Karin Franz-Körlof om nya Huss-serien

2007 kom första filmen om Göteborgspolisen Irene Huss. Efter att den tolfte och sista filmen baserad på böckerna av författaren Helene Tursten släpptes 2011, har vi inte fått träffa Irene Huss förrän nu, tio år senare. Men nu är det inte Irene som är i fokus, utan hennes dotter Katarina Huss i Viaplays serie Huss.

– Det var nog det svåraste jag gjort, säger Karin Franz-Körlof, som spelar Katarina i serien, till Filmtopp.

Serien som har premiär på fredag 19 mars består av fem långfilmer. I första filmen med namnet Aspiranterna får vi stifta bekantskap med Katarina Huss när hon precis blivit klar med sin polisutbildning och blir snabbt varse om vad hennes nya yrke innebär. Katarina är aspirant och precis nyexaminerad från polishögskolan.

– När första filmen börjar så är det nästan första dagen på jobbet och Huss kastas direkt in i verkligheten som polisen brottas med varje dag, säger Karin Franz-Körlof.

Katarina har dock svårt att anpassa sig till sin grupp och sitt turlag på polishuset i Göteborg. Hennes svårigheter i att passa in på sitt nya jobb beror till stor del på hennes mamma. Den något legendariska polisen Irene Huss. Hennes mamma är ju ganska högt uppsatt inom polisen, så folk är lite avundsjuka på Katarina och tycker att hon är premierad. Sedan är det också lite om vad hon är beredd att offra för att bli en del i gemenskapen och passa in. Hur mycket är man beredd att offra av sina ideal för att bli en del i gemenskapen?

– Hon är en högpresterande person som vill göra rätt och då får hon lite svårt att samarbeta. För det är inte alltid så att alla andra vill göra rätt i alla lägen, säger Karin Franz-Körlof om Katarina Huss.

Fristående och sammanvävda filmer.

Seriens fem filmer tar upp nya problem och olika brottsfall i varje film. Men till skillnad från filmerna om Irene Huss, handlar serien om Katarina om så mycket mer än olika mord.

– Vad som utmärker serien är att det finns klassiska krim-elementen. Men samtidigt finns det också en önskan att skildra polisens vardag och spegla samhällsproblemen som vi har i Sverige idag. Första filmen i filmserien handlar om gängkriminalitet och hur unga dras in i brottslighet. Även om seriens fem filmer till stor del är fristående så finns det även något som väver ihop filmerna, säger Franz-Körlof.

Serien kommer i en tid då polisserier verkligen är på tapeten. Efter SVT:s succé med Tunna blå linjen kommer alltså nästa svenska krimserie. Karin Franz-Körlof tror att det stora intresset för serier som Huss bottnar i en fascination för brott och mord. Däremot skiljer sig både Tunna blå linjen och Huss från andra polisserier, menar hon.

– Intresset för polisen har ju funnits länge. Nu handlar det om att man har ett större intresse att spegla vardagen, samhället och personerna bakom uniformen. Det är väldigt fint tycker jag. Det är inte bara rena mord utan det är också att man får ta hand om fulla människor på stan och så.

Har du själv haft några polisdrömmar som barn?

– Jag har faktiskt aldrig haft några polisdrömmar. Vi var och hälsade på en polisstation någon gång i förskolan. Då pratade de om civilpoliser och att folk gick runt klädda som vanliga människor. Då var det en kvinna som var klädd som vanligt, drog upp jackan och visade att hon hade en pistol där under. Jag tyckte att det var så otroligt obehagligt. Så jag kommer ihåg att jag tyckte att det verkade vara så läskigt med polisyrket.

Mörk bild av Göteborg.

Precis som filmerna om Irene Huss utspelar sig Viaplays nya serie i Sveriges näst största stad – Göteborg. Karin Franz-Körlof som är uppvuxen i Ytterby, två mil norr om Göteborg, säger att det var roligt att spela in så nära sin hemstad. Men någon särskilt positiv reklam blir nog inte serien för staden.

– Vi kommer nog att ge en väldigt mörk bild av Göteborg. Dessutom var det regn under i princip varenda dag som vi filmade utomhus. Vilket var fruktansvärt att filma i, men jag tror att det kommer att ge en väldigt bra stämning. Sen regnar det ju ganska mycket i Göteborg ändå.

Innan inspelningarna skulle dra igång krävdes en del förberedelser och träning för rollen som polis. Karin och hennes kollegor fick gå en kortare polisutbildning för att allt skulle bli så bra och äkta som möjligt.

– Det krävdes en del utbildning för att hantera vapen, handklovar och visitera folk. Allt sånt som polisen gör på ett väldigt specifikt sätt och det fick vi träning i för att lära oss hur man gör, säger Franz-Körlof.

När det väl var dags för inspelning blev det en mycket hård och intensiv inspelningsperiod för Karin, som var med och filmade i 108 dagar. 

– Det är extremt mycket även för en huvudroll. I en serie brukar det ju finnas sidospår där man följer andra karaktärer. Men nu är det ju verkligen totalt fokus på Katarina. Det var nog det svåraste jag gjort. Framförallt för att det var sån enorm arbetsbelastning.

Under perioden spelade man in två filmer parallellt under större delen. Karin förklarar hur det kunde vara att man gjorde en scen i en miljö innan man sen bytte kläder och gjorde en helt annat scen – från en annan film. 

– Det var otroligt mycket att hålla i huvudet samtidigt då jag var med i varje scen. Jag kom först, åkte sist och var med varje dag, säger hon och fortsätter:

– Det var en tuff men rolig process hela inspelningen. Väldigt roligt att få den typen av utmaning. 

För huvudrollsinnehavaren blev det en tid utan särskilt mycket fritid när fem långfilmer skulle spelas in under kort tid. 

– Jag filmade, åkte hem, pluggade repliker, gick och lade mig, sen tillbaka igen. Så var det i ett halvår så det fanns ingen tid över att göra annat.

Spelade in under pandemin.

Inte nog med det intensiva inspelningsschemat för seriens fem filmer så lamslog en pandemi världen mitt under inspelningsperioden. Flera filminspelningar i Sverige lades ner eller blev uppskjutna. Men för produktionen bakom Huss hade man fortfarande sex veckor kvar.

– Vi hörde om filminspelning efter filminspelning som fick läggas ner och kände att vi aldrig skulle klara det. Det hade varit skillnad om det var två veckor kvar, men vi hade liksom en och en halv långfilm kvar. Så då kändes det jättemörkt. Men vi lyckades faktiskt.

Karin berättar om hur produktionen slet som djur för att få ihop allting. Samtidigt oroade hon sig för att inte bli sjuk och försena inspelningen helt:

– Det var jätteläskigt. Jag kände en väldig press på mig att jag verkligen måste hålla mig frisk, men det gick faktiskt jättebra. Vi skojade om det och sa att vi skulle få skjuta på det till hösten om jag skulle bli sjuk. Det hade inte funnits något att filma om inte jag var med eftersom jag är med i alla scener.

Lyckligtvis blev varken hon eller någon annan i produktionen sjuk och produktionen flöt på relativt bra, trots en pandemi som ställde till det för produktionen :

– Produktionen slet som djur för att få ihop inspelningen, men vi ställde faktiskt inte in en enda dag utan lyckades filma till slutet. Så det var väldigt imponerande av alla som skötte den biten att det gick att få ihop, avslutar Karin Franz-Körlof.

Filmtopp tackar Karin Franz-Körlof för att hon tog sig tiden att prata med oss.