Amerikas filmimperium Hollywood har ur ett historiskt perspektiv varit dominant inom den globala filmbranschen när det gäller såväl ekonomisk vinning som medial uppmärksamhet. Varje år drar drömfabrikens olika produktionsbolag in miljontals och åter miljontals dollar i intäkter. Storfilmer pumpas ut på löpande band och filmstjärnor dyrkas som gudar och tjänar pengar som vanliga dödliga bara kan drömma om.

Vi på Filmtopp.se har nu valt att på allvar sätta tänderna i cirkus Hollywood. En trio – bestående av tidningens medgrundare Eric Diedrichs samt skribenterna Oscar Vilhelmsson och Rasmus Torstensson – kommer i en rad olika artiklar djupgående analysera och återberätta Hollywoods historia från början fram till idag. Dels i syfte att själva lära oss mer om Amerikas guldkantade drömfabrik, men främst för att bidra med kunskap till er läsare.

Tidigare Artiklar: 

Del 1: Hollywoods födelse: Hur filmkameran kom till USA och drömfabriken byggdes

Om den första filmkameran och hur filmskapare flydde till väst efter att Thomas Edison försökte få monopol på filmmarknaden.

Del 2: Från kortfilm till långfilm: De första Hollywoodfilmerna

Om varför just den lilla byn Hollywoodland blev filmskaparnas Mekka och en titt på de första filmerna som producerades där.

Del 3: Stumfilmens främsta hjältar - Charlie Chaplin, Buster Keaton och Harald Lloyd

Om de största aktörerna under den framgångsrika amerikanska stumfilmseran.

Filmintresset väcks på allvar

Trots att Hollywood blev Amerikanernas maktcentrum inom film redan på 1910-talet var det först på 20-talet som film verkligen slog igenom hos den amerikanska befolkningen. Efter det första världskriget blomstrade den amerikanska ekonomin, det genomsnittliga välståndet ökade, vilket möjliggjorde mer tid åt nöjen och mindre tid till arbete. Film var en lättillgänglig, spännande och billig nöjesform. Därav valde allt fler amerikaner att besöka landets biografer (American Historama).

Snabbt ägde en revolutionslik ökning i biografnärvaro rum. Under mitten av årtiondet gick 50 miljoner amerikaner i veckan på bio, ungefär hälften av nationens dåvarande befolkningsmängd. Bara några år senare hade siffrorna stigit till 100 miljoner. För att klargöra dessa siffror hade biografen i Chicago år 1929 hade tillräckligt med platser för att halva stadens befolkningsmängd skulle kunna se en film varje dag. (Digital History)

När det kom till filmiskt material ersattes korfilmerna av påkostade, Hollywood-producerade långfilmer till åskådarnas förtjusning. Dessa var fortfarande svartvita trots att färgfilmen var på ingång. I slutet av av 20-talet kom även ljudfilmen vilket var en stor händelse (mer om detta i nästkommande del av Hollywoods Histora).

Filmupplevelsen förändras - Samhällsklyftor krymper

Samtidigt som besöksmängden ökade genomgick filmupplevelsen en djupgående förändring. Tidigare var biografiupplevelsen, under 1900-talets två första årtionden, starkt präglat av det rådande klassamhället. Arbetarklassen gick till filmvisningar lokaliserade i deras specifika arbetarkvarter. Visningarna var ekonomiskt förmånliga och utspelade sig i slitna lokaler, ofta i samband med annan underhållning. Inga fasta filmtider fanns och filmerna som visades var svartvita stumfilmer med varierande speltid (under första decenniet uteslutande kortfilmer, under andra mer variation). Stämningen var god och högljudd, biografbesöket fungerade som en social knutpunkt.

Medelklassens upplevelse var ganska annorlunda. Till en början var biograferna i downtown och medelklassområdena utformade med tidsenlig modern design likt andra allmänna byggnader. I mitten av 10-talet ändrades detta och en mer exotiskt och pretentiös stil infördes och den finansiella avgiften kom därefter. I kontrast till arbetarklassens bioerfarenhet fanns det ett tidsbestämt filmschema. Det fanns också speciella "hyschare" som skulle tysta ner salongen vid verbal misskötsel. Hur som helst var det ingen direkt skillnad på filmutbudet trots uppenbara kostnadsskillnader.

