Jorden runt med Filmtopp.se: Sydkorea

Senast i artikelserien "Jorden runt med Filmtopp.se" besökte vi Japan (avsnitt 1) där vi gav ett porträtt av den kända animationsregissören Hayao Miyazaki (Spirited Away). VI har också gjort ett porträtt av en av filmhistoriens största regissörer Akira Kurosawa (avsnitt 2). I dag åker vi vidare till grannlandet Sydkorea. I detta avsnitt kommer jag att berätta vad jag tycker är speciellt med koreansk film och min favoritfilm i fråga.

Jag tror att jag måste ha varit 18 år gammal när jag först upptäckte sydkoreansk film och kanske var det lika bra att det skedde så sent. Jag hade nog inte uppskattat det tidigare. Asiatiska filmer kräver ofta mer av dig som tittare och steget från lättsmälta amerikanska blockbusters till sydkoreanska psykologiska thrillers är långt. De är många gånger brutalare, mer metaforiska, snyggare iscensatta och innehåller märkliga karaktärer. Har du sett I Saw the Devil (2006) eller Oldboy (2003)? Två perfekta exempel på snygg koreografi och hur brutala sydkoreanska berättelser kan vara, men också hur komplexa deras karaktärer ofta är.

När jag befann mig i en period då jag endast kollade på skräckfilm, hade jag tröttnat på den rituella amerikanska mallen inom genren - tonårsgäng som åker ut till vischan där de blir jagade av någon slags psykopatisk seriemördare eller hemsöks av någon ond kraft osv. Att hitta någonting nytt innebar att ta steget mot det där mer krävande, mer brutala och mer märkligare som Sydkorea är.

Janghwa, Hongryeon (A Tale of Two Sisters) (2003)

Kim Jee-woons A Tale of Two Sisters var min inkörsport till sydkoreansk film. Jag fascinerades av hur läskig och påfrestande filmen var med sin mörka och absurda skräckstil. Många filmer känns ibland endimensionella, men Jee-woons tragiska berättelse om två systrar som efter en tid på ett mentalsjukhus återvänder hem till deras far och elaka, labila styvmorsa är ett av undantagen. I berättelsen lägger filmskaparna till en tredje kraft - ett spöke som integrerar med dem i deras tuffa period. Ur sin psykologiska aspekt är filmen en sydkoreansk triumf och gav mig blodad tand.

Salinui chueok (Memories of Murder) (2003)

Älskar du spännande kriminalare? Joon-ho Bongs Memories of Murder (2003) är än i dag den bästa kriminalare jag har sett. Och tro mig, jag har sett många. Den är också min sydkoreanska favoritfilm! Berättelsen (som är baserad på en sann händelse) för oss till en by där teknologin ännu inte har blomstrat, vilket tvingar polisen att ta till med oortodoxa och konservativa medel för att lösa brott. När en kvinna hittas våldtagen och mördad, påbörjar ett detektivpar sin jakt efter mördaren och deras hårda metoder blir mer desperata för varje nytt offer.

Läs min lista: 2000-talets 3 mest minnesvärda mordutredningar

Filmen är speciell med sina vårdslösa och korkade karaktärer. Det finns en provocerande scen när detektiverna under ett förhör spöar upp en misstänkt man som är förståndshandikappad och som inte är i stånd att förstå vad som pågår. Kan du föreställa dig en polis spelad av Chris Pratt göra något sånt?

Det som är annorlunda blir genast mer intressant och jag kommer att fortsätta utforska asiatisk film, om inte främst just sydkoreansk.

För fler recensioner, listor och nyheter, följ Filmtopp.se på facebook och twitter.