The Black Phone

The Black Phone (2022)

Med Doctor Strange och Sinister-regissören Scott Derricksons "The Black Phone" är skräckfabriken Blumhouse tillbaka med en ny rysare, som är deras bästa sedan det stora genombrottet "Get Out".

För tio år sedan höll regissören Scott Derrickson biopubliken som på nålar, då med sin Found Footage-skräckis Sinister. Medan vi i den fick se Ethan Hawke som berättelsens protagonist får vi här se honom ta sig an rollen som den skeva och oberäknelige förövaren. Hans rollgestaltning i The Black Phone påminner inte om något vi tidigare har sett honom göra, men ändå faller han sig naturlig i en roll som förkroppsligar ondska. Hawkes arbete är så dedikerat och övertygande att hans uttryck penetrerar masken som för det mesta döljer hans ansikte. Det är frågan om han någonsin ägt en karaktär så här hårt.

"Håller trots sina fantasielement kvar oss i en rå verklighet"

Förutom en härskande Ethan Hawke ger filmen så mycket att uppskatta till oss skräckfantaster, men kanske framför allt till den som avvisar genren för att vara simpel. Det finns ingenting simpelt med The Black Phone som står på ett imponerande hantverk och ordentligt karaktärsbygge – relationen mellan Finn, hans syster Gwen (kolossalt spelad av Madeleine McGraw) och deras alkoholiserade pappa är bland de bättre nyanserade jag skådat inom genren.

Till och med filmens övernaturliga inslag är gediget gjorda med stor tankfullhet och tillräcklig varsamhet för att fantasin inte ska ta över; trots att mördarens offer talar till Finney från andra sidan håller filmen kvar oss i vad som är en rå verklighet. Med det sagt kan du förvänta dig ett genomgående tungt berättande med en spänning som tar tid på sig och våld som känns genom bioduken.

Även om The Black Phone för tankarna till M. Night Shyamalans kidnappningsthriller Split, har den sin egen identitet. Främst för att Derrickson velat göra en film där klyschor till varje pris måste undvikas, och jag kan bara tacka honom för att han till stor del också lyckats. Men mest tacksamma är förmodligen produktionsbolaget Blumhouse, skräckhuset som efter genomslag med just Split, Get Out och Den osynlige mannen, gett oss stinkbomber i Halloween Kills, Fantasy Island och You Should Have Left. Blumhouse senaste film ger dem inte upprättelse för alla deras snedsteg, men den argumenterar åtminstone för att vi försiktigt ska våga tro på dem igen.

"The Black Phone" har biopremiär den 22 juni. 

Mer läsning:

• De 13 obehagligaste skräckfilmerna
• Verklighetsbaserade skräckfilmer – läs på egen risk