Lukas Moodysson om Tillsammans 99: ”Skulle själv spela David Denciks roll”

I dag är det premiär för Lukas Moodyssons nya film "Tillsammans 99", som är en uppföljare till klassikern "Tillsammans" från 2000. När galapremiären hölls på Bio Capitol i Göteborg befann sig Filmtopps Eric Diedrichs på plats för att prata med Lukas och Lisa Lindgren, som spelar Elisabeth. Tillsammans med stora namn som Gustaf Hammarsten, Olle Sarri, Cecilia Frode, Sten Ljunggren och Anja Lundqvist, är Lisa en av de som, snart 24 år senare, har återvänt till sina gamla karaktärer. 

Eric: Vad har Tillsammans betytt för er, alltså den gamla filmen? 

Lisa: Det var den första filmen jag var med i, och den absolut bästa filmen jag har varit med i. Den är fantastisk och har betytt jätte, jätte, jättemycket för den respekt jag har fått i mitt yrke. Och sen har den också betytt att… om jag inte hade gjort den hade jag inte haft min dotter. Så kan jag säga.

Lukas: Jag är en sådan "matchmaker". I mina världar så händer det märkliga saker. Nej, men filminspelning är ju lite speciella. Folk umgås väldigt intensivt under korta perioder och kommer varandra nära. När det stod i tidningen att jag skulle göra en uppföljare, var det en granne till mig som kom och gratulerade, "åh, Lisa Lindgren". Jag tyckte att det var väldigt roligt, att han hade fäst sig vid det. Jag tror att det faktiskt kan vara många som gillade filmen, som verkligen gillade dig där. Men om man inte går på teater i Göteborg så har man inte sett dig särskilt mycket. Du är lite som Greta Garbo, fast inte, i Göteborg.

Lisa: Det låter ju som att det är någonting jag har valt, men det är också som så att mitt liv tog en vändning. Alltså, jag fick ganska många filmerbjudande, men fick ett barn och valde ett annat liv. Teatern var en fast inkomst som behövdes, det är inte som så att jag har varit hemlig för att jag har velat vara det. 

"Funderade på att ta David Denciks roll"

Det tillhör inte vanligheterna som manusförfattare att återgå till sina karaktärer efter så lång tid och att hitta nya sätt för dem att utvecklas på. För Lukas var det svåraste att istället våga stå still med vissas utveckling. 

Lukas: Ibland kan det vara svårt att stoppa sig så att man inte ska hitta på tokiga saker med allihop. Alla kan ju inte hamna på dårhus eller svängt politiskt. Det var väl skönt när man kom på att Elisabeth faktiskt jobbar på samma ställe som hon jobbade på i första filmen. I och för sig hade vi nog inte kommit på vad hon jobbade med i den.

Eric: Det sägs inte nej, men det kanske hamnade på klippgolvet?

Lukas: Nej, jag tror inte det.

I den första filmen spelas karaktären Lasse av OIa Rapace, i denna av Jonas Karlsson. Lukas berättar om castingen och att han själv faktiskt funderade på att spela rollen som Peter – karaktären som dyker upp på återföreningen, men som ingen av de gamla kollektivmedlemmarna vet vem det är.

Lukas: Casting är en väldigt rolig och ibland lite frustrerande process. Att vara film- och TV-skådespelare är en lång radda av att bli ratad. Hm, varför kom jag in på det? Jag skulle säga någonting om det.

Lisa: Du skulle kanske säga att du själv funderade på att spela en av rollerna?

Lukas: Ja! Det gjorde jag. 

Eric: På riktigt? 

Lukas: Ja, men alltså jag ville ju det. Jag tänkte så här, David Dencik kan ta rollen som Lasse och så kan jag hoppa in och göra Peter. Jag var ute på en promenad i parken med min fru och våra hundar, så argumenterade jag lite grann för att jag skulle vara Peter. Hon sa bara "Du är inte bra". Hon var rätt negativ [skrattar]. 

Eric: Hårda ord!

Lukas: Ja, och så sa hon, "men säg några av replikerna då, säg några av dem!". Och så skulle jag säga några av Peters repliker och hon bara, "Nä, du är inte bra. Du kan inte göra rollen." Hon dissade mig där i parken. Så jag tänker ge beröm till de som jobbade med castingen. På första filmen var det Imor Herman och nu Svante Åhman, som i och för sig inte hade så mycket att göra eftersom det mest är de gamla skådisarna. Men han satte ihop ett A4 papper med tolv namn eller någonting och vi alla bara "Ja, Jonas Karlsson!". Vi ringde honom och han tyckte att det lät bra. Han kom in med någon slags lagom pondus, men ödmjuk och så. Han tog för sig på ett bra sätt. 

Eric: Men det var först tanken att det skulle vara Ola Rapace, eller?

Lukas: Ja, men där lämnar jag helt och hållet över till SF att kommentera. Det var deras beslut och SF är medproducenter.

"Vi kan inte ha med det, det är för dumt!"

