Intervju: David Hellenius om Lyckligare kan ingen vara

David Hellenius har underhållit Sverige genom tv-rutan sedan millennieskiftet. Från humorprogram som "Hey Baberiba" till att leda några av Sveriges mest sedda program som "Let's Dance", är han en profil i underhållningsbranschen. "Lyckligare kan ingen vara" är hans nya romantiska komedi och totalt den femte långfilmen sedan intåget i branschen 2009 med komedin "Sommaren med Göran".

– Från början var det Peter Magnusson som var duktigast på att driva projekt vidare. Efter vi gjort Hey Baberiba gjorde jag mycket tv medan han började skriva manus. Sedan kom han med Sommaren med Göran och drog in mig i det. Sedan gjorde vi En gång i Phuket och efter det gjorde Peter en annan film och jag gick vidare med Micke och Veronica.

"Lyckligare kan ingen vara" är en romantisk komedi där flera människors liv berättas genom olika historier. Den har bland annat jämförts med den brittiska julklassikern Love Actually.

– Min favoritfilm är Notting Hill. På riktigt. Men jag och regissören Staffan Lindberg pratade alltid om Love Actually också. Vi bestämde oss för att vi verkligen ville göra en renodlad film om kärlek och känslor. Man ska verkligen må bättre av filmen. Men vi har också varit noga med att man ska få lov att skratta. Det tror jag ingår i den där känslan av att må bra.

"Vi ville göra en film som man blir glad av."

Regissören Staffan Lindberg har regisserat alla utom en av David Hellenius filmer. Deras samarbete sträcker sig ända tillbaka till Hey Baberiba.

– Filmen innehåller mycket humor eftersom vi är förtjusta i det jag och Staffan. Men samtidigt har vi också förändrat innehållet på grund av den tid vi lever i. Vi hade en bild av att vi ville göra en film som man blir glad av, med tanke på att klimatet har blivit ännu skakigare och hårdare sedan vi senast gjorde film. Inte bara ute i världen utan även här i Sverige. Det känns inte som att vi går mot en varmare känsla utan det är lite otryggt.

Är detta ett mer seriöst projekt än dina tidigare filmer?

– Ja, men kanske. Inte seriösare så att vi aktivt försökte jobba för det, humorn är kvar. Men kanske mer att man ska få med sig lite mer när man har sett filmen och att man ska känna att man får ut mycket mer under tiden. Och det kommer ju också automatiskt på grund av de här historierna.

"Lyckligare kan ingen vara" består av fem fristående historier som binds ihop. Den visar relationer mellan både unga och äldre människor. Bland de yngre finns det en bloggerska som ska få barn med en hockeyspelare och en tjej som inte vill kasta sig in i en relation utan hittar på omvägar och lögner.

– Filmen handlar om relationer och kärlek. Min karaktär är väl den som är i mitten någonstans. Jag har familj med barn, är inte helt nöjd med livet, kör taxi och drömmer om en karriär som fotograf. Vi bråkar inte och det är inte ett kaotiskt förhållande. Men det går på tomgång. Sedan dyker en gammal kärlek upp och skakar om allting.

Vad är roligast att göra, film eller tv?

– Det som är roligast med filmprojekt är att det är lite som ett äventyr. Att krypa in i en liten håla i två till tre månader. Det är så kul för då går man bara in i den bubblan och bara gör det. Och det är skönt för mig som har jobbat med tv jättelänge. Och att få bara koncentrera mig på en roll, det blir lite lyxigt.

Vilken är din favorit av alla dina projekt, tv som film?

– Jag överdriver inte om jag säger att det är lite som att jag skulle välja mellan mina barn. Det känns jävligt konstigt.

Men det var en bra liknelse av dig.

– Ja, det var en bra liknelse. Men det här sista projektet blir det nog i sådana fall för det är det som jag har varit med mest i och jobbat mest med. Det är svårt att summera men just nu är känslan så.

"Det är tråkigt att göra tv när jag märker att folk väljer bort det."

Som programledare och skådespelare når David Hellenius ut till många människor i Sverige, både genom tv-rutan och på den vita duken. Men han har ännu inte börjat fundera på möjligheterna att ha en karriär utomlands i till exempel Hollywood.

– Det är roligt att du säger det men jag är bara glad att få göra film och tv. Det har nog också lite att göra med att jag är ganska förtjust i att göra saker som når ut på något sätt, att göra tv och film som lyckas och når ut till många. Man säger alltid att man ska göra det som man själv känner och tror på och det måste väl börja där någonstans. Men det är tråkigt att göra tv när jag märker att folk väljer bort det.

"Lyckligare kan ingen vara" spelades bland annat in i New York, något som länge varit en dröm för David Hellenius.

– Jag och Staffan hade snackat länge om att spela in där. Inte bara att "nu är vi amerikanska filmskapare", utan snarare för att förstå vad den där miljön och staden gör, framför allt om man ska skapa kärlek. Sen för framtiden har jag nog fått mersmak för att spela in utomlands.

Men allt i USA var inte riktigt vad de väntat sig.

– Det så annorlunda att spela in där. Här i Sverige tycker folk det är kul om man spelar in utanför deras tobaksbutik. Men i New York är de inte alls lika förtjusta. Vi spelade in utanför en butik när det kom ut en full gubbe som var helt galen och bara skrek. Man kan komma ganska långt i Stockholm eller Göteborg med en kamera. Men i New York var de bara trötta på oss.

Har du någon annan rolig anekdot från filminspelningen som du vill dela med våra läsare?

– Jag har en annan kul historia från när vi spelade in En gång i Phuket. Vi filmade i Thailand och hade ett thailändskt team som hjälpte oss. De var så många. De kunde gå i väg fem stycken och komma tio tillbaka. De sjuka som hände var att en hel ljusrigg sjönk på vattnet. Och thailändarna kunde inte simma. Det var ju panik kan jag säga. Alla vi fick hoppa i för att rädda ljussättningen. Det var mycket konstigheter där. En stuntkille skulle lära oss att köra vattenskoter och råkade köra rakt upp på land. Det blev mycket Thailandshumor i den filmen.

Med det tackar vi David Hellenius för pratstunden och ser fram emot hans framtida filmprojekt. Missa inte vår recension på hans nya film "Lyckligare kan ingen vara".