EXKLUSIVT: Deon Taylor om skräckfilmen The Intruder
Skräck, komedi, drama och thrillers – Deon Taylor har många strängar på sin lyra.
Nyligen släpptes den psykologiska skräckfilmen "The Intruder" där vi ser ett par köpa ett idylliskt lanthus. Vad de inte vet är att den före detta ägaren har mer än svårt att lämna sitt barndomshem och snart börjar hans påträngande besök gå från artiga till obehagliga. Filmen är regisserad av Deon Taylor och i rollen som filmens antagonist ser vi Dennis Quaid, en skådespelare som Taylor beskriver som "helt galen".
När jag ringer Deon Taylor, indieregissören bakom filmer som Traffik, Meet the Blacks och givetvis Blu-ray-aktuella The Intruder möts jag av en oerhört pratglad och trevlig filmälskare. Att han är passionerad om sitt filmskapande råder det inget som helst tvivel om.
The Intruder kan beskrivas som en "home invasion"-skräckis, men med ett litet tillskruvat koncept, som snarare för tankarna till Joel Edgertons nervkittlande thriller The Gift. Här har ett ungt par flyttat in i ett idylliskt lanthus, men starten på deras nya liv blir allt annat än idealisk. Den före detta ägaren – spelad av en Dennis Quiad i toppform – har nämligen svårt att på riktigt släppa taget om sitt barndomshem. Snart blir hans besatthet påtaglig och det unga paret börjar frukta för sina liv.
Att säga att huset är en av huvudkaraktärerna, må låta klyschigt, men precis som i The Shining – en film som uppenbart har influerat Deon – är det verkligen så. Med det sagt, fanns det givetvis en av de stor utmaning i att hitta rätt hus.
– När man gör den här typen av genrefilmer måste man hitta en inspelningsplats som publiken verkligen kan sjunka in i, och som kan vara fonden för en hel film. Här låg utmaningen i att huset måste vara obehagligt, lite läskigt, men också vackert och trevligt. I början av filmen vill jag att man ska tänka "åh, vilket fint hus" och mot slutet "vi måste härifrån nu!", berättar Deon och skrattar.
– Vi gjorde en hel del research och hittade till slut ett hus i Kanada, fortsätter Deon, vilket var häftigt för där finns hus som inte alls finns i USA. Detta var byggt 1903 och allt du ser från huset i filmen är verkligen filmat i det. Det var väldigt svårt att filma därinne, men det var också en häftig process.
Jag förstår vad du menar. Huset har en ganska drömlik kvalitet. Det är vackert samtidigt som det är hemsökande.
– Ja, det var en svår match. Men så fort du har Dennis Quaid i ett hus, så ser det helt plötsligt helt annorlunda ut. Ett helt annat djur.
"Dennis Quaid är helt galen".
Att Dennis Quaid ger en helt annan känsla till huset stämmer verkligen. Den tvåfaldigt Golden Globe-belönade skådespelaren ser ut att njuta av sin Jack Torrence-inspirerade karaktär och sprider en kombination av skräck och humor i varje bildruta han syns i.
– Dennis var verkligen en välsignelse. Han sa att han alltid har velat göra en roll där han kan vara helt vild och galen, något att verkligen sätta tänderna i. Detta var en produktion som gav honom den möjligheten. Han var så rolig att arbeta med och han gjorde alla sina egna stunts. Han är helt galen. Det var så många gånger jag undrade vad han höll på med.
I "The Intruder" läggs det också fokus på en vacker blomma, "Foxglove" (Digitalis), som växer kring huset. Deon berättar om den och vad den symboliserar.
– När jag undersökte inspelningsplatsen lade jag märke till en vacker blomma som växte lite överallt. Jag frågade vad det var för något och fick förklarat för mig att den heter Foxglove och är väldigt giftig. Så jag använde den i filmen i som en symbol för Dennis Quaids karaktär. Han ser snäll ut, men är i själva verket väldigt farlig. Den kan också funka som en symbol för själva huset med.
