Universal Monsters: Vampyrer, monster och mumier härjar på biograferna!
Den legendariska skräckfilmsserien.
Amerikas filmimperium Hollywood har ur ett historiskt perspektiv varit dominant inom den globala filmbranschen när det gäller såväl ekonomisk vinning som medial uppmärksamhet. Varje år drar drömfabrikens olika produktionsbolag in miljontals och åter miljontals dollar i intäkter. Storfilmer pumpas ut på löpande band och filmstjärnor dyrkas som gudar och tjänar pengar som vanliga dödliga bara kan drömma om.
Vi på Filmtopp.se har nu valt att på allvar sätta tänderna i cirkus Hollywood. En trio – bestående av tidningens medgrundare Eric Diedrichs, samt skribenterna Oscar Vilhelmsson och Rasmus Torstensson – kommer i en rad olika artiklar att djupgående analysera och återberätta Hollywoods historia från början fram till idag. Dels i syfte att själva lära oss mer om Amerikas guldkantade drömfabrik, men främst för att bidra med kunskap till er läsare.
I förra delen av Hollywoods Historia gav vi en överblick över vad som hände i den amerikanska filmindustrin under 1930-talet, "The Golden Age of Hollywood". I och med att ljudfilmen hade fått större fäste fanns det helt nya möjligheter att vidareutveckla och skapa nya filmgenrer. Musikalfilmen såg för första gången livets ljus medan action-, dokumentär-, komedi- och inte minst skräckfilmen genomgick en stor förvandling. I detta avsnitt ska vi fokusera på den sistnämnda, närmare bestämt Universal Pictures Monsteruniversum.
Universal Monsters (1923-1960)
Universal Pictures, som vid den här tiden var ett relativt liten filmbolag, var först i Hollywood med att se skräckfilmens stora kommersiella slagkraft.
Redan på 20-talet hade filmbolaget börjat producera framtida kultklassiker som Ringaren i Notre Dame (1923), Fantomen på operan (1925) och Skrattmänniskan (1928), men det var först på 30-talet när ljudfilmen var mer tillgänglig, som deras ikoniska filmserie Universals Monsters skulle bli ett faktum.
I detta skräckfilmsuniversum, vars konstruktion kan beskrivas som en förlaga till med Marvels Cinematic Universe, skulle monsterklassiker som Frankenstein, Dracula, Mumien och Den osynlige mannen ingå. Många av dessa monster skulle få egna filmserier, men vissa skulle också mötas på den vita duken. Ett exempel på dessa sammanslagningar är Frankenstein meets The Wolf Man (1943).
Dracula (1931)
Startskottet för ljudskräckfilmen var Tod Brownings adaption av Bram Stookers roman Dracula, 1931. I rollen som den blodtörstige greven såg vi Bela Lugosi, som tillsammans med rivalen Boris Karloff, skulle bli synonym med skräckfilm.
Som vi diskuterade i Del 5. Från stumfilm till talfilm, så gjorde man ofta både en stum och en talversion av filmer på den här tiden. Detta eftersom många biografer ännu inte hade utrustat sig med den nya (och dyra) talfilmsteknologin. När inspelningen av Dracula begav sig hade man också börjat göra spansktalande versioner för att kunna locka delar av den utlandsfödda publiken. Medan Browning spelade in Dracula med amerikanska skådespelare på dagtid, så använde regissören George Melford samma set för att filma med spanskspråkiga på nattid. I Melfords tagning såg vi Carlos Villarías i titelrollen.
Även om den engelskspråkiga filmen har fått störst spridning, hävdar många filmvetare att den spanskspråkiga är mer artistisk och bättre genomförd. Detta tros bero på att Melford hade andra möjligheter än vad Browning hade. Varje kväll, innan Melfords filmteam påbörjade inspelningen, kollade de igenom de engelska tagningarna för dagen. Genom att studera bilderna kunde de se vilka kameravinklar och vad i skådespelet som borde förbättras.
Inför filmens (läs filmernas) premiär var producenterna nervösa. Året innan hade värdet på Universal Pictures sjunkit med 2,2 miljoner dollar och bolaget var i illa behov av ett ekonomiskt uppsving. Kunde Dracula bli deras räddning? Var den amerikanska publiken verkligen redo för en övernaturlig skräcklångfilm utan komisk avlastning? Om de bara visste vilken succé det skulle bli. Redan de första 48 timmarna hade över 50 000 biobiljetter sålts. Inte lättade trycket på biljettkassorna när kritikerkåren gav filmen bra betyg och nyhetstidningar rapporterade om hur vissa i biopubliken hade svimmat av rädsla. Följt till den kommersiella framgången beordrade Universals produktionschef Carl Laemmle Jr. att fler skräckfilmer skulle göras. Först till kvarn var Frankenstein.
