Star Trek 50 år – För en icke invigd

I torsdags höll ett antal biografer över hela Sverige ett litet event i samband med att Star Trek fyllde 50 år. Jag – som egentligen inte har någon relation alls till Star Trek – var på plats på Folkets Hus i Lidköping, som var en av dessa biografer. Två Star Trek-avsnitt, en quiz och en dvd-box har utlovats, så förväntningarna är på topp. Här nedan kan ni läsa en sammanfattning av mina upplevelser från kvällen.

I biografens lobby möts jag av medlemmarna i podcasten Soffhjältarna, som står och förbereder frågorna i kvällens quiz. Jag smyger förbi och in i den lilla biosalongen som redan är näst intill fylld med ”trekkies”. Till min stora besvikelse är inga utklädda, men det är å andra sidan inte jag heller, så vad kan jag begära?

Snart rullar första avsnittet igång på bioduken. Vi börjar från början och tittar därför på The Man Trap från 1966, som är det allra första avsnittet, om man bortser från piloten. Jag kan inte säga att det är bra, inte på något sätt. Allt från handling till skådespeleri är ytterst bristfälligt och specialeffekterna ska vi inte ens prata om, men trots detta blir jag underhållen och ser med spänning fram emot hur avsnittet ska sluta.

Eftertexterna rullar och lamporna tänds. Soffhjältarna står för pausunderhållningen med sitt Star Trek-quiz, i vilket jag gör en tapper insats men missar pallplatsen med en hårsmån (läs: jag kom sist).

Salongen höljs återigen i dunkel för att bara sekunder senare lysas upp av inledningsscenen i andra avsnittet för kvällen. Vi hoppar nu framåt en bra bit, närmare bestämt till Star Trek: The Next Generation, säsong sex, avsnitt tjugoett – Frame of Mind. Avsnittet är valt av Roger Wilson på Sveriges Radio och är något helt annat än det vi fick se tidigare. Handlingen kretsar nästan uteslutande kring karaktären Commander William T. Riker, som helt har tappat verklighetsuppfattningen. Jag märker fort att serien vid den här tidpunkten fått en mycket större budget och framför allt bättre manusförfattare. Men det är nog tyvärr inte tillräckligt bra för att vinna över mig till "The Dark Side" (korrekt referens?) och bli en fullblods-trekkie.

När lamporna tänds en andra gång är det dags att utse vinnaren i quizen. Jag är som sagt bara en hårsmån (läs: ljusår) ifrån att plocka hem ett av de fina priserna, men gläds istället åt de lyckliga vinnarna. Jag lämnar sedan salongen, plockar med mig den utlovade dvd-boxen med första säsongen av Star Trek och går mot utgången. Väl ute blir jag stående en lång stund med blicken riktad upp mot stjärnorna innan jag beger mig hemåt.