Jurassic World Dominion

Jurassic World Dominion (2022)

Nathalie Leth har sett sommarens stora biofilm "Jurassic Park Dominion" och är kraftigt besviken – om än inte förvånad över dess undermåliga kvalitet.

Astrid Lindgren sa en gång att en bra berättelse är som en gädda. “Längst fram en stor kraftig käft som hugger tag i en, sedan en lång matnyttig del och så på slutet en snärtig stjärt!”. Hennes ord hade likväl kunnat beskriva en dinosaurie. Jurassic World Dominion inleds på just detta vis, väldigt bokstavligen, då en mosasaurus hugger tag i oss men bara för att dra med sig oss och filmen med sig ner till havsbotten mot vår gemensamma, oundvikliga undergång. För det som kommer efter, den så kallade långa och matnyttiga delen, är på tok för lång. 

Jurassic World fortskrider sakteligen efter ovan nämnda havsattack med en info-dump, lika absurd som framtung, där vi får veta hur dinosaurier spridit sig över hela världen och att Maisie är försvunnen. Om ni inte minns henne så var hon den klonade lilla flickan från Jurassic World: Fallen Kingdom som nu orsakar många oskyldiga människors död genom att tidigare ha befriat alla dinosaurier. Hon lever numera gömd tillsammans med Blues gamla tränare, Owen, och hans rödhåriga dam, Claire, som agerar föräldrar till henne. Varför hålls hon gömd? Varför är prisjägare på jakt efter henne? Den som överlever får se! Några svar kan vi verkligen inte förvänta förrän minst halva filmen har gått, och med tanke på att Maisie driver den huvudsakliga storyn i filmen så är det en otroligt lång väntan på att få svar på en så simpel fråga som “varför händer detta?”.

Som en "copy/paste" på varenda Jurassic World-film

Den numera stängda nöjesparken och filmens stora attraktioner och publikmagnet, dinosaurierna, är kraftigt försummade och har, till skillnad från övriga filmer, i stort sett ingenting alls med den huvudsakliga storyn att göra. Då och då ser vi häftiga scener med dinosaurier i sig men allt som allt agerar de mest som rekvisita snarare än som huvudpersoner. Faktum är att hela filmen till väldigt stor del hade kunnat hända så som filmskaparna hade tänkt sig utan att en enda dinosaurie hade påverkat en enda rad i denna dinosauriedynga till manus.

Manuset känns i övrigt som en “copy/paste” av varenda Jurassic World-film vid det här laget. Dr. Henry Wu fuckar up, oskyldiga människor utsätts för fara, och i slutet får vi en liten He-Man sensmoral om att vi måste lära oss att samexistera. Jösses, vi fattade de två första gångerna.

Jurassic World-trilogin sägs nu vara över, men var det ens en trilogi? Var detta ens ett avslut? De tre filmerna hörde väldigt sparsamt ihop och det öppna slutet i Jurassic World Dominion kändes absolut inte så monumentalt och episkt som jag, om än väldigt skeptiskt, hade hoppats på.

Jag hoppas verkligen att detta tar slut nu, för gott den här gången, för min 30 år långa kärlek till Jurassic Park som franchise kan inte tas för given längre. "Dominon" är inget annat än en dilophosaurus-loska i ansiktet på sina trogna fans med hur otroligt dålig, tråkig och blasé denna tredje film är. Vissa fossiler bör aldrig grävas upp och ges nytt liv, låt detta vara fallet även för den här filmserien. Som Dr. Ian Malcolm säger, “life finds a way”, och för era livs skull så borde ni “find a way” bort från biograferna.

Mer läsning:

• Håller "The Lost World: Jurassic Park" (1997) idag?
• Vad gick snett? Filmserierna som spårade ur: Jurassic Park