SciFiWorld Malmö 2022 – Filmtopp tar tempen på mässans återkomst!

En del skeenden i livet sker endast en gång. Likväl etsas dessa stunder fast på näthinnan likt ett glödjat järn mot en len boskapsrumpa och just den här helgen har brännmärkningen gått varm. Den här helgen har jag fått beskåda unika skeenden så enastående vackra att sannolikheten för upprepning är så gott som obefintlig. Låt mig förklara: jag har varit på SciFiWorld i Malmö

Jag har sett Darth Vader hångla upp Ellen Ripley, sett en orch svepa Pepsi Max och jag botaniserat i mumsig merchandise, konstutställningar, meet and greets och photoshoots. Äntligen har spektaklet, denna trygga hamn i nördarnas stormiga själar, gjort comeback efter tre års uppehåll i pandemins skugga. Mässan slår på stortrumman och legender som Carl Weathers, Christopher Lambert, Christina Lindberg och Graham Mctavish pryder årets poster. Jag, och övriga fanatiker, har kittlats till otaliga nerdgasms, som kidsen säger. 

Först vill jag dock först backa bandet och bjuda på en kort och koncis historialektion. SciFiWorld såg dagens ljus redan 1997 men då under det lite mindre snärtiga namnet The Scandinavian Sci-Fi, Game and Toy Convention. Mässan utökades sedan kvickt och snart hade även Göteborg, Helsingborg, Stockholm och Uppsala stått som värdorter för succén. Genom åren har fansen fått mysa med prominenta gäster så som Robert Englund, Jason Momoa, Tobin Bell och Chrispher Lloyd m.fl. Mässan fick dessvärre, likt alla större kulturevenemang, ta en ofrivillig covid-paus men är nu äntligen tillbaka för en storstilad comeback i Malmö.

Undertecknad är lite utav en konvent-novis. Jag har aldrig besökt SciFiWorld innan, utan har som mest satt min fot på dåvarande Gamex (innan det bytte skepnad till Comic Con). Min pepp var enorm, men som den vilsna smålänning jag är, var jag även duktigt nervös. Tänk att få träffa likasinnade nördar, beskåda ambitiös cosplay, sätta sprätt på mina surt intjänade pengar. Inte nog med det, jag skulle dessutom få träffa en personlig favorit. En gigant i det Edströmska hushållet: the Count of Monte Fisto, the Master of Disaster - Apollo Creed (eller Carl Weathers som karln heter i verkligheten). Det var med bestämda, förväntansfulla steg jag smög in på Slagthusets stengolv - redo att frossa i nörderier och träffa en gammal idol.

Den nervöse lille smålänningen och Apollo Creed

Weathers och övriga stjärnor erbjöd photoshoot för fansen, en möjlighet att fotas tillsammans med legenden under proffsiga förutsättningar. Att fotas med Weathers var prio ett med mitt mässbesök. Svettig och flämtande upprepade jag coola repliker jag kunde leverera när vi stod där, öga mot öga. "Dillon, you son of a bitch!" vore ju lite skoj, eller varför inte "Yo, Apollo!" med en tillhörande släpig Stallone-imitation borde väl kunna charma fram ett garv från stjärnan? Jag måste göra mig minnesvärd. Jag ska bli det coolaste fan han någonsin haft turen att interagera med, så enkelt är det. Väl framför kamerans sken, bredvid självaste Apollo Creed, så sviker såväl min talförmåga som mina kroppsfunktioner. Jag förmår inte att säga något minnesvärt alls. Istället blir jag lätt framåtlutad, inbunden och ur mungiporna börjar en egendomlig mängd saliv att rinna. Jag antar att det kallas panik. Tack och lov lyckas jag till slut formulera orden "thank you, master of disaster". Om han svarade något coolt tillbaka? Tyvärr, jag minns absolut nada.  Nedan kan du skåda bilden:

Ställer du inga frågor får du inte heller några svar

Mässan erbjöd även frågestunder med de gästande stjärnorna. Nyss nämnda Carl Weathers, Christopher Lambert, Graham Mctavish och Christina Lindberg gavs möjlighet att svara på publikens nyfikna frågor i Slagthusets teaterlokal. En fantastisk möjlighet att komma stjärnorna lite närmare. Givetvis satt jag som paralyserad av stjärnglans under i synnerhet Weathers utfrågning. Dessvärre hanns bara en publikfråga med, men vi fick i alla fall nöjet att höra honom besväras av en enerverande hicka som lockade till goda garv från publiken och en mindre rant om hur IKEAS "swedish meatballs" eventuellt räddade företaget. Carl hann även djupdyka i sitt ursprung som idrottsman och öser såväl beröm som beundran över hur Creed-serien förvaltat Apollo Creeds arv.

Pengar är till för att brännas på nörderier

SciFiWorld är dessutom knökfull av utställare och försäljningsstånd från alla nivåer av nördighet. Vi snackar retro-spel, mer eller mindre obskyr genre-film, leksaker, prydnader, smycken, vapen, kläder, replicas, posters, serietidningar och annat mumsigt. Ett nirvana stöpt i nördighet helt enkelt. som givetvis är rena dödsfällan för min stackars privatekonomi. Pengar har alltid haft en tendens att bränna hål på min ficka och på SciFiWorld offrade jag min surt förvärvade föräldrapenning på fandomens mäktiga altare. Först ut blev Njutafilms försäljningsbord där jag införskaffade mig några pärlor, nämligen: They Live, Children of the Corn 1-3, Blue Velvet, The Howling samt Blood Simple. Jag hittade mig även en alldeles ljuvlig trätavla föreställande självaste pinhead från Hellraiser. Hur jag överlever resterande månad? Irrelevant! 

Chewbacca, Jack Sparrow och pingvinen – cosplay i mängder!

Det vore direkt tjänstefel av mig att inte nämna den fantastiska cosplay som ägde rum på mässans golv. Jag har tidigare ryckt på axlarna och inte varit speciellt golvad av cosplay, men mina cynismer och skepsism blev ödmjukt krossade i samma sekund en alldeles förträfflig Darth Maul spatserade förbi. Genast blev jag elva år igen och ville luftsparkas med närmaste Obi-Wan. Jag lyckades även få span på enorma Warhammer-robotar, Elsa från Frost, Jack Sparrow, The Bride från Kill Bill och en mycket gemytlig och vältalig Oswald Cobblepot från Batman. Jag passade även på att knipa ett foto med Nordic Legions som skänker sina intäkter från sina photoshoots till välgörenhet – nörderi för en god sak helt enkelt.

Snälla, tänk på det här till nästa gång

Tyvärr var inte mässan enbart guld och nördiga skogar. Jag är numera gammal som gatan och behöver tydlig struktur för att mina stackars gubbfötter inte ska totalt smulas sönder av upprepade promenader på mässans hårda golv. Jag kunde därför sakna fler scheman, karta över området och överlag tydligare struktur. Mässan var knökfull av folk och det skapades en hel del flaskhalsar med människor där du knappt kunde navigera eller orientera dig. En hel del köer och logistik blev därför lidande och det var ofta väldigt trångt och otroligt varmt. Lite att tänka på från en vilsen smålänning till arrangörerna i fortsättningen.

Sammanfattningsvis

Jag är, trots mitt lilla gnäll, upp över öronen förtjust i SciFiWorld. Och då har jag inte ens redogjort för allt annat coolt som mässan erbjöd som jag inte hann avnjuta så som 3D-scanning, ljussabel-träning och VR-spel. Jag är stormförtjust och letar redan boende inför nästa omgång.