INTERVJU: Disney-legenden Glen Keane om nya filmen

Även om du inte är bekant med namnet Glen Keane så är du definitivt bekant med hans verk. Under årens gång har han arbetat som animatör och karaktärsdesigner till Disneyklassiker som: Peter och draken Elliott, Den lilla sjöjungfrun, Skönheten och Odjuret, Aladdin, Pocahontas, Tarzan och Trassel, för att nämna några.

Under 2010-talet började Glen regissera sina egna kortfilmer. Mest uppmärksammad är tveklöst Dear Basketball, som han Oscarsbelönades för 2018. Priset fick han dela med basketlegenden Kobe Bryant, som stod för dikten filmen baserades på.

Nu är Glen Keane återigen aktuell som regissör, men för första gången med en långfilm. Tillsammans med kollegan John Kahrs ligger han bakom Netflix-aktuella Over the Moon. Filmen handlar om unga Fei-Fei, som kämpar med sin mammas bortgång. När hennes pappa så småningom hittar en ny kärlek, beger sig Fei-Fei till månen för att träffa den mytomspunna kärleksgudinnan Chang'e, som i all evighet måste sörja sin saknade älskare, för att stärka pappans kärlek till den bortgångna modern.

En förälders bortgång eller frånvaro har blivit ett vanligt berättarknep i familjefilmer, varför tror du att det är så?

– Jag tror att varje historia drivs framåt av en känsla av ofullständighet. När det kommer till historier som riktar sig till barn och familjer är det nästan grundbulten. Men alla hanterar det på olika sätt. Vi ser ingenting när Bambis mamma dör, vi hör ett skott och känner hennes förlust. Sedan träder Bambis pappa fram och historien rör sig framåt. Vår film kliver rakt in i sorgen och tar dig med under hela processen, snarare än att använda förlusten som en språngbräda. Vi försöker hantera faktumet att ingen människa, gammal eller ung, är immun mot sorg.

I filmen träffar Fei-Feis pappa en ny kärlek. Att acceptera en ny vuxen i sitt liv är en utmaning som många barn ställs inför, men som få barnfilmer tar upp. En anledning till att detta blev ett så pass stort tema i "Over the Moon", beror på att manusförfattaren Audrey Wells var dödligt sjuk när hon arbetade på manuset.

– Audrey brottades med det faktum att hon inte skulle få finnas kvar hos sin familj och funderade över vilka redskap hon skulle kunna ge dem för att hjälpa dem att fortsätta utan henne. Att kunna lägga sorgen bakom sig var en vital del av den här historien och fabeln om Chang'e var perfekt för detta. Jag vet inte om Audrey visste om det när hon först tackade ja till projektet, eller om det var något hon upptäckte under själva arbetsprocessen.

Trots att Chang'e länge har varit en del av den kinesiska mytologin, har man tagit en hel del konstnärliga friheter med henne. När hon först presenteras i ett handmålat segment, tecknat av Glen Keane, framstår hon som väldigt nobel och graciös, men när Fei-Fei träffar henne framstår hon istället som en modern pop-diva.

– Man måste vara väldigt försiktig när man ändrar någonting heligt. En nyckelingrediens i underhållningsvärlden är att överraska med det oväntade, och att presentera Chang'e på det här viset fungerade väldigt bra. I legenden längtar hon fortfarande efter sin älskare, men vi tog henne bortom sorgen och gav henne ro, medveten om att hennes kärlek alltid kommer att vara med henne, även om han inte är där.

Du har haft en så pass lång och fantastisk karriär och arbetat med både handtecknat och datoranimerat, jag är nyfiken, om du från och med i dag bara fick göra handtecknade eller datoranimerade filmer, vad skulle du välja?

– Ger du mig verkligen det valet? Oj… Om jag säger handmålat, för jag älskar verkligen att måla, så skulle det vara för att historierna som jag vill berätta passar bäst i det formatet. Här fick jag chansen att göra filmen som jag ville, men valde datoranimation eftersom karaktärerna skulle vara så pass känslosamma. Mina mentorer på Disney lärde att jag inte skulle animera vad karaktärerna gör, utan vad de tänker och känner, vilket innebär att man måste animera minimala gester. Jag minns hur vi slet med en pytteliten ögonrörelse i Pocahontas, när hon ser John Smith, och vilka delikata små skiftningar vi var tvungna att göra med hjälp av en pensel. Det hade varit möjligt om jag själv hade kunnat kontrollera varenda ruta i den här filmen, men när man jobbar med ett team bestående av 120 animatörer så måste man ha ett mycket robustare system. Men vad skulle jag välja? Förmodligen handmålat eftersom jag älskade att måla. Ett penseldrag är som en förlängning av ens själ.

Med det tackar vi Glen Keane för pratstunden. "Over the Moon" finns nu att se på Netflix.

För mer läsning ---> Scrolla vidare!