Intervju: Lina Mannheimer, Naomi Carter & Edvin Kempe (Parning)

Personligen gav jag filmen en fin fyra i betyg. Under ett samtal berättade regissör Lina Mannheimer mer om hur skapandet av filmen gick till och deltagarna Naomi och Edvin delade bland annat med sig av hur det var att ständigt filma sina egna liv. 

Efter att ha sett färdigt Parning var jag omtumlad. Det var längesen en lika träffsäker skildring av ungdomlig kärlek visades på film. Som en del av den målgrupp som Mannheimers valt att utforska var det emotionella slaget i solar plexus dessutom extra välriktat. Efter visningen hade jag dock många frågor: Hur regisserade hade Naomi och Edvin varit och hur kändes det att blotta sig själv fullständigt i ett konstnärligt syfte?

Turligt nog var Parning-gänget på plats på Göteborg Film Festival och närvarade på Scandic Rubinen för att svara på frågor. Innan intervjun tog plats pratade jag kort med Edvin och Naomi, som inte alls verkade tagna utan snarare bekväma med uppståndelsen kring filmen. Efter ett svalkande glas isvatten gick vi tre in i vad som påminde om ett klassrum. Där satt redan Lina och jag blev genast ivrig att sätta igång intervjun.

Först var jag intresserad av hur det kändes för Edvin och Naomi att konstant filma sig själva i intima situationer. Naomi berättade att det givetvis känns lite speciellt i början, men att man vänjer sig allt eftersom: 

– Det har blivit lättare och lättare. I början var jag väldigt självmedveten hela tiden, vad jag hade på mig och hur jag framstod. Men med tiden har det blivit mer normalt. Speciellt filmade jag och Edvin mycket med varandra att det till slut blev en så naturlig del av vår relation. Till slut tänkte vi inte på det längre. Det är ungefär samma känslor som när vi nu gör PR för Parning. Jag känner att jag öppnar upp mig mer och mer.

Ungdomlig kärlek är något som porträtterats på film många gånger förut. Dock berättas "Parning" hela tiden via sociala medier, chattkonversationer, skypesamtal och klipp som Naomi och Edvin själva spelat in. Hur den teknologins utveckling påverkat sättet som unga människor träffar varandra på var enligt Lina en av anledningarna till att hon ville göra filmen: 

– Den digitala dimensionen av våra liv kommer påverka kommande generationer och deras hjärnor, men hur vet vi inte. Däremot vet vi att det redan påverkar denna generationen och alla dimensioner av deras liv. Dels i hur de arbetar och konsumerar kultur men också hur de flörtar, blir ihop och har sex. Det är en omvälvande upplevelse, troligen befinner vi oss i den största tekniska revolution som mänskligheten upplevt hittills. Forskare säger att det kan vara en lika stor omvälvning för parningsbeteende sedan vi blev bosatta och äktenskapet uppstod som kontrakt. Då var jag nyfiken på att vara vid någon slags år noll och göra ett intimt utsnitt ur två 90-talisters liv under ett år för att se vad som hände.

Var det då hela tiden tänkt att utforma filmen som den berättas, med tekniken som en röd tråd? 

– Ja det var hela tiden planen. Det kändes som en utmaning för mig också, för jag inte animerar själv. Det blev som ett tredje ben i filmen som vi var tvungna att uppfinna. För att inte ha med det vore att kapa en tredjedel av deras personlighet. Hur de uttrycker sig i skrift och vilken jargong de har. Dessutom finns en speciell humor som uttrycker vilka via är på internet. En stor del av deras kommunikation sker på internet så det var otroligt viktigt. Jag har jobbat med en tjej som heter Alva Lange och hon har varit en enormt viktig del i arbetet.

I "Parning" blir det väldigt tydligt att vi både kommunicerar och träffas på ett helt annat sätt idag än för bara tio år sedan. Naomi och Edvin berättar: 

– Vi pratade otroligt intensivt nästan dygnet runt med varandra innan vi hade träffats ordentligt i verkligheten. Visserligen under en ganska kort period. Dock kändes det som att vi redan visste mycket om varandra, vilket givetvis är en stor skillnad om man jämför med hur det såg ut för våra föräldrars generation. 