Frankenstein (1932)
Boris Karloff är skådespelaren som alltid skulle förknippas med sin roll som Frankensteins monster, men det var först innan Bela Lugosi blev nekad rollen som Karloff skulle kliva in med blyskor på vita duken.
Efter den omedelbara succén med Dracula hoppades nämligen Lugosi på att få spela rollen som Dr. Frankenstein, men Carl Leammle Jr. ville istället se sin nya skräckfilmsstjärna som filmens monster. Efter vad som beskrivs som flera fullständigt misslyckade sminktester, så sägs det att Lugosi valde att hoppa av filminspelningen. Ett val som beskrivs som det sämsta i hans karriär. På senare tid har det dock framkommit bevis som tyder på att han blev sparkad i samband med att regissören James Whale anslöt sig till projektet.
Boris Karloff var som klippt och skuren för att spela monstret. Alla vi som har sett filmen vet vilken otrolig medkänsla han lyckades medföra till doktorns skapelse. Innan filmen hade dock den amerikanska censuren stora invändningar. Först och främst var det doktor Viktor Frankensteins hädelse "It's alive! It's alive! In the name of God! Now I know what it feels like to be God!", som klipptes ner. Därefter togs andra halvan av scenen bort där monstret indirekt slänger en liten flicka i en sjö – denna scen skulle först återupptäckas på 80-talet. Sedan tryckte censuravdelningen i Kansas på att hela 32 scener skulle klippas ner, vilket skulle halvera filmens speltid. Universal Pictures förhandlade och fick så småningom göra en specialversion att spela upp i Kansas.
När premiären väl kom blev Frankenstein en omedelbar succé och Universal Monsters var ett faktum. Filmen gick hem hos både kritikerkåren och hos publiken och drog in 58 000 dollar under första veckan. I juni följande år hade Frankenstein spelat in hela 1,4 miljoner dollar och vinsten skulle bara fortsätta växa.
Universal Monsters efter succéstarten
Efter den otroliga succéstarten, eller snarare succé-nystarten om man ska vara exakt, avlöste olika monsterfilmer varandra i rasslande takt. Bara under 30-talet producerades följande filmer (trots att det rådde produktionsuppehåll med "Monsterfilmer" från 1936 till 1939): Morden på Rue Morgue, Överraskade av natten, Mumien, Den osynlige mannen, Den svara katten, Mysteriet Edwin Drood, Frankensteins Brud, Werewolf of London, The Raven, The Invisible Ray, Draculas Dotter, Night Key, The Phantom Creeps, Frankensteins Son och Tower of London.
Under 1940-talet fick Universal Monsters ännu ett uppsving. Då var det skådespelaren Lon Chaney Jr. som blev Universal Pictures ledande monsterskådis. De mest nämnvärda filmerna från detta årtiondet är The Wolf Man, med just Chaney Jr. i titelrollen, och Fantomen på Operan. I slutet på 40-talet och under första halvan av 50-talet blev franchisen om detektiverna Abbot och Costello ett återkommande inslag. Radarparet stötte på flera spännande karaktärer från tidigare filmer, såsom: Frankensteins Monster, Den osynlige mannen, Dr. Jekyll och Mr. Hyde och Mumien.
Under Universal Monsters 50-tal producerades också klassiker som The Incredible Shrinking Man (vars premiss med att protagonisten så småningom krymper till atomnivå återanvändes i fjolårets Ant-Man) och 3D-pärlan Skräcken i svarta Lagunen.
Nu i dagsläget planeras också en reboot av Universal Monsters, som förväntas få premiär 2017 med en nyinspelning av Mumien.
Följande filmer i Universal Monsters urval borde du som filmälskare se (efter kronologisk ordning):
- Frankenstein (1931)
- Dracula (1931)
- Mumien (1932)
- Den osynlige mannen (1933)
- Frankensteins Brud (1935)
- The Wolf Man (1941)
- Fantomen på stora operan (1943)
- Abbot and Costello meet Frankenstein (1948)
- Skräcken i svarta lagunen (1954)
I nästa del av Hollywoods Historia kollar vi närmre på Universal Monsters största ikoners snåriga relation: Bela Lugosi och Boris Karloff. Missa inte det!