Hannes Holm om Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton
"Det här är inget säkert kort"
I sin intervju med Filmtopp berättar Hannes Holm om hur det var att ta Tage Danielssons klassiker till bioformatet, vad han kände behövdes till storyn och varför det är riskfyllt att göra remakes.
Efter succéerna med En man som heter Ove och Ted är nu storfilmsregissören Hannes Holm bioaktuell med sin långfilmsversion av Tage Danielssons julklassiker Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton. Ännu en gång har han vunnit över kritikerkåren och vi vågar garantera att även publiken kommer trivas i biosalongerna. Filmtopps Axel Diedrichs inleder därför sin intervju med Hannes med att ställa honom den mest självklara frågan:
Är du på toppen av ditt game?
– Bra fråga. Jag kanske inte är på toppen men jag har lärt mig dechiffrera film bättre. Om berättelsen är en skog hittar jag snabbaste stigen mycket fortare än när jag för tio, tjugo år sedan hamnade en del i träsken.
Att göra en remake på en stor klassiker anser många vara ett billigt knep för att få garanterad publik, men för Hannes var det inte alls så han såg på saken.
– Folk tänker att det här är ett säkert kort men för mig är det precis tvärtom. Här kan man ramla och slå sig hårt.
Risken finns att man slaktar en julklassiker.
– Precis! Det vore ju trist.
Vilken är tidernas bästa julfilm?
– Det finns en helt sjuk komedi med Will Ferrell som är perfekt när man vill ha sig ett gott skratt, Elf. Den kan man se om många gånger.
"När du plötsligt sätter en verklig person framför kameran börjar du tänka..."
Karl-Bertils barska pappa Tyko spelas av Jonas Karlsson i fat-suit och med en mastig röst som emellanåt gör honom helt oigenkännlig. Därför måste valet av skådespelare trots Karlssons gedigna yrkeserfarenhet klassas som otippat – vilket var precis så Hannes ville ha det.
– Allan Ewald som spelade Emils pappa, Börje Ahlstedt som spelade Ronjas pappa, Jan Kulle som spelade pappa i Fanny och Alexander... inga av dem var riktiga gubbar som sina karaktärer. De var mellan fyrtiofem-fyrtioåtta år gamla och då tänkte jag, vem är i den åldern? Det var då jag hittade Jonas. Han gör det väldigt bra.
Här har Tyko också en ömhet vi knappt får se i den tecknade versionen.
– Jag tänkte att om jag låter Tyko göra bort sig i all sin pompösighet så kanske publiken kommer att tycka om honom.
MER LÄSNING:
Vad var det första du tyckte behövde adderas när du skulle utvidga storyn?
– Det är så intressant för när du plötsligt sätter en verklig person framför kameran börjar du tänka, var bor den här jäkeln? Vad gör han? Var jobbar han? Jag insåg att Karl-Bertil är fjorton år gammal, när puberteten kommer och kärlekskänslorna börjar växa fram. Då blev historien med Vera rätt naturlig.
Vera är ett av krigsbarnen i filmen som kämpar för att överleva i de fattiga kvarteren. Krigsaspekten var någon Hannes ville använda sig mer av i sin version:
– I Tages saga verkar det pågå krig. Det är gengas på bilar och svastikas i julgransflaggspelen, men utan att man någonsin uttalar det. När vi växte upp var det sagorna som var skolan, så med tanke på Afghanistan och Syrien idag kändes det som ett bra tillfälle att förstärka den biten. Så fort det blir krig är det barnen som får betala priset.
"Jag ville ta Tages idéer vidare"
I Hannes version på filmen lär Karl-Bertil känna dagbarnet Vera (spelad av Sonja Holm), som gör sitt yttersta för att de andra barnen där hon bor ska få en bättre tillvaro. Det innebär bland annat att stjäla medicin från Apoteket men också att förse dagmamman Fru Hedqvist med cigaretter.
Hur viktigt var det för dig att hedra originalet?
– Om man tar något populärt och tweakar för mycket blir det ett konstverk. Jag ville däremot inte bara göra en homage till Tage, jag ville ta hans idéer vidare. Han satsar på den goda människan men jag kan ju inte bara ha goda karaktärer som i någon Cosbyserie. Där blev Vanna Rosenbergs karaktär en viktig balansspelare. Hon är godhjärtad men begår samtidigt en massa dumheter. Under inspelningen pratade jag och Vanna mycket om min mamma, Ulla. Hon var också en plågad själ som tog hand om dagbarn. För henne var rökpauserna de tidpunkter på dagen som hon fick stanna upp och njuta lite.
I ett av filmens starkaste ögonblick får vi ta del av svartvita bilder på riktiga krigsbarn, vilket Hannes tycker behövs för att hålla uppe balansgången mellan humor och drama:
– Jag älskar när det finns komik men också utrymme för att drämma till lite. Då kanske folk idag, med våran uppdelning där det ska vara antingen det ena eller det andra, blir ställda. Häromdagen hittade jag femhundra spänn på marken och blev skitglad men sen så hade vår hund diarréfest i bilen. Det är så där jag vill att filmer ska vara.
"Ungdomarna ett bevis på varför vi ska göra om klassikerna"
I en tid där delar av publiken är negativt inställda mot nyinspelningar menar Hannes att de kan bidra med att få den yngre generationen att upptäcka ursprungsberättelserna:
– Barnen och ungdomarna är bevisen på varför vi ska göra om klassikerna. Sonja såg den tecknade filmen för första gången häromdagen, det var skitkul. Jag hoppas att den här filmen gör att folk kan återuppliva Tages. Jag önskar att det hade gjorts remakes på Victor Sjöströms Körkarlen för då hade den levt än idag.
Har Per Åhlin varit involverad i utformandet av er film?
– Nej, det har han inte. Han var nöjd med att ha gjort en film. Däremot tycker han att det var väldigt roligt att få jobba på Henrik Dorsins scenföreställning och prova på något nytt. Jag försökte få honom att spela konstnären men det ville han inte.
MER LÄSNING:
Vad betyder den tecknade versionen för dig?
– Att se en snubbe jobba på posten, sno en massa paket och sen komma undan med segern... Det fanns inget som kunde slå det när man var fjorton år.
Hannes Holms "Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton" går nu bio. Du bokar dina biljetter här.