EXKLUSIVT: Julia Dufvenius: "Fick inte en provfilmning på tre år"

Just nu rullar den tredje säsongen av "Heder" på Viaplay där vi följer vi fyra kvinnor på en advokatbyrå som fokuserar på mäns våld mot kvinnor. I den här säsongen är incel-rörelsen och anonymitet på internet två överhängande teman. För Julia Dufvenius är Heder ett hjärteprojekt. Hon berättar vad hon främst ser fram emot att dela med sig av till tittarna:

– Jag ser fram emot att dela med mig av både tematiken och underhållningen för det ena är ingenting utan det andra. När man ska skildra saker i samtiden och väcka tankar är det extra viktigt att få med ljuset, humorn och framtidstron och det tycker jag att vi har balanserat bra.

Alla som har sett Heder vet hur skicklig serien är på att ligga rätt i tiden. Julia berättar hur hon och sina motspelerskor Alexandra Rapaport, Eva Röse och Anja Lundqvist ständigt håller sig á jour om vad som sker runt om i världen.

– Sedan sex år tillbaka har vi en gemensam chattgrupp där vi skickar artiklar till varandra. Så vi läser internationella och nationella tidningar för att se vad händer runt om i världen och i Sverige. Ibland kan det vara en kommentar i ett kommentarsfält som blir ett embryo till en idé. När vi skulle göra den här säsongen hade vi flera starka kandidater för olika teman.

Hon fortsätter:

– När vi påbörjade arbetet med den här säsongen för två år sedan fastnade vi för incel-rörelsen, som började poppa upp på flera ställen samtidigt. För den andra säsongen tänkte vi länge på de här sexrobotarna som skulle lanseras för män att förlusta sig på. Förespråkarna hävdade att de skulle leda till att män inte skulle ta ut sitt våld på kvinnor, medan motståndarna menade att objektifieringen av kvinnor skulle öka. Vi har haft massor av idéer som vi vill baka in, men jag vill inte spoila för mycket för rätt vad det är kan något dyka upp i en bihandling.

Hur är det att vara på en plattform som Viaplay och ha möjligheten att göra sin röst hörd och uppmärksamma frågor som dessa?

– Det är både vår uppgift och vårt privilegium. Jag är oerhört tacksam för att Viaplay ger oss sådan frihet och litar på att vi är pålästa. Om det är något vi är osäkra på om det går att berätta så diskuterar vi det. Det är hela tiden en balansgång eftersom vi inte vill uppvigla någon som inte har kommit på tanken till att göra något jävligt dumt. För att motverka det måste man göra mänskliga porträtt, säger Julia Dufvenius.

Lagboken måste uppdateras

I den nya säsongen är frågan om anonymitet på nätet ett överhängande tema. Julia menar att lagboken kanske måste anpassas efter dagens samhälle.

– I dag har vi lagar i Sverige som inte alltid skyddar våldtagna kvinnor, utan det är ord mot ord som gäller och förtalsanmälningarna ökar. Vi skyddar inte dem som är svaga och det är något som vi har fört vidare in i den här säsongen, som handlar om anonymiteten på nätet. Det kanske är dags att vi får ge upp lite av vår integritet och frihet till förmån för att skydda de som är utsatta. Jag tänker på hämndporr, barn som mobbas på nätet och så vidare. Många av de lagar som finns manifesterade är skrivna ur en extremt manlig aspekt. Jag menar inte att vi ska riva upp hela vår demokrati som är det absolut viktigaste av allt, däremot behöver vi ta en titt på hur vi ska gå vidare för att skydda flera, säger Julia.

Chockades över "Lust"-beskedet

Tidigare i år var det premiär för Julia Dufvenius komediserie "Lust" på HBO Max, som fick högt betyg här på Filmtopp. Många blev förvånade när streamingtjänsten plötsligt plockade bort alla sina nordiska originalserier i samband med att huvudbolaget Warner Media slogs ihop med Discovery. Även Julia, som har varit med och skapat serien, chockades över beslutet.

– Vi skulle precis börja filma säsong två. Vi hade inga kontrakt på plats men hade börjat anställa personal. HBO hade ringt vår producent två-tre veckor tidigare och frågat om det var möjligt att leverera två säsonger snabbt eftersom de var så förtjusta i produkten. Jag tror inte att serien kommer att dyka upp på discovery+ eftersom jag inte tror att det fungerar rent skattetekniskt, men jag vet inte. Jag hoppas att de säljer den vidare till en kanal som vi kan samarbeta med, men jag känner mig inte jättesugen på Discovery nu efter att den nya chefen tog det här beslutet, berättar Julia.

Eftersom du är medskapare har du någon äganderätt i serien?

– Nej, de stora streamingkanalerna vill ofta inte att man ska ha det. Jag har en liten ägarandel men den innebär inget medbestämmande på något sätt. Så det är en väldigt konstig andel vi som har gjort serien har fått.

