Intervju: Stellan Skarsgård ("Borg")
"Jag har aldrig gjort nånting jag varit nöjd med"
Inför premiären av den efterlängtade svenska filmen ”Borg”, som handlar om tennislegendaren Björn Borgs karriär, har Filmtopp träffat flera i filmteamet för exklusiva intervjuer. Vi har pratat med regissören Janus Metz, manusförfattaren Ronnie Sandahl, huvudrollsinnehavarna Sverrir Gudnason och Shia LaBeouf samt birollsinnehavarna Stellan Skarsgård och Tuva Novotny.
LÄS OCKSÅ: Recension: "Borg" (2017)
I "Borg" gör en av Sveriges mest meriterade skådespelare, Stellan Skarsgård, rollen som Lennart Bergelin, Borgs tränare och vän. Stellan, som vanligtvis florerar i Hollywood, återvände till Sverige för att spela in en av de största satsningarna i svensk filmhistoria. Det snackas om att ”Borg” har sålts till drygt 150 länder.
- Jag läste manuset och tyckte att det var välskrivet. Framförallt gillade jag att det inte är en typisk sporthistoria om vem som ska vinna. Den har komplikationer som mänsklig kvalité och vad det innebär att vara i helvetet på toppen.
Men det som var mest avgörande för att ”Borg” skulle bli Stellans Sverige-comeback var regissören Janus Metz.
– Jag träffade honom två gånger och hans energi, dedikation och intresse för materialet gjorde att jag sa "ja”.
Hur förberedde du dig inför rollen som Lennart?
– Jag läste en del böcker om de inblandade människorna. Filmen är ju en fiktion och verkligheten får alltid stå tillbaka för fiktionen. Jag försökte inte göra ett porträtt av Lennart, så som han var, det finns det inte plats för i filmen. Att jag är Bergelin ser man på håret. Sen hade han ett väldigt brett och ständigt leende, så jag tänkte att jag borde sätta in extratänder… men det såg bara groteskt ut, så det skippade vi, säger han och skrattar.
När Filmtopp intervjuade Shia LaBeouf om sin roll som tennisspelaren John McEnroe, berättade LaBeouf att han ”blev” honom. Men så var inte fallet för Stellan när han gestaltade Lennart.
– Det är en annan skola. Jag blir aldrig mina karaktärer. Den amerikanska skådespelarskolan går ut mycket på att man ska bli sin karaktär, men jag kommer från teatern där man kanske ska spela fyra olika gubbar, och det är jävligt svårt att hinna bli alla.
Stellan drar en parallell till en av sina gamla skådespelarkolleger Harvey Keitel, som han jobbade tillsammans med på filmen ”Taking Sides”.
– Han är en skådis jag gillar väldigt mycket och har en jäkla intensitet, även när han jobbar bakom kameran. Han skulle diskutera karaktärens klocka i tre veckor, det ska vara rätt saker i skrivbordslådan, även om han aldrig kommer att öppna den. Det där är en slags mystik som inte riktigt intresserar mig. Sen frågade Harvey mig, ’hur kan du vara så bra när du står och skämtar innan och sen så boom! svänger om?' Han fattade aldrig mitt arbetssätt.
Vad var den största utmaningen med att spela Lennart?
– Tuva [Novotny] sa någonting jag tyckte var bra, att utmaningen med filmen är att se till att den mekanik för framdrift som själva sporten är, inte får ta överhanden. Allt är liv och många nyanser ska in, det gällde att få in dem och ägna tid åt dem. Det är många väldigt korta scener och då gäller det att få in så många smånyanser som möjligt.
I filmen har Stellan flera scener ihop med Sverrir Gudnason, som spelar Björn Borg.
- Det var härligt, jag tycker att vi fick en naturlig kemi. Man känner att Björn och Lennart trivs med varandra, och även när de brusar upp mot varandra så förändrar det inte grundkemin.
Umgicks ni utanför inspelningen?
- Ja, lite grann. Vi spelar fortfarande Wordfeud mot varandra!
”Borg” handlar mycket om rivaliteten mellan Borg och McEnroe. Medan ”Ice Borg” håller sig uttryckslös är McEnroe närmast en tornado i sitt framträdande, både utanför och på planen. Men Stellan tror inte på att man ska kategorisera dem i det typiska ”onda mot goda”-facket, som många säkerligen gör när de väljer vems sida de ska stå på.
