Dennis Lehane: "Alla människor objektifierar"
"Jag vill att det ska kännas autentiskt"
Filmtopps Eric Diedrichs har pratat med Dennis Lehane om nya serien "Black Bird". Den prisade författaren passar på att dela med sig av sin arbetsfilosofi.
Med 14 romaner i ryggen, varav vissa resulterat i framgångsrika filmatiseringar som Mystic River (2003), Gone Baby Gone (2007), Shutter Island (2010) och The Drop (2014), är Dennis Lehane en författare för filmälskaren. Dessutom har han skrivit manus till The Wire (2002-2008), Boardwalk Empire (2010-2014) och Mr. Mercedes (2017-2019). Nu är han aktuell med miniserien Black Bird på Apple TV+, som han har skapat och skrivit själv.
Black Bird baseras på den osannolika men sanna historien om den f.d. collegefotbollsstjärnan Jimmy Keene, som får tio år för vapeninnehav men chansen att göra en deal med FBI – om han låter sig förflyttas till ett högriskfängelse för psykiskt sjuka, bli vän med en barnseriemördare och gräva fram ny information om dennes offer, blir han fri. Det är en mycket spännande serie jag varmt kan rekommendera, men för Dennis Lehane var det långt ifrån självklart att han skulle skriva den:
– Först ville jag inte göra det här projektet. Jag var trött på mörker, jag var trött på fängelser, jag gillar inte seriemördare, jag ville inte ha någonting med det att göra. Men efter att producenten tjatat på mig, läste jag boken [Keenes självbiografi In With the Devil, 2010], säger Dennis Lehane.
Förkroppsligar maskulinitetens mörka sidor
Jimmy Keene spelas av Taron Egerton. Rocketman-stjärnan är närmast oigenkännlig med sin rippade kropp, narcissistiska drag och våldsamma tendenser. Seriemördaren spelas i sin tur av Paul Walter Hauser, en ruggigt begåvad skådespelare med stor vidd. Tillsammans har de flera intensiva, dialogtunga scener där betraktaren sitter som på nålar. Tillsammans förkroppsligar de också maskulinitetens mörka sidor, menar Dennis Lehane:
– Vi möts av giftig maskulinitet överallt. Det tycks vara den största gåvan internet har gett oss, tack för den. Så jag började fundera. Om en seriemördare är det yttersta - Z i alfabetet, slutet av raden - på skalan för misogyni, var faller då resten av männen? För jag tror att alla män är någonstans på den skalan, och det kan vara väldigt milt, ett "C" eller ett "D". Men i slutändan tror jag att alla människor objektifierar, fast det verkar bara vara män som gör det till våld.
Han fortsätter:
– Ju större framsteg kvinnorättsrörelsen har tagit, desto mer har män reagerat, särskilt en viss grupp av män. Vi har incels, vit makt-rörelsen, den här otroligt giftiga kulturen. Vore det inte intressant om min Jimmy Keene - inte för att det nödvändigtvis stämmer överens med verklighetens Jimmy Keene - gjorde en tematisk och emotionell resa? Tidigt i serien måste han hitta en gemensam nämnare med seriemördaren, annars kommer han aldrig att få honom att prata, men hur hittar man en gemensam nämnare med en seriemördare? Mitt svar var att man hittar den i idén om hur män ser på kvinnor.
Lehane berättar om sin skitsnacksmätare
Flera av Dennis Lehanes böcker har blivit film. Han berättar att han har börjat vänja sig vid att se andra tolkningar av hans historier på vita duken.
– Man måste bara acceptera att det är en alternativ version. Det finns min bok Mystic River och så finns det Clint Eastwoods Mystic River, min Shutter Island och Scorseses Shutter Island. De är bra, respektfulla versioner, men de är inte böckerna, de är filmer. Något annat. När man skriver manus och kommer till en position som denna, där jag skriver allt och får välja alla medverkande, blir resultatet mycket närmare det man har i sitt huvud. Man berättar för proffs, experter, scenografer vad man har i åtanke och de kör på det. Det är väldigt belönande, måste jag säga.
När du arbetar med dina böcker och manus, har du någon arbetsfilosofi eller lista med principer som du förhåller dig till?
– I slutändan tror jag att det är två regler. Den första är att det måste kännas äkta, jag har en rejäl skitsnacksmätare som jag försöker använda mig av hela tiden. Det jag skriver måste klara av det testet och jag är som alla andra, det kommer vara stunder av svaghet där jag tänker "nä, men det är bra", sen om en vecka eller två "nä, det är det inte". Jag vill att det ska kännas autentiskt. Den andra regeln är att jag inte vill upprepa mig själv, det har varit ett signum för min karriär. Mina förläggare och agenter skulle nog älska om så inte var fallet, men jag tål inte att berätta samma historia två gånger. Jag har uppenbarligen vissa besattheter, som återkommer om och om igen, men jag kan inte berätta samma historia. Det går bara inte.
Med det tackar vi Dennis Lehane för pratstunden. "Black Bird" blir tillgänglig för streaming på Apple TV+ den 8 juli.