Amatörer (2018)
"Amatörer" visar svensk film från sin bästa sida.
Gabriela Pichler, regissören bakom guldbaggevinnaren "Äta sova dö" (2012), är tillbaka med besked. Hennes landsortsskildring "Amatörer" är gripande som drama, rolig som komedi och lyckas därtill sätta fingret på de fördomar som existerar kring Sveriges landsbygd. Dessutom briljerar skådespelardebutanten Fredrik Dahl filmen igenom.
I det fiktiva lilla brukssamhället Lafors, där de industrier som en gång blomstrade är på dekis, inser kommunstyrelsen att platsen är i ett stort behov av en nytändning. En tysk lågpriskoncern är intresserade av expandera sin verksamhet och ser Lafors som ett alternativ. Problemet är att varuhuskedjan även överväger Allingsås. För att locka tyskarna föreslår kommunfullmäktigen Musse (Fredrik Dahl) att de ska marknadsföra samhället genom att spela in en film.
Efter en kort överläggning är beslutet taget. Filmen skall bli av men kulturbudgeten är ekande tom. Därav tillfrågas skolungdomarna på det lokala högstadiet att skapa filmer med sina telefoner, som Musse och kompani skulle kunna använda. Två tonårstjejer (spelade av Zahra Aldoujaili och Yara Aliadotter) nappar på idén, vilket blir startskottet på en kedja av händelser som påverkar ortens invånare på olika sätt.
Den dramaturgiska premissen sätts redan från start. Om trettio dagar kommer tyskarna och då ska filmen stå färdig. De två unga tjejerna använder sig av mobilkameran för att fånga äkthet och känsla. Flera av filmens scener är inspelade utifrån deras synvinkel, deras kamera, vilket skapar en dokumentär känsla. Dock blandas detta med mer traditionellt regisserade segment.
Just det visuella uttrycket och det kreativa skapandet agerar som en röd tråd i historien. Det märks att Pichler inte bara är regissör utan också filmälskare - hon har en kandidatexamen i filmvetenskap - för Amatörer känns stundom som ett kärleksbrev till alla filmfantaster. I stil med den gamla italienska klassikern Cinema Paradiso (1988), om än på ett annorlunda, mer modernt sätt.
Aktualitetsbegreppet går att applicera på filmen i sin helhet. På ett beundransvärt sätt lyckas Pichler och medförfattaren Jonas Hassen Khemiri aktualisera de verkliga problem som människor på landsbygden har. Det vill att de tampas med precis samma saker som vilka individer som helst; otillräcklighet, social orättvisa, identitetsproblem och utanförskap. De tillåter sig också att vara politiska och ta ställning, något som framkommer genom en viss dokumentärfilmares syn på sin omvärld. Men det är inte fågan om billiga karikatyrer, samtliga karaktärsskildringar känns genuina ner i minsta biroll.
Läs mer: Kommande svenska filmer att se fram emot!
Givetvis skall regissör och rollsättning ha en stor eloge för skådespelarnas prestationer, men jag vill verkligen ge Fredrik Dahl extra beröm. Det känsloregister han visar upp som Musse känns rysligt äkta. Därtill är Dahls personliga bakgrundshistoria extraordinär. I verkligheten jobbar han just som kommunfullmäktige i den kommun där filmen spelades in och fick överraskande en förfrågan om han ville spela huvudrollen som Musse. Och nej, han spelar inte sig själv, utan en version av sig själv. Det är en rollprestation värdig galapriser.
Utöver detta är filmen både komisk och berörande. Exempelvis under en tragikomisk scen på en bar, mästerligt filmad i en lång tagning, skrattade jag ordentligt. Musses relation till sin något senile mor och tjejernas sätt att integrera med varandra och sin familj resulterar i flera känslosamma sekvenser.
Sammantaget är Amatörer en av årets hittills bästa filmer. Slutscenen på en biograf är rysligt effektiv och gör att de bubblande känslor som uppstått tidigare når sitt klimax. I en tid där filmer med ett fint yttre men ett tomt inre pumpas ut på löpande band känns det befriande med regissörer som faktiskt har något att berätta. Gabriela Pichler har massor att berätta och framställer det dessutom riktigt bra.