LÄS OCKSÅ: Intervju: Sverrir Gudnason ("Borg")
- Idén om att varje berättelse ska ha en protagonist och antagonist tycker jag är fördummande. Det tänket är ett problem som präglat hela det amerikanska samhället, ’There has to be a good guy and a bad guy, and we’re the good guys!’. Jag har en teori om att den moraliska kod som kom till filmindustrin i USA på trettiotalet och noga reglerade vad som fick vara med i filmerna, tillsammans med puritanernas gudstro, gjort att en hel nation tror att du kan dela in människor som goda eller onda. Första gången jag kom till USA som skådespelare frågade de mig ’are you the good guy, or the bad guy?’ och jag förstod inte vad de menade, för jag ser inte människor på det sättet. Och gudskelov har inte den här filmen en bad guy och en good guy. Som livet.
När vi intervjuade Marie Göranzon och Rolf Lassgård berättade de båda att de väldigt sällan får en karaktär precis dit de vill ha den. Hur ser du på dina tidigare karaktärsporträtt?
- Jag har aldrig gjort nånting som jag varit nöjd med.
Aldrig?
- Nej, man kan alltid göra det bättre, säger han och ler.
Du är väldigt kritisk när du tittar tillbaka på dina arbeten?
- Ja. Jag tittar inte tillbaka på dem så mycket heller. Jag vill inte se det. Det finns alltid saker att ångra.
Är det något du ångrar med Lennart?
- Massor med saker, men jag kan inte säga dem för jag vill inte att det ska ligga som ett filter för de som ska se filmen.
Stellan tycker att det finns flera anledningar för publiken att se ”Borg”.
- Det är en ovanlig film och jag tror inte att den lever främst på att det är Borg och McEnroe, för det är inte något som är särskilt värdefullt för många av de yngre biobesökarna. Den lever på är att den är en välberättad, nyanserad och komplex historia. Förvånansvärt fri från klichéer.
"Jag hoppas att vi i vår tredje film har en scen ihop"
Vilken är din största behållning från inspelningen?
- Varje dag var den största behållningen när jag fick ta bort den här jäkla bald capen [flint-peruk] jag hade som vid det laget var full av svett. Annars tycker jag det är kul att jobba med folk. Framförallt i den här trion med Tuva och Sverrir.
Trots att Borg är andra gången Stellan jobbar på en film tillsammans med Shia Labeouf har han ännu inte fått träffa honom på set.
- Det är ofta så att man jobbar på filmer utan att träffa folk. Jag har träffat honom utanför några gånger. Jag gillar honom som fan och tycker att han är en skitbra skådis. Jag hoppas att vi i vår tredje film i alla fall har någon scen ihop.
Vilka skulle du säga är för- och nackdelarna med att spela en fiktiv kontra verklig person?
- Det finns inga fördelar egentligen. Vill du återskapa bilden folk har av personen har du halva jobbet gjort, men vill du inte det har du istället dennes bild emot dig. Det är bökigt. Du måste göra det som är bra för filmen. Fakta i sig är inte så intressant, men den grundläggande sanningen är det. Så du måste vara sann på något plan, men inte sann på ytan. Det vill säga, du ska inte förfalska verkligheten eller historien, men du kan ge en bild av en verklig situation som är din egen subjektiva, och visa hur den upplevs från ditt håll, och det betyder att människorna är annorlunda i din bild. Precis som om det kommer in en man i det här rummet, så kommer du och jag att uppleva honom på två helt olika sätt.
Hur var det att återgå till att göra skandinavisk film?
- Jag har gjort fyra norska filmer, och jobbat med Von Trier, men Borg var min första svenska på tjugo år. Jag bryr mig inte om ifall det är svenska, danska, tyska eller franska filmer jag är med i. Det är materialet och människorna som avgör, och det här är ett bra gäng.
Stellan har flera gånger träffat Björn Borg.
- Första gången var faktiskt på en barinvigning i Stockholm på tidigt 90-tal. En bar som låg i samma hus som jag bodde i på Högbergsgatan.