Under inspelningen av "Tillsammans 99" lät Lukas skådespelarna improvisera en hel del. Han berättar med stor entusiasm om när David Dencik plockade fram en bok och började läsa en mycket obehaglig dikt om en bläckfisk.

Eric: Så vem är den här mystiske Peter?

Lukas: Jo, men han är en människa av kött och blod. Jag gjorde en intervju med Mattias på Sydsvenskan, och nu stjäl jag detta från honom, men han sa att han tyckte Peter var som döden. Det är så bra. Alltså det är faktiskt lite sant. Jag har tänkt lite grann att han på något sätt är som glömskan. Att han är det där hålet i huvudet och går runt och påminner alla om att det är så mycket de har glömt.

Eric: Men du önskar själv att du hade sett honom som döden?

Lukas: Ja, men jag tycker att det lite så med mina idéer, att de inte alltid är de bästa tolkningarna. Det är roligare när folk hittar på. Jag tycker att det var en väldigt rolig tanke att han skulle vara döden, som tar plats på ett lite konstigt sätt och plötsligt ska läsa en dikt för Erik [Ole Sarri].

Eric: Den dikten är så himla obehaglig.

Lukas: Jo, den är helt improviserad. Det enda jag kan ta åt mig där är att jag var väldigt noggrann med vilka böcker som stod i bokhyllan. Så jag hade tänkt ut att just den skulle stå där, men jag hade ju å andra sidan tänkt att 200 böcker till skulle stå där. Så nej, det är helt och hållet Davids initiativ att han tar ut den och att han läser dikten om bläckfisken.

Lisa: Alltså, jag skrattade varje tagning. Det var så fruktansvärt roligt.

Lukas: Ja, och jag spjärnade emot under klippningen ganska länge, "Vi kan inte ha med det, det är för dumt!". Men det är ju väldigt roligt. Jag tänker att det är ett exempel på hur folk reagerar på filmen. Alltså, har man den humorn så ser man att det är roligt. Jag har varit med om folk som inte riktigt förstår och som istället undrar vad han menar. Varför säger han det här? Och då blir det inte lika kul. Jag tycker det är jättejätteroligt, men det är Davids grej, jag tar åt mig två procent.

Lisa: Du skapade förutsättningarna.

Lukas: Det var det jag ville att du skulle säga. Mitt mål är att skapa förutsättningarna för folk att ta plats på det sättet. Men det där med att kliva in och ta plats är inte heller alltid någonting jättebra. Vissa är bra på att improvisera, andra inte. Vissa tar för mycket plats i en improvisation, vissa tar för lite. Det där kan vara väldigt svårt för en regissör. Inte den här gången, men tidigare har det varit lite som att man har känt att ens ena skådespelare verkligen kan improvisera, men så fort den andra ska hitta på något så är det bara rappakalja. Det är jättesvårt att säga, "Du får hitta på saker, men du måste hålla dig till manus".

"Jag ser väldigt lite film"

Vi på Filmtopp har väntat på möjligheten att få dela med oss av Lukas Moodyssons vassaste filmtips, men det visade sig vara lättare sagt än gjort.

Eric: Min sista fråga riktar jag framförallt till dig, Lukas. Om du skulle rekommendera en film för våra läsare, vilken skulle du välja då?

Lukas: Jag ser ju så lite film, men en film som jag inte har sett är en som Lisa nyligen var med i. Jag tycker att du [Lisa] ska rekommendera den, för jag tror att den är intressant! Så nu kommer den [pekar på Lisa]. 

Lisa: Jag rekommenderar Vernissage hos Gud av KonstAB, som består av ett Göteborgsbaserat gäng konstnärer, som också är film- och teaterskapare. Det är en fantastisk film. Den gick på Bio Roy ganska länge och kommer nog snart att gå upp igen, på något sätt.

Eric: Jag vänder mig ändå tillbaka till dig, Lukas, för jag vill ha ett svar på det här.

Lukas: Nä, men jag ser väldigt lite film. 

Eric: Men du har sett film? 

Lukas: Ja, det har jag gjort... 

Eric: Finns det ingen film du återvänder till ibland?

Lukas: Jo, jag tar då en film, som jag tycker har samma perspektiv [som Tillsammans 99] när det kommer till att titta tillbaka i tiden. Nämligen Career Girls av Mike Leigh, som handlar om två kvinnor. Den slår jag till med! När de är unga så är de lite outsiders, lyssnar på The Cure och läser Systrarna Brontë och sånt. Sen växer de upp och blir lite mer välanpassade och har kontorsjobb. Vid ett tillfälle åker de tillbaka och träffar en kompis, en kille som de tidigare var vän med. Han var kär i en av dem, men honom har det gått lite sämre för. Det är en väldigt fin film, som är väldigt rolig. Den är lite som den här [Tillsammans 99]! Den har mycket humor, men är väldigt mörk. En smaksak, vissa kanske ser mörkret, vissa humorn.

Filmtopp tackar Lukas och Lisa ödmjukast för pratstunden. "Tillsammans 99" finns nu att se på svenska biografer.