Intervju: Thilda Rimsäter (filmstudent)

Filmtopp.se vill uppmärksamma framtidens filmskapare och har därför kontaktat filmstudenter för en serie intervjuer. Med dessa intervjuer vill vi få en större förståelse över hur det är att utbilda sig inom olika filmyrken och hur ett tidigt steg ut i den professionella filmvärlden kan se ut. Först ut är Thilda Rimsäter som gav gav upp dressyrtävling på elitnivå och flyttade till ”North Hollywood” i Kanada för att studera Writing for Film and Television på Vancouver Film School.

Thilda studerar på Writing for Film and Television på Vancouver Film School. En ambitiös skola som är i ständig förändring efter elevernas behov och som alltid pushar sina studenter att tänka ett steg längre. Trots att tempot är så högt att eleverna får dubbla högskolepoäng är stämningen god.  

- Lärarna sa första dagen “We won’t take ourselves seriously, we won’t take you seriously, but we will take your work seriously” och jag tycker det bra beskriver den öppna och skämtsamma stämning som råder här. Lärarna uppmuntrar oss att vara kreativa och att våga ta risker. Jag kommer ihåg första dagen när en lärare från The Acting Department under introduktionen sa: “If you were normal you wouldn’t be here. Embrace that one thing that made your parents think you’re weird.”.

Thilda var tillsammans med fem andra klasskompisar utvald att skriva manus till ett pilotavsnitt och ett andra avsnitt åt en egen webbserie som nu har filmats och producerats. 

- Tillsammans med min klasskompis Samwell Macneil skrev jag manus till en serie med arbetsnamnet “Clean Living”. Den handlar om Johnny Malone som efter en vaka för en tidigare bandmedlem bestämmer sig för att ge sin musikdröm en andra chans. Det komplicerar livet för både hans familj och de andra bandmedlemmarna som nu lever väldigt annorlunda liv. Båda avsnitten har filmats och är nu i post-produktion och kommer att visas i en av skolans biosalonger om ungefär en månad.

När vi frågar om det finns olika mallar att följa vid manusförfattande säger Thilda att det finns riktlinjer men att det handlar om hitta sin egen stil. På Vancouver Film School fokuserar de på den klassiska treaktsstrukturen. 

- I första akten presenteras karaktärens normala värld och vardag innan det som sätter igång storyn sker. Första akten avslutas med en vändpunkt, som gör att storyn får en ny riktning. I andra akten brukar man gå in på en B-story och C-story, för att hålla filmen intressant. Ungefär i mitten av filmen kommer ”the midpoint” som är något av det viktigaste i en film. Det är lite som en vändpunkt men kan också innebära en skiftning av ton. Ett välkänt exempel är när Detective Marcus Burnett säger “Shit just got real” i “Bad Boys 2”. Andra akten avslutas med en vändpunkt som också kan vara ”the all is lost moment”, det vill säga stunden då allt hopp verkar vara ute innan man hittar en lösning eller styrkan att gå vidare. I tredje akten når vi klimax och det är då protagonisten löser huvudproblemet. Efter klimax kommer en upplösning där konsekvenserna presenteras.

Thilda berättar att manusstrukturer har olika riktlinjer för olika medier. 

- I TV är det viktigt att varje akt avslutas så spännande som möjligt så att tittaren kommer tillbaka. En halvtimmes TV-show har vanligtvis fyra akter, ibland en “cold open”, som är som en introduktion till avsnittet och ”tags”, ett kort klipp som kommer i slutet av ett avsnitt. I en entimmesshow är det vanligtvis fem eller sex akter. TV-manus är vanligtvis också låsta till ett visst antal sidor medan långfilmsmanus är mer flexibla. Om du skriver en webbserie är det också annorlunda. Serien jag skrev fick inte ha ett längre manus än sex sidor så jag och Sam tänkte på treaktsstrukturen där varje akt var cirka två sidor lång.

Nu när du har arbetat med manusförfattande så mycket utomlands, har du börjat tänka ditt författande på engelska? 

- Jag tänker nästan uteslutande på engelska, och har egentligen alltid gjort det när det kommer till idéer för film och TV-serier. Det kommer lättare för mig då. Ibland har jag funderat på att skriva en del av idéerna som ett svenskt manus men ofta känns dialogen bättre på engelska.

Som filmälskare har vi många gånger funderat på om det är ett vanligt knep att låta sig inspireras av verkliga personer och händelser när man konstruerar innehållet i ett filmmanus. Vi passade på att fråga Thilda om detta. 