Ledsen över att serierna lades ner

Snart är det 30 år sedan Julia Dufvenius debuterade med en liten roll i TV-serien "År av drömmar". Jag frågar henne om det finns några dolda guldkorn bland alla filmer och serier hon har gjort sedan dess, om det är någon titel som borde ha fått mer uppmärksamhet än vad den fick.

– Jag tycker att det jag har gjort som är bra också har fått mycket uppmärksamhet. Däremot blev jag ledsen över att det inte blev någon fortsättning på Molanders och Gynekologen i Askim. De fick ett starkt positivt mottagande, men SVT har en viss summa pengar som de måste fördela på olika genrer och då kanske inte en tredje säsong av någonting ligger i toppen, och det kan jag förstå. Sen så är det så klart svårare att få uppmärksamhet i dag än vad det var på 90-talet. Glappet fick otroligt mycket uppmärksamhet och likaså Saraband, som jag gjorde med Ingmar Bergman. Det är underbart att det kommer fler produkter nu, men samtidigt glöms saker också bort fortare, säger Julia.

Har du sett om Saraband?

– Nä, aldrig.

Men du är ju fantastisk i den.

– Vad roligt, tack. När den kom skulle hela Regisverige göra upp med Bergman så jag fick inte en provfilmning på tre år.

Jaså? Men du var väl inte så gammal i den, 20 år? Det borde ha varit startskottet på en karriär av guds nåde.

– Nä, jag var äldre. Jag hade gått ut scenskolan och fått barn, men jag tycker själv att jag såg ut som en barnrumpa. Saraband hade säkert kunnat ha gett ett större genomslag för en karriär utomlands, men jag hade ett litet barn och jobbade mycket på Dramaten. När frågor kom från utlandet så tackade jag nej eftersom jag hade det bra här. Jag orkade inte börja om och vara en ingen någon annan stans.

"Bergman hade ett jävla humör"

Många skådespelare världen över har drömt om att bli regisserad av någon av Ingmar Bergmans kaliber. Julia Dufvenius berättar hur det var att arbeta med den berömde filmskaparen.

– Det var magiskt. Han var superintuitiv och hade ett otroligt förtroende för sina skådespelare. Min längsta tagning i Saraband var en monolog på tolv minuter, där allt ingick. Mycket text, gråt, skratt, tillbakablickar och framåtvisioner. Jag trodde inte att jag skulle klara av det, men han modulerade allt så oerhört bra. Sedan var det ju någonting med Bergman eftersom han hade ett jävla humör. Även när han var glad så gick alla på tårna och försökte göra sitt yttersta. Det är i ena parametern en bra förutsättning och i den andra en inte så hållbar arbetsplats. Som ung var det slitsamt, men jag visste att om man säger ja till Bergman så säger man ja till hela paketet. Jag var är ett instrument, ett verktyg och behövde gå all-in för att vara just det. Det är inget jag längtar efter just nu, men samtidigt var det mäktigt att få ha arbetat med en person med absolut gehör i psykologi och i att spela på en annan människa. Jag har inte varit med om något liknande, säger Julia.

Som instrument, hittade du toner du inte visst fanns?

– Bara skräcken i att göra en scen på tolv minuter, men det klarade jag på första tagningen. Jag frågade honom om vi skulle ta om den och hela teamet ställde sig på tår, man säger inte så till Bergman om han är nöjd. Det är så det var. Rent personligen hade vi en underbar relation. Vi pratade och skrattade och flamsade och ringde ofta varandra och bara pratade skit. Han var en bra telefonkompis, men om man läser in hur många han har skadat så tycker jag att det är svårt att förhålla sig till honom.

I "Saraband", vars titel hänvisar till en komposition av Ingmar Bergmans favoritkompositör Johan Sebastian Bach spelar Julia cello. Hon berättar om utmaningarna i att få det att se bra ut på film.

– Jag övade i åtta månader med en cellolärare två gånger i veckan. Jag har inte spelat någonting efteråt och skulle inte utsätta mig för det heller. Det var så roligt när vi skulle ta en dramatisk scen där jag sitter och spelar och vi gråter och pappan blir galen och allting, vi satte på Saraband-stycket som jag skulle spela till och jag var tvungen att ta i för att det skulle se autentiskt ut. Jag var så nervös att jag träffade varje ton fel. Det lät som fan och jag var tvungen att spela scenen som att det inte lät förjävligt.

Sett till att du inte sett om Saraband, om du skulle titta på TV och en grej med dig skulle dyka upp vad skulle du göra då, zappa eller kolla vidare?

– Zappa, men det har varit bra med både Lust och Heder eftersom jag har varit med i klippningen och då börjar man se helheten på ett annat sätt och lär sig att bortse från sig själv. Jag tror att man växer som skådespelare så, men det kan också vara hämmande om man blir för självmedveten, säger Julia.

Med det tackar vi Julia Dufvenius för pratstunden. Fyra avsnitt av "Heder" säsong 3 går nu att streama på Viaplay.