på gränsen till Finland. Vår idé var väl att skapa ett eget litet Haparanda och kanske inte vara för trogen det verkliga Haparanda, utan låta det bli en skådeplats för den här storyn och den här tonen. 

Oskar: Det visuella låg i förgrunden, så att säga. Hur skapar man ett visuellt spännande landskap? Det var något vi pratade om hela tiden, så det är nog “vårt eget Haparanda”.  

Jesper: Våran tolkning var väl att göra en “Western frontier town”. Det vet jag inte om de i Haparanda känner att det är, men det passade berättelsen. Det kan man använda för att stärka storyn och karaktären. Det är ganska långt ifrån en filmbransch. Det finns inga extrabatterier att hitta om det strular, utan allt måste sitta. Det är nästan som att filma i vildmark. I vissa fall klättrade vi upp på något berg i Finland och på Werner Herzog-manér släpade upp all utrustning för hand. När alla kom över oron att det här inte är så vi brukar göra, att det finns lite risk, så kändes det väldigt bra. Alla gav sitt yttersta för att göra det till en så pass bra produktion som möjligt.

Om castingen bakom Stings barn Eliot Sumner 

Med Eva Melander, Henrik Dorsin, Olle Sarri och flera råder inga tvivel om att ”Vargasommar” har en spännande cast. Men hur kommer det sig att Stings barn Eliot Sumner är med?

Jesper: Jag hade sett honom i något litet och så visste jag att han hade gjort den här Ripley, som inte hade kommit ut ännu. Jag letade efter någon som hade en helt självklar men ändå oförklarlig persona framför kameran. Det är kanske inte det lättaste, men med hjälp av Paulin Hansson och Eija Skarsgård som har castat dök Eliot upp som förslag. Jag visste ingenting om vad han var intresserad av, men det visade sig att han var jättesugen på att arbeta i Sverige. Han har spelat in musik här en hel del och älskar Sverige, och var på med en gång.

Han känns väldigt självklar. 

Jesper: Ja. Varje gång vi filmade var det som att “det här är ju klart på en gång”. 

Det var också kul att se Henrik Dorsin i en dyster och annorlunda roll. Hur nöjda är ni med honom?

Jesper: Väldigt nöjd. Det är fantastiskt ju. Det kanske man alltid säger, men det är verkligen en otrolig grupp att samla och jobba med dag för dag. Passionen och engagemanget har varit helt ojämförbart. Men Henrik är ju rolig trots att han är ganska sorgsen. Det fanns en förståelse för hur vi skulle göra det väldigt tragiskt och lite roligt på en och samma gång.

Pratar ni om vad ni skulle vilja hitta på för projekt tillsammans härnäst?

Jesper: Det gör vi! Det finns flera idéer på det och sen har vi separata grejer på gång. Jag ska göra långfilm och Oskar lite både och, men det kommer att ske. Det är vi säkra på. 

För att avrunda... vilka är era bästa film- och serietips just nu?

Oskar: Jag gillar Say Nothing på Disney+. Den handlar om konflikten på Nordirland, och fångar mänskliga öden mitt i allt och speglar alla sidor på ett väldigt, väldigt bra sätt. Den tar den lilla människans perspektiv. 

Jesper: Jag kan rekommendera Steve McQueen-filmen Blitz på AppleTV+. Den är ett storverk i att berätta om människorna i krig, något som många krigsfilmer tycks gå bet på. Den täcker det brittiska samhället i London där och då, en typ av rasism och klassamhälle under fallande bomber, det var extremt starkt att se.

Filmtopp tackar Oskar och Jesper för pratstunden och önskar dem lycka till i framtiden. ”Vargasommar” finns nu att streama på TV4 Play.