Jag var därtill nyfiken på hur rekryteringsprocessen för "Parning" såg ut. Lina berättar: 

– Först träffade jag och intervjuade 40 personer mellan 18-25 år. Det var ingen castingprocess utan det var för att jag var nyfiken på att se vad som händer med mänskliga relationer när de tar plats på en oändlig ultraliberal marknad. Alltså den digitala, där man kan träffa vem som helst vart som helst när som helst. Mitt mål var sedan att träffa människor som var olika varandra. Att nå människor från olika geografiska platser, olika utbildningsgrad samt sexuell läggning. Vi försökte verkligen ta reda på vilka olika saker det kan vara som definierar en persons perspektiv. Vilket givetvis inte var enkelt med tanke på att vi hade begränsade resurser. Tinder var en app vi använde, vi la upp en profil där gick ut med vad vi sökte.

Hur blev då Edvin och Naomi valda? Ingen av dem kom via Tinder utan vägarna till deras deltagande såg annorlunda ut. Edvin först: 

– Jag hade precis flyttat till Stockholm och vi fick mycket reklam och rekryteringsmail via studentportalen. Ett av dessa mail beskrev att de behövde digitala urinvånare i åldrarna 18-25 år och jag skrev att jag var intresserad utan att egentligen tänka på vad de kunde tänkas söka. En vecka senare fick jag ett mail som löd: "Hej vad kul att du är intresserad att bli intervjuad till dejting-dokumentären Parningsmarknaden. Lina som är regissör kommer kontakta dig med mer information nästa vecka". Jag blev otroligt förvånad och undrade vad jag hade tackat ja till. Men sedan när jag lät det sjunka in lät det som en spännande möjlighet.

För Naomi var det hennes deltagande i RFSU (Riksförbundet för sexuell upplysning) som möjliggjorde en första kontakt med Lina och dokumentären: 

– Jag var med i en ungdomsgrupp där hela gruppen fick en förfrågan om att regissören Lina Mannheimer söker folk till en dokumentär om Tinder. Efter det gjorde vi den första intervjun och jag tänkte då att jag kommer vara en av 40 personer som kommer vara med i korta inslag om två minuter på SVT. Att det skulle utvecklas till en stor film där jag och Edvin är huvudfokus hade jag aldrig kunnat föreställa mig.

När man kollar på dokumentären får man känslan av att det mesta är filmat spontant. Hur som helst förstod jag att Lina ändå måste ha givit ungdomarna någon sorts styrning och regi. Hon berättar att ett protokoll följdes genom hela inspelningen men påpekar att hon aldrig träffade Edvin och Naomi under inspelningen: 

– Vi började spela in i Januari 2017 och pratade sedan med varandra en gång i veckan. Då gjorde jag intervjuer via Skype, där Naomi och Edvin filmade sig själva och jag filmade mig. Baserat på de här intervjuerna, vad de berättade, gjorde och kände samt vad jag upplevde fyllde deras tankar mest, gav jag dem sedan olika uppgifter att filma. Situationer och scener ur deras liv. Under klippningen kunde jag be om utdrag från exempelvis Facebook mellan vissa datum för att komplettera eller spetsa till vissa passager. Givetvis fanns det hela tiden en dialog, vad dem ville ge och inte ville ge.

Edvin utvecklar: 

– Det kändes aldrig påtvingat och forcerat utan direktiven var mer i stil med "om du tror att det kommer hända något intressant; ha med kameran och sätt på den." Jag känner inte att varken jag eller Lina försökt skapa scener eller innehåll.

Lina igen: 

– Uppgifterna har alltid utgått från vilket sinnestillstånd och vart dem befinner sig. För mig har Naomi och Edvin givit mig saker från deras liv som jag sedan pusslat ihop och anpassat. Aldrig tvärt om.

Jag avslutar med att fråga om Edvin och Naomi nu är sugna på att själva bli regissörer, med tanke på hur mycket dem har filmat. Ingen av dem säger att de har regidrömmar, men Edvin påpekar att han gillar mediumet och skulle vara intresserad av att på något sätt jobba med video och film. De berättar också att de växt mycket med erfarenheten. Vi på filmtopp önskar både dem och Lina ett stort lycka till och tackar för en stark filmupplevelse och ett intressant samtal! 

"Parning" har premiär på bio den 29 Mars. Den rekommenderas varmt för alla!