När Mirja Turestedt släppte taget kom drömrollen: ”Återvunnit mitt eget värde”
”Om jag skulle bli överkörd i morgon av en bil, så skulle jag dö med ett leende.”
Mirja Turestedt spelar huvudrollen i bioaktuella "Levande och döda i Winsford" – en adaption av Håkan Nessers roman med samma namn. Filmtopp satte sig ned med skådespelaren för ett samtal...
”Nu struntar jag i det här, jag vill inte mer”
Mirja Turestedt, 52, har varit aktiv som skådespelare under nästan hela 2000-talet. På meritlistan hittar vi allt från filmer som Arn: Tempelriddaren (2007), Sommaren med Göran (2009) och Luftslottet som sprängdes (2009) till serier som Rebecka Martinsson (2020), Lyckoviken (2020–2022) och Barracuda Queens (2023).
Det är en filmografi som spänner över mer än två decennier och som många troligtvis sneglar på med avund – men för Mirja själv har karriären knappast varit en dans på rosor de senaste åren.
Skådespelaren beskriver en situation där karaktärer hon provfilmade för åldrades ned och till slut fick hon nog.
– Nu struntar jag i det här, jag vill inte mer, minns Mirja att hon kände.
Det var också precis vad hon gjorde, men inte långt därefter uppenbarade sig huvudrollen i en filmadaption av Håkan Nessers roman Levande och döda i Winsford. Filmen, regisserad av debutanten Caroline Ingvarsson, har precis haft svensk biopremiär och Mirja spelar en komplex kvinna som är med i varje scen. Med små medel lyckas Mirja åstadkomma mycket som sin karaktär och insatsen, i kombination med timingen av projektet, lär göra det här till en film som ligger Mirja nära hjärtat resten av livet.
”Känner en oerhörd
tacksamhet över att jag
fick en möjlighet när jag
trodde att allt var över.”
Rollen och sättet som den blev Mirjas menar hon har hjälpt henne att förstå sitt eget värde.
– Jag har återvunnit mitt eget värde, tror jag. Mest för att jag bestämde mig själv för att säga nej till branschen, för jag utgick från vad mitt hjärta kände, förklarar Mirja. Och sen att jag då fick rollen, och det den har gett mig, det har gjort att jag i dag känner en oerhörd tacksamhet över att jag fick en möjlighet när jag trodde att allt var över. Men det har också gjort att jag känner mitt värde på ett annat sätt, och jag vet vad jag vill och inte vill.
Tryggheten som Mirja beskriver att hon har fått av erfarenheten känns i rummet under intervjun. Trots att samtalsämnet tvingar henne att blicka tillbaka på en utmanande tid pratar hon om den med vad jag tolkar som harmoni.
– Jag var i ett läge där jag kände att det började ta på min självkänsla, att aldrig få något, att alltid vara nära. Nu känner jag att jag är väldigt trygg i den. Jag vet att jag har gjort allt jag kunnat och jag har fått en möjlighet som är fantastisk, och jag har försökt göra maximalt av den. Och det räcker.
Vad hade du haft för råd till någon som befinner sig i tankegångarna om att sluta?
– Att bara vara medveten om att det krävs hårt, hårt jobb och att inte ge upp. För saker tar tid. Dagens unga generation, de tror ju att allt ska ske så här [knäpper med fingrarna], menar Mirja.
”Det krävs mycket
hårt jobb för att
inte ge upp.”
Hon fortsätter:
– Och då vill jag bara påminna om att för mig tog det 32 år, och då har jag gått teaterhögskolan, jag har jobbat, jag har haft jättemycket jobb. Men att inte ge upp. Att fortsätta jobba [...] att vara medveten om att saker tar tid. Det krävs mycket hårt jobb att inte ge upp, det finns liksom ingen enkel väg.
”Om jag skulle bli
överkörd i morgon av en
bil, så skulle jag dö
med ett leende.”
Känner du någon form av nytändning i karriären nu?
– Det är klart att man fortsätter, som människa, att drömma och vill saker, men jag är också väldigt glad för att jag har fått den här möjligheten. Jag sa till min man när jag kom hem: ”Om jag skulle bli överkörd imorgon av en bil, så skulle jag dö med ett leende”, för jag har fått göra det jag drömt om.
Mirja utvecklar:
– Sen betyder inte det att jag inte vill göra mer, men jag känner också att jag är väldigt tillfreds med det. Jag gör hellre få saker som jag verkligen känner att jag utvecklas av. Och att jobba med [Ia Langhammer] och [Thomas W. Gabrielsson] och [Caroline Ingvarsson], de här fantastiska människorna, det gör också att man utvecklas och växer.
Filmtopp tackar Mirja Turestedt för ett fint samtal. "Levande och döda i Winsford" visas nu på bio. Läs Filmtopps recension här.