Sommartider-regissören om nepo-kritiken: ”Bryr mig inte om det där”

Den 17 juli är det biopremiär för den svenska storfilmen Sommartider som, med viss kreativ frihet, skildrar Gyllene Tiders historia. Filmen är drygt 100 minuter feel-good och lär uppmärksammas som en ny favorit hos många svenskar under en lång tid framöver.

Uppmärksammats har filmen gjorts under mer eller mindre hela sin produktion. Först var själva nyheten om att ett av svensk musikhistorias största popfenomen skulle få en film som skapade rubriker, men därefter var det rollistan som blev en rejäl snackis.

Idén om så kallade "nepo-babies", kändisbarn som får rampljuset på sig på grund av sina föräldrar, har varit ett hett samtalsämne de senaste åren. När rollinnehavarna i Sommartider presenterades och de bar namn som Hedman Graaf, Parnevik och Wahlbeck var det därför oundvikligt att diskussionen skulle uppstå även i anknytning till filmen.

Filmtopp satte sig ner med filmens regissör Per Simonsson och frågade honom om bland annat "nepo-debatten".

Kändisnamnen var aldrig målet under castingen

Per Simonsson berättar för Filmtopp att det aldrig var någon uttalad plan att rollsätta filmen med skådespelare på grund av deras. Tvärtom var tanken ursprungligen att bandet skulle spelas av fem Halmstadkillar.

– Jag kommer ihåg att Gyllene Tider sa till oss, "ni vet väl hur litet Halmstad är?", berättar Simonsson.

Snart skulle Simonsson och produktionen komma till den insikten. Efter flera öppna castingar fick de nöja sig med två Halmstadkillar, Valdemar Wahlbeck i rollen som Per Gessle och Xawier Kulas som Göran Fritzon. De övriga tre bandmedlemmarna spelas av Phoenix Parnevik (Micke Syd), Lance Hedman Graaf (Anders Herrlin) och Ville Löfgren (Mats "MP" Persson).

”Jag skiter ju i om det är någon som har en golfspelare som pappa”

Phoenix, Lance och Valdemar har alla tre välkända föräldrar. Phoenix är son till golfaren Jesper Parnevik, Lance till fotbollsmålvakten Magnus Hedman och artisten Magdalena Graaf och Valdemar till komikern Peter Wahlbeck.

Men skådespelarnas namn var inte anledningen till att de landade sina roller.

– För mig vore det en mardröm att ta en skådespelare bara för att den har "kända föräldrar" och sen få ett helvete på inspelningsplatsen. Självklart är man realistisk, det är klar man måste ta in fler aspekter än sina egna, men jag skiter ju i om det är någon som har en golfspelare som pappa, hur fantastisk på golf han än må vara, förklarar Simonsson.

Han utvecklar:

– Jag bryr mig inte om det där "nepo-snacket". Men jag fattar ju naturligtvis, vi måste förstå de som lägger in massa pengar, absolut. Då försöker man balansera det. Men det viktiga är självklart att ha skådespelare som levererar på set, och det fick vi verkligen!

Lance Hedman Graaf och Anders Herrlin var som ”två fucking kopior”

Att Phoenix och Lance heter Parnevik och Hedman Graaf i efternamn var knappast en nackdel för dem, men det var aldrig en avgörande faktor och båda två fick genomgå en lång resa för att landa sina roller. Phoenix sökte exempelvis rollen som Per Gessle till en början, men de var först när Simonsson träffade Micke Syd och skådespelaren i anknytning till varandra som han kunde se honom i filmen.

– Phoenix kom till Sverige och testade. Och precis innan har jag haft möte med Micke Syd och pratat om alla möjliga grejer. Så jag säger hej då till honom och går in i ett rum och där är Phoenix. Och så är det som att det är precis samma typ av personlighet, samma värme och de är väldigt lika som personer. Så då tänkte jag med en gång att vi ska nog glömma det här med Per, men fan, Micke Syd kanske?

Simonsson menar att det krävdes åtminstone fem möten innan Phoenix till slut hade landat sin roll. Lance var tidigt aktuell för en roll på grund av sin musikalitet, men inte heller för honom var vägen till en roll spikrak.

– Det var samma med Lance, han fick komma in många gånger. Jag bestämde mig först när han träffade Anders Herrlin och det var två fucking kopior som stod bredvid varandra. Lite förlägna och tysta. Det var samma integritet och sen samma glimt i ögat.

Valdemars namn talade inte till hans fördel

Om namnen inte var en avgörande faktor för Phoenix och Lance, så var "Wahlbeck" än mindre av en fördel för huvudrollsinnehavaren Valdemar. Pappa Peter Wahlbeck har flera gånger skapat rubriker med efter relativt filterlösa uttalanden, men även Peters koppling till Gyllene Tiders frontfigur hade kunnat stå i vägen för Valdemar.

– Han har ju också drivit mycket med Per Gessle. Jag kände så här: "Ska vi säga det här med Peter till Per? Eller ska vi bara få honom att bli kär först, i Valdemar?" berättar Simonsson.

Produktionen bestämde sig för att lägga korten på bordet, och lyckligtvis ska Gessle bara funnit kopplingen till Peter rolig. Simonsson menar också att Gessle berömt Valdemar för bland annat hans sång. Den sång som vi hör i Sommartider är dessutom Valdemar själv.

– Han sjöng alla låtar. Det är hans riktiga röst. Jätteduktig. Fantastiskt bra.

Fler intervjuer med personerna bakom "Sommartider" dyker snart upp. Håll utkik!