Intervju: Karin Fahlén (Regissör, All Inclusive)
I min värld finns det ingenting som är roligt utan att också kunna vara dramatiskt och mörkt."
Familjekomedin "All inclusive" är Karin Fahléns andra långfilm, tidigare har hon gjort det romantiska dramat "Stockholm Stories". I hennes aktuella film följer vi mamma Inger (Suzanne Reuter) med hennes döttrar Malin (Jennie Silfverhjelm) och Tove (Liv Mjönes) på en charterresa i Kroatien. Men när Inger precis innan fått veta att hennes man varit otrogen mot henne, blir resan desto mindre avslappnande och mer av en utmaning. Hur ska Malin och Tove få Inger på bättre tankar?
Vi har träffat regissören för att fråga henne om sina upplevelser och reflektioner kring "All Inclusive", som har premiär 10 november.
– Det är alltid lite spänt inför en premiär. Jag har inte sett filmen tillsammans med en publik, de kanske tycker att den är jättetråkig. Jag har ingen aning om hur skämten landar. Sen kan det finnas en skillnad mellan hur olika publiker mottar dem. Humor är väldigt diversifierat. Vad är humor liksom?
Hur mottaglig är du för kritik?
– Det är alltid roligt att bli sedd som filmskapare, men det är också jobbigt när någon inte vill förstå eller inte ser de nyanser man har försökt gestalta. Komedi är nytt för mig. Min förra film Stockholm Stories var ett drama med komiska inslag medan All inclusive istället är en komedi med dramatiska toner. I min värld finns det ingenting som är roligt utan att också kunna vara dramatiskt och mörkt.
– Med All Inclusive var det viktigt att förbereda sig ordentligt. När vi kom ner till Kroatien hade vi ett fullsmockat schema med ett jättestort team och många nya människor. Innan vi åkte ner repade vi mycket och försökte hitta alla karaktärsnyanser och ställa dem lite mot varandra för att få fram triangeldramat.
Filmen är en remake på den danska versionen från 2015. Karin delar med sig om hur det kändes att tackla den utmaningen.
– Först var jag skeptiskt, men när jag läste manuset tänkte jag att det skulle kunna gå att göra om till något eget. Jag och manusförfattaren Daniel Karlsson pratade ihop oss om vad vi tycker är roligt och vad vi har för humorreferenser. Det är trots allt en viss skillnad på dansk och svensk humor. Vi ville försvenska och modernisera manuset med ett mer feministiskt kvinnoperspektiv. Det fanns otroligt bra möjligheter för att göra det.
"Det här var extremt"
Hur kändes det att arbeta mot en förlaga?
– Det var faktiskt lite irriterande att det fanns en tidigare film. Jag såg trailern för att få en uppfattning om hur deras film var gjord, men såg inte hela filmen förrän jag hade klippt klart min egna. Det hade inte varit särskilt smart att se hela deras innan jag påbörjade arbetet med All Inclusive, jag vill göra min egna film.
Som filmskapare är utmaningar en del av vardagen, inte minst som regissör när man behöver forma sin helhet och ständigt ta mänger av beslut. Karin är snabb på att svara på vilket som var hennes största utmaning med att göra filmen.
– Det tajta schemat. Vi hann knappt äta eller sova. Alla tänkte att det inte skulle gå, men det gick. Jag har jobbat mycket, men det här var extremt. Sen är det alltid lite trist att filma utomlands. Man har ett team som inte pratar ens eget språk. Alla ska ha sitt folk, det finns kulturella referenser man inte har gemensamt. Det var en utmaning. Sen var det oerhört varmt och jag fick bada efter vid lunch för att svalka mig. Men det var också spännande.
– Vi hittade inte det perfekta hotellet utan använde oss av fem olika och plockade ett rum här och där.
Nu har vi pratat utmaning och besvär. Kan du istället berätta vad som är filmens största behållning?
– För att vara en komedi har den bra produktionsvärde, vilket jag är stolt över. Det är något som ofta förbises när man gör komedier. Vi har fått till några riktigt snygga bilder, som inte heller påverkar humordrivet negativt.
Familjerelationerna känns fina och naturligt nyanserade.
– Tack så mycket. I en familj byter man roller i olika situationer. Ibland blir man mamma till sin egen mamma, ibland blir man ett barn till sitt syskon. Det är spännande hur dynamisk en grupp är. Det fanns i manuset men vi fördjupade detta genom att diskutera erfarenheter och använda oss av vad vi själva har varit med om. Att hitta olika vägar att gå var ett viktigt arbete.
Det är en film med tre starka huvudkaraktärer, som alla utvecklas under vägens gång. Vems resa tycker du mest om?
– När vi jobbade med filmen tyckte jag på något sätt att jag var alla mina karaktärer. Något du nästan måste känna som regissör för att kunna hjälpa till och gestalta med dina skådespelare. Jag har varit Tove, den lilla syrran som har varit vild och jobbig och tagit mycket plats. Jag har kanske inte varit Malin, men jag känner henne väldigt väl och förstår vad hon kämpar med, så jag älskar att följa henne också. Ingers resa känner jag också igen. Jag känner hennes ängslan och det svek hon har upplevt. De är ganska primära känslor. Och jag är glad att hon fick ett sånt sjuk uppsving. Det är samma sak med Malin, hon får också en känsla av att vara viktig och att betyda något för sin mamma och syrra, som hon inte tidigare har känt.
"En hoppfull film"
Ifall filmen går bra är det inte omöjligt att publiken vill se en uppföljare. Att göra del två är en tanke som uppenbarligen kittlar Karin.
– Vi har skojat om det, men inget är planerat. Vi har lekt med frågorna om vad händer sen?, var åker de nästa gång? och vad händer där? Det hade varit roligt att följa familjen över världen. Men vi har alla mycket att göra och vi får se hur saker och ting går ihop. I så fall skulle jag kunna tänka mig att skriva manuset ihop med någon som har bra struktur.
Vi börjar avrunda intervjun och Karin berättar varför hon tycker att publiken ska se hennes film "All Inclusive".
– Det är trevligt att få bli underhållen och glömma bort sina problem. All Inclusive är en hoppfull film för alla de här kvinnorna. Det är i desperata åldrar och du kan identifiera dig med någon av dem. Sen tycker jag att om du vill, kan du gå till djupet med vissa grejer och kanske fråga dig om vilken relation du har med din mamma eller dina syskon och på så sätt spegla dig med karaktärerna på ett sätt som gör att du tar med sig något från filmen. Att ens relationer, likt karaktärernas, omdefinieras den man har till sina nära och kära. Det finns en sådan möjlighet med All Inclusive och därför vill jag att folk ger filmen en chans.
Vad har du för nästkommande projekt?
– Jag ska göra en crime-serie för 4:an, hör och häpna. Jag får inte säga vad den heter ännu, det är inte officiellt. Liv Mjönes har huvudrollen och Jonas Karlsson är med. De spelar poliser som löser ganska äckliga fall. Vi är med poliserna, men också förövarna, så det är ur allas perspektiv.