Detta kom under 20-talet att förändras. Handlingen som grundligt förändrade filmupplevelsen var de regionala och nationella biografernas uppköp av oberoende filmlokaler. Indirekt betyder detta att biograferna där medel och överklassen höll till köpte upp de mindre tillhållen vilka befolkades av arbetarklassen. Som ett resultat av detta skapades en enhetlighet. Det tidsbestämda filmschemat fördes över till lokala biografer och den generella standarden blev bättre.

Efter ljudfilmens ankomst stängdes flera mindre lokal biografer och sattes samman till större. Det var inte ekonomiskt hållbart att underhålla alla med ljudanläggningar. Hit gick det både människor från medelklassen och arbetarklassen. Inledningsvis skapade det osäkerhet mellan samhällsfacken men allt eftersom ledde det till en ökad integration (Digital History).

Filmstjärnans födelse 

På grund av intresseökningen fullständigt blomstrande den amerikanska filmindustrin under tidigt 1920-tal. Den ekonomiska tillväxten sköt i höjden. Hollywood var inte längre bara Amerikas ledande filmimperium utan hela världens filmiska huvudstad. Faktum är att Hollywood, under denna tiden, i stort sett producerade alla filmer som visades i USA och dessutom tog 80% ersättning vid visning av produktionerna utomlands. Vid slutet av 20-talet var Hollywood nationens femte största industri i alla kategorier. Dock fick Hollywoods ekonomiska slagkraft och hela Amerikas levnadsstandard sig en rejäl törn när den stora börskraschen ägde rum år 1929 och depressionen inleddes. Hur som helst påverkades inte 20-talets Hollywood nämnvärt utan konsekvenserna av depressionen blev synliga först under tidigt 30-tal (Digital History).

Istället befäste Hollywood sin maktposition ytterligare genom att handplocka Europas mest begåvade aktörer och aktriser, regissörer, kameramän, ljuddesigners med mera. En av de som fördes över atlanten var den unga svenska skådespelerskan Greta Garbo, som kom att få stora framgångar i det nya landet. 

Hollywood symboliserade den nya mentaliteten som vuxit fram efter kriget - en blandning av extravagans, glamour och livlig hedonism. Eftersom välståndet också ökade i Hollywood levde folk inom branschen ett liv i festens och rikedomens anda. Med hjälp av pengarna kunde filmbolag bättre marknadsföra sina aktörer och aktriser som för första gången under Hollywoods historia inte bara var skådespelare utan också varumärken. De utstrålade allt det den amerikanska befolkningen trånade efter - glamour och rikedom. Var om inte i Hollywood skulle en skådespelerska som Gloria Swanson bada i ett badkar gjort av rent guld (History Cooperative).

Filmstjärnan var född. Skådisar som Charlie Chaplin, John Barrymore, Mary Pickford och svenska Greta Garbo dyrkades av miljoner. De levde i en sorts omsvepande, för allmänheten ogreppbar, bubbla. Däremot sprack bubblan ibland. Med kändisskapet kom också skandalerna som tidningarna älskade att skriva om. Tungt festande, otrohetsaffärer, plumpa uttalanden och skumma kontakter med den undre världen var ett axplock av saker som bevisade att stjärnorna var mänskliga trots allt.

En skandal som stack ut var skådespelerskan Olive Thomas död i September 1920. Hon var känd som världens dåvarande vackraste kvinna, hon vann faktiskt den tävlingen, och troddes först ha dött av en olyckshändelse genom njurinflammation. När läkare sedan undersökte henne fann de spår av dödliga giftet mercuric chloride och cirkusen var igång. Trots att mord inte gick att bevisa spekulerade media om att Olive blivit mördad. Det var en av de första riktigt stora mediaskriverierna i Hollywood. Även självmord var något som nämndes. Än idag vet ingen vad som egentligen hände (Wikipedia).

Oklart var också varför flera skådespelare fick svårt att anpassa sig till ljudfilmen. Läs mer om övergången från stumfilm till ljudfilm i nästa del!