EXKLUSIVT: Helena Bergström och Claes Malmberg om Dancing Queens

Efter "Red Dot" är det dags för Sveriges andra Netflix-film "Dancing Queens" att ha premiär. Filmen är regisserad av Helena Bergström och i huvudrollen ser vi hennes dotter Molly Nutley, som spelar Dylan – en ung kvinna som drömmer om att slå igenom som dansare. En dag bestämmer hon sig för att klä ut sig till kille och anmäla sig på en dragklubb.  Hon får jobbet men vad händer om hon blir avslöjad och kan verkligen en tjej vara med i dragshow?

I en exklusiv intervju berättar filmens regissör Helena Bergström om arbetet med "Dancing Queens" och Claes Malmberg om hur det var att spela dragklubbens ägare.

Helena: Dancing Queens är en kärleksbomb till att vara människa, att få vara den man är. Det är så mycket gränser vi drar om hur man ska vara, hur den så kallade normen är. Du är man och du är kvinna. Du har den sexuella läggningen och du har den etniciteten. Men tar man ett ägg och så slår man hål på ägget så är vi likadana inuti. Jag eggas av dragvärlden just med det här gränsöverskridandet och vad den står för. Det är inte för intet att Dylan är det naiva ögat som kommer in och tror att man kan gå till en affär som heter “Allt för fest” för att kunna vara en dragqueen. Det är inte riktigt det som gäller. Men sen är ju filmen som en saga om vikten att få vara älskad där man vill och få vara den man är.

Claes, har du haft någon tidigare erfarenhet av dragvärlden?

Claes: Nej, inte personligen. Jag är väl som de flesta tror jag. After Dark har väl varit det närmsta i drag-världen som jag kommit. Jag var någon gång på åttiotalet och såg någon obskyr show på en av långgatorna i Göteborg, som i och för sig var väldigt rolig. Jag hade ingen kunskap av den här världen innan vi började spela in filmen, absolut inte. 

Claes berättar hur det var när han fick samtalet från Helena om att vara med i filmen:

– Jag blev glad när Helena och Denize kontaktade mig. Jag blir glad att folk ringer och vill ha en, det är inget jag tar för givet. Vi har haft föreläsningar om drag och med tiden förstod jag att det här är betydligt allvarligare och djupare än att bara klä sig i kvinnokläder och uppträda. Till exempel sången I will Survive, som vi sjunger i filmen, alla sånger kan ju betyda olika saker beroende på i vilket sammanhang du sätter in dem. Men åtminstone för mig som skådespelare i det sammanhanget, var det ett uppvaknande att förstå att det är en slags kampsång. Jag insåg allvaret i att göra den här filmen, även om det är en feel good-film. För min del så har vetskapen om drag och hela den här världen fördjupats och jag tycker också att det är en oerhört fascinerande och rörande värld.

"Jag har alltid gillat disco."

Just Gloria Gaynors episka discoklassiker "I Will Survive" spelar en central roll för Claes Malmbergs karaktär i filmen. Han berättar om sitt egna förhållande den till den älskade danslåten:

– Jag har alltid gillat den och jag har alltid gillat disco. Jag var mest chockad över att en svensk film hade lyckats köpa loss I Will Survive. Bara det att vi har I wanna Dance With Somebody med min stora idol Whitney Houston med i en svensk film… Även nu när jag pratar om det så reser sig alla hår på kroppen. Man kan ju säga att jag är med i samma film som bland andra Whitney Houston och Gloria Gaynor, det trodde jag inte att jag skulle lyckas med i min karriär faktiskt. 

Om du snabbt skulle tipsa om några discofavoriter? Jag känner ju här Claes att du har något på gång. 

Helena: Ut med det nu Claes!

Claes: Ja, om jag ska säga en film som faktiskt påverkade mig mycket så var det Saturday Night Fever med John Travolta. De här Bee Gees-låtarna tycker jag är grymt bra alltså och så givetvis I will Survive, men den har vi redan sagt. 

Att musiken har en central roll i Helena Bergströms liv är tydligt. Hon berättar om hur hon redan i manus skriver ut vilka låtar som ska spelas under vilka scener och att hon här ville använda musik till att illustrera mötet mellan filmens olika miljöer.

– Vi har den lilla övärlden i Bohuslänska trädgården som är liksom kargt med klippor och solnedgångar kontra storstaden och inte minst den stora klubbvärlden. Sen är det ju det gamla och det nya som också krockar och befruktar varandra. Att ha I Will Survive och I Want to Dance with Somebody tillsammans med dagens discomusik. Sen är det vissa låtar man vill ha som man inte kan få rättigheter till, men jag kan ju säga vi har jobbat hårt.

"Molly har gått sin egen väg."

Som det ska vara när det kommer till en film med musik och dans i fokus bjuds det givetvis på en hel del spännande dansnummer. Inte minst från Molly Nutley som imponerar i sin roll.

Helena: Hon har jobbat som en galning, det har även Claes gjort, det har varit mycket dansträning eller hur? Det ser man ