Förhoppningar och farhågor - X-Men: Dark Phoenix
Kommer fågel fenix resa sig ur askan eller kraschlanda?
Två superhjälteepos når sina tillfälliga slut denna ypperliga biovår. Först ut var som bekant de maskerade hämnarna i Avengers: Endgame och nästa superhjältegäng att gå sitt öde till mötes är mutanterna i X-Men: Dark Phoenix. På Onsdag den 5 juni, är det dags.
På Filmtopp håller vi på våra traditioner och placerar våra filmiska sinnen under lupp i form av ännu ett avsnitt i artikelserien förhoppningar och farhågor. Kommer Dark Phoenix bli den mustiga mutant-final vi alla hoppas eller kommer fågel fenix att kraschlanda mot en skoningslös horisont? Läs våra tankar här!
Förhoppningar
Karaktärsdriven final
Det som särskiljer X-Men från sina spandexklädda likar har alltid varit tonvikten på karaktärernas driv framför en överdrivet komplicerad plot. Hjärtat i mutanternas kamp har alltid varit ideologisk – en filosofisk spricka mellan karaktärernas sätt att betrakta världen och framförallt mutanternas vara eller icke vara. Jag hoppas detta återkommer i X-Men: Dark Phoenix.
LÄS VIDARE: Vi rankar X-Men filmerna från sämst till bäst
Föregående film, X-Men: Apocalypse, övergav den här formulan och fokuserade på ren och skär punch-o-rama med världsherravälde på spel och själlösa handgemäng omsvepta av dassig CGI. Det var uppenbart att Fox ville smaka på Marvel Studios kaka och resultatet gav kväljningar. Tillbaka till karaktärsdriven action, tack.
Tricks i rockärmen
X-Men: Dark Phoenix har utsatts för en till synes genomusel PR-kampanj där varje trailer bränt av plot-points jag mer än gärna chockats av väl i biofåtöljen. Jag hoppas att regissören Simon Kinberg har fler ess i rockärmen än de som spoilats i trailers.
Jag är kraftigt emotionellt investerad i karaktärerna och en så pass katalytiskt laddad historia som Dark Phoenix kan vara en ypperlig arena att leka med mina känslor. Filmserien har levt sedan år 2000 och resan har varit guppig med mängder med toppar och dalar. I en drömvärld förvaltar Kinberg den snart tjugo år gamla serien i en mustig final, som bjuder på mängder av ess i rockärmen och jag hoppas innerligt att så är fallet
Farhågor
Fler munsbitar av Avengerskakan
Jag vet, nu vilar faktiskt Foxs mutanter och Marvels hämnare i Disney varma famn, men jag vill ändå hålla gängen åtskilda ett tag till.
X-Men: Apocalypse var ett hafsverk som mest ville konkurrera med Disney. Med undantag för ett starkt karaktärsmoment med Magneto var det en orgie i förstörelse och fladdrande mantlar - ett territorium Marvel Studio bemästrat. Jag är orolig att fokus kommer att ligga på spektakel framför innehåll, men jag hoppaas att X-Men får vara X-Men, även i Dark Phoenix.
Upprepningar
Redan 2006 konverterades Fenix-sagan från serietidningarnas pappersark till filmens vita duk i X-Men: The Last Stand. Den lämnade en bitter eftersmak hos många fans (även om jag personligen finner den en smula underskattad) och risken finns att målgruppen redan är trött på sagan om fågel fenix.
I The Last Stand tampades fågel fenix om vår uppmärksamhet mot en annan sideplot om ett "botemedel" mot mutanter. Det hoppas jag att vi slipper och att fullt fokus ligger på just Dark Phoenix, men det finns en risk att Kinberg hamrar på en för bekant spik och att denna sprillans nya film känns gammal redan vid release.