Intervju med Alicia Vikander – inför Tomb Raider
Alicia Vikander om karriärens framfart och Tomb Raiders betydelse för kvinnor på vita duken.
Inför premiären av "Tomb Raider", där Alicia Vikander tolkar den ikoniska actionhjältinnan Lara Croft, hålls det en pressträff på Scandic vid Sergels Torg i Stockholm. Filmtopp är på plats för att prata med Sveriges största filmstjärna sedan Ingrid Bergman.
När pressklungan smattrar iväg med sina kameror är det genast tydligt att vi möts av en världsstjärna. Hennes utstrålning förvånar mig en aning, för snacket går att Alicia är en person som inte glömmer var hon kommer ifrån, gamla go'a Göteborg. Men hon poserar på det vis du bara ser A-kändisar göra på röda mattan i Hollywood. Med säkerhet, glans och inövad stil.
På väg ut från lokalen där Alicia fotograferades ser jag däremot den ödmjuka bilden av henne som målats upp:
– Jag hoppas att ni är nöjda med bilderna.
När det väl är dags att kliva in på hotellrummet för intervjun cementerar hon sin respektfulla framtoning. Hon är vänlig, hon är hungrig på att få prata om karriären och sitt bioaktuella actionprojekt Tomb Raider.
2011 vann du en Guldbagge för din långfilmsdebut "Till det som är vackert", och fem år senare belönades du med en Oscar för Bästa kvinnliga biroll för din insats i "The Danish Girl". För oss som har följt dig tycks det ha gått oerhört fort. Hur har resan varit för dig?
– Det har gått både snabbt och långsamt. Jag var strax över tjugo år när jag vann Guldbaggen och nu är jag snart trettio. Det är sådan tid man förändras mycket på. När folk poängterar det, som du gör nu, känns det fortfarande surrealistiskt. Vi skådespelare lever på illusionen av vad andra tror är vår värld. Mina närmsta kompisar är fortfarande samma nu som då. Ibland hälsar de på mig och följer med mig till mitt jobb, och blir förvånade när jag byter om på en toa. Det är en verklighet som skiljer sig från när man tar på sig vackra kläder och går på galor.
Fötterna är nere på jorden?
– Helt ärligt, om jag skulle börja leva ett väldigt annorlunda liv skulle jag alienera mig så mycket från de människor jag umgås med i min vardag att det skulle bli jäkligt konstigt.
Sedan filmens gryning har det varit blygt med kvinnliga actionhjältar på vita duken. För nittiotalisten är Lara Croft en av de mer framträdande hjältinnorna, med en franchise bestående av flera årtionden av tv-spel och nu en tredje långfilm.
– Jag tror att Tomb Raider kan öppna upp för fler liknande kvinnliga roller. Tack och lov är jämställdhet ett ämne folk pratar mycket om idag. Jag menar, kollar du på manus som skrivs idag ser de annorlunda ut från när vi växte upp, då man knappt reflekterade över frågan. Jag är feminist och ser mig själv som medveten, men jag är också en biprodukt av att ha växt upp [utan genusdiskussionen på tapeten]. Jag kände det när jag såg Wonder Woman, de behövde ta in tusen kvinnor i en stridsscen för att jag faktiskt skulle tänka 'men gud, jag har ju aldrig sett nåt liknande'.
– När folk skriver historier utgår de ofta från de ska handla om en vit man. Det är intressant, för nu vet jag folk som går tillbaka i sina manus och pushar sig själva att tänka mer kring vilka typer av människor man kan ha med. Det är en väldigt spännande kreativ tid just nu och jag tror att vi de kommande tio åren får ta del av många historier som tidigare inte fått en chans att komma upp på ytan.
Jag har länge undrat vad en Oscarvinst innebär för konkreta skillnader på en karriär. Hur har detta förändrat din position på den internationella filmmarknaden?
– Jag har ingen aning, alla filmer jag har gjort under de senaste två åren var redan bestämda innan jag vann. Det är först nu jag ska göra min första film som en effekt av min Oscar. Det var ändå två år som jag letade efter rätt projekt! Men jag gissar att vinsten betyder att jag har etablerat mig i branschen.
"Tomb Raider" är din första huvudroll i en blockbuster, så det är möjligt att Lara Croft blir en karaktär du kommer att förknippas med en lång tid framöver. Hur känns det?
– Publiken förknippar mig nog bara med rollen om de tycker att det är en bra film. Men om de förknippar mig med Lara Croft, så är det jätteroligt. Nuförtiden är det en del av karriären för de flesta skådespelare att främst förknippas med en roll, så jag blir isåfall bara glad!