- Ofta hjälper det att hämta inspiration av en verklig person eller flera när man skapar en karaktär. Ibland lägger jag mer fokus vid en egenskap och låter den egenskapen bygga karaktären. Ibland har vi begränsad tid att pitcha nya idéer att skriva om, vilket gör att det verkligen gäller att ta tillvara på all möjlig inspiration, att lyckas fånga upp alla de småsaker som kan skapa en story eller bygga upp en karaktär. När jag har svårt att få ner mina tankar på papper så brukar jag promenera runt Stanley Park för att rensa huvudet. Ofta bollar jag på flera idéer samtidigt och även om det känns kaotiskt så hjälper promenaden mig att hålla allt under kontroll.

Thilda pratar positivt om de olika arbetsuppgifter hon har fått testa på. Just nu arbetar hon med att producera kortfilmen ”Identi-T” om en transsexuell mans morgonrutin där han samlar mod för att gå ut i världen och vara den han är. 

- Filmen talar för de flesta av oss då det nästan alltid finns något som vi inte är nöjda med oss själva över. Det handlar helt enkelt om att stänga ute de negativa rösterna och acceptera den man är. Till produktionen har vi själva fått hålla casting call och bygga upp ett team som vi vill jobba med. Även om jag ser mig som ganska social är jag inte den som vågar gå fram och prata med vem som helst, därför har detta verkligen varit nyttigt för min del.

I Sketch Comedy Class arbetade Thildas klass ihop en trettio sketcher lång show som producerades av Bobby Henwood och regisserades av skådespelerskan och författaren Jackie Blackmore (Supernatural). Showen bestod av utvalda bidrag inlämnade av varje elev som skulle representera elevens skrivande ur dess bästa sida.

- Jag visste inte innan att jag kunde vara rolig och få folk att skratta åt skämt som jag hade kommit på själv. Jag hade turen att få med två sketcher: “Santa’s Work Search” som jag skrev själv och ”Everybody Loves Tracy” som jag skrev med Ys Marquez. Den första handlar om jultomten som med väldigt specifika krav söker jobb efter att hans verkstad har lagts ner eftersom han inte har betalat skatt ordentligt. Dessutom har tomtemor lämnat honom för “the real father Christmas” - Jesus. Den andra handlar om en bröllopsfest som inte går som planerat när the maid of honor och best man i sång plötsligt uttrycker sin kärlek för den nygifta bruden.

Det är hård konkurrens i filmindustrin och det är viktigt att jobba hårt och greppa varenda chans för att få in en fot på marknaden, men viktigast av allt är kontakter. 

- Det handlar mycket om att nätverka och få andra intresserade av det jag gör. Att vara öppen till att träffa nya människor. Även om personen i fråga inte är en producent så kanske han eller hon känner någon som kan vara intresserad. Det gäller i många fall dock att nå ut till rätt person och de personerna är de du oftast får genom kontakter. Att använda sig av sociala medier är också ett bra sätt att skylta med dig.

Thilda har ett nära förhållande till film och berättar att manusförfattandet är som terapi då det hjälper henne att få ner sina tankar på papper. Hon tror också att det kan hjälpa många att se på film och är fascinerad över hur emotionell en filmvisning kan vara. 

- Jag tror att det är safe to say att vi alla går igenom något tufft någon gång och då kan det vara skönt att få komma bort ett tag, utforska en ny värld och tänka på något annat. Denna möjlighet och hur berörd man kan bli av film är något som jag tycker är väldigt intressant. När jag till exempel såg min skolkamrat Alfonso Pontillos cirka två och en halv minut långa kortfilm “La Rosa Negra” för första gången höll jag på att börja gråta. Det har aldrig hänt innan att jag har blivit så berörd av en så pass kort film förut.

Thilda berättar att hon är van vid att planera sitt liv ett par år framåt och att det därför känns lite läskigt att skolan tar slut i september. Planen är att stanna kvar i Kanada men det är inget som är ”hugget i sten” då hon tycker om att resa och är intresserad av att pröva på nya områden inom film. Vi bad Thilda att summera hur hon har utvecklats under sin tid på Vancouver Film School. 

- Jag har skapat min egna animerade TV- serie, jag har fått vara en del av att skapa och skriva kortfilmer, skriva en webbserie och ska också få lära mig mer om hur man skriver för Video Games och reklam. Jag känner att jag kan grunderna för att strukturera en långfilm och olika typer av TV-serier, prova på att producera och året är inte klart än. Inte nog med det har jag dessutom fått träffa så många fina och talangfulla människor, som samtidigt är så ödmjuka, men också passionerade och framförallt älskar och är duktiga och professionella i det dem gör.

Med det tackar vi på Filmtopp.se Thilda Rimsäter för den nya insikten vi har fått i manusförfattande och hur tiden på en etablerad filmskola kan se ut. Vi önskar Thilda all fortsatt lycka i karriären. Härnäst kommer vi att intervjua jazzpianisten och stumfilmsackompanjatören Stefan Wingefors. Håll dig uppdaterad på Filmtopp.se!