Intervju: Janus Metz ("Borg")

Vi har pratat med regissören Janus Metz, manusförfattaren Ronnie Sandahl, huvudrollsinnehavarna Sverrir Gudnason och Shia LaBeouf, samt birollsinnehavarna Stellan Skarsgård och Tuva Novotny.

Idag fokuserar vi på filmens regissör Janus Metz.

Janus Metz är kanske inte ett särskilt välkänt namn inom den nordiska filmbranschen, än så länge. Men den danske regissören har under sin karriär lyckats bygga upp ett intressant CV, främst inom dokumentärgenren. Han har också hunnit med att regissera ett avsnitt av den populära TV-serien True Detective.  Metz krigsdokumentär Armadillo är kanske hans mest kritikerrosade film. Det var den som gjorde att den amerikanska skådespelaren Shia LaBeouf fick upp ögonen för honom. På fredag har filmen Borg premiär, med Metz bakom kameran och LaBeouf i en av huvudrollerna.

Det finns många utmaningar i att göra en film om två av världens största sportprofiler. För Metz verkade visionen vara klar. Han ville skapa en så realistisk och sanningsenlig film som möjligt. En stor utmaning med detta var att få ett flertal faktorer att stämma inne på tennisplanen.

– Tennisscenerna var det vi var mest nervösa över inför inspelningen. Det är en sån avancerad och svår sport. Det är en svår uppgift att få en duell mellan världens två bästa tennisspelare på 80-talet att kännas trovärdigt, berättar Metz och fortsätter.

– Jag hade en klar bild av hur jag ville att det skulle se ut. Jag ville behandla scenerna på samma sätt som man gör med actionscener. Gör man en film om poliser är det ofta en expert med som berättar hur en polis agerar i de olika situationerna. På samma sätt jobbade vi. Jag hade tennisproffs med mig bakom kameran, men också i klipprummet. För de mer avancerade scenerna använde vi oss av stuntmän. Shias stuntman är med i det danska Davies Cup-laget.

Trots hjälpen från professionella tränare och spelare hittade Metz ändå detaljer som förbättrade scenerna. Att filmen utspelar sig på 80-talet var också något som hade stor inverkan på hur han ville att det skulle se ut.

– Man måste tänka på att Björn och John inte spelade samma tennis som man gör idag. Tekniken var annorlunda, racken var annorlunda och spelstilen var annorlunda. Riktiga tennisfans vet detta. De vet hur en "Borg-backhand" ser ut. De vet hur en "McEnroe-volley" ser ut. Detta var också något vi var tvungna att förhålla oss till.

Tennisscenerna var inte det enda som Metz ville ha så sanningsenligt som möjligt. Under inspelningen höll sig huvudrollerna ofta ifrån varandra på samma sätt som Borg och McEenroe gjorde under Wimbledon 1980. Shia LaBouf och Ian Blackman som spelar son och far i filmen fick istället spendera extra mycket tid tillsammans. Även de dagar Blackman inte jobbade uppmuntrade Metz honom att komma och heja på Shia.

– Jag försökte skapa liv i varje scen. Vi försökte att skapa en riktig far- och sonrelation mellan Shia och Ian, berättar han.

I mångt och mycket är Borg en sportfilm men för Metz verkar filmen bottna i något djupare än så.

– Egentligen är detta inte en protagonist/antagonist-historia. Det handlar om två karaktärer med varsin ark, vars  möte sätter igång något i den andra. För mig hade Borg och McEnroe lika gärna kunnat vara konstnärer eller affärsmän. De är båda på jakt efter en kick. De letar efter någon typ av närvarokänsla. Det är en film om två missbrukare, de är båda beroende av en tennisdrog, avslutar Metz.

Det är svårt att inte imponeras av Metz kärlek till sitt arbete. Filmen som har sålts till över 150 länder kommer säkerligen ge honom den status han förtjänar.