The Intruder är en väldigt visuell film, med starka bilder och kameraåkningar. Jag kunde snappa upp en del cinematiska referenser till andra filmer, hur medvetet arbetade du med dessa hommager?
– Daniel Pearl [filmens fotograf] är helt otrolig. Han har filmat både originalet av Motorsågsmassakern och remaken från 2003. Han är en enorm skräck och thriller-fotograf, kanske en av de allra bästa. När vi gjorde filmen var det flera som jag ville referera till. Jag är ett stort fan av The Shining, så den gjorde vi hommager till. High Tension är annan film som jag verkligen älskar och som också utspelas i ett hus där man aldrig riktigt vet vad som händer. Man kan se många hyllningar till filmer jag gillar. Ibland kan den här typen av film ta sig självt på alldeles för stort allvar, men jag ville verkligen låta publiken ha roligt.
Om vi ser till alla dessa referenser, vilka är dina favoritregissörer inom skräckgenren?
– Oh, man, säger Deon och tänker efter. Självklart älskar jag Wes Craven han är otrolig. Jag gillar också Rob Zombie och James Wan med sina Saw-filmer. Men jag försöker att inte bara snöa in på skräckregissörerna. Ta Stanley Kubrick, han gjorde så många andra fantastiska filmer. Jag gillar det, som afroamerikansk filmskapare är jag nog en av de få regissörerna som jobbar inom olika genrer. Skräck, thrillers, dramer, komedier, jag älskar det. Jag håller mig inte nödvändigtvis till en värld, vilket har gett mig en stor aptit för olika sorters regissörer.
"Ingen ska kunna säga åt mig vad jag ska göra".
Vi pratar vidare om kärleken till Stanley Kubrick och vad som framförallt attraherar Deon är regissörens rebelliska sida.
– Vissa vill bara ha regler, man kan inte göra si eller så. Jag fattar inte den grejen. Film är konst, en blank duk. För mig handlar det om vad konstnären vill visa och säga och uttrycka sig. Om du lägger allt i en låda är det inte konst längre. En av de stora grejerna med Stanley Kubrick var att han skapade sina egna regler. Han berättade vad han ville berätta och visade vad han ville visa. Jag är också ett gigantiskt Steven Spielberg-fan. Jag blev kär i honom och visste inte ens vem han var. Jag sa till mig själv: "Wow, gjorde samma man E.T., Purpurfärgen och Hajen, hur är det ens möjligt?". Jag vill också ha rätten att göra film på det viset. Om jag vaknar en morgon och känner för skräck, då vill jag kunna göra en skräckfilm. Det är därför jag gör indiefilm. Så att ingen kan säga till mig vad jag ska göra.
I skrivande stund har Deon Taylor fyra filmer under postproduktion: ett polisdrama, en thriller, en skräckkomedi och en actionfilm. Ett fullspäckat schema med andra ord. När jag frågar Deon om vilken film han ser mest fram emot att släppa svarar han, utan att tveka, polisdramat "Black & Blue" med Naomie Harris i huvudrollen.
– Det är en otrolig actionthriller, som handlar om en kvinnlig polis som ser sina kollegor döda en ung knarklangare ute på ett uppdrag. Hon vill avslöja dem, men de försöker istället sätta dit henne för mordet och det hela utvecklas till en galen människojakt. Här i staterna finns en pågående konflikt mellan minoriteterna och polisen, så när de försöker sätta dit henne har hon både polisen och människorna på gatan efter sig. Det blir en tickande tidsbomb och hon måste presentera bevis innan någon hittar henne.
Innan vi avslutar vårt samtal ber Deon mig att spana in trailern till "Black and Blue". Precis som jag kunde se influenser från "The Shining" i "The Intruder" kan jag i trailern hitta hommager till "RoboCop". Spana in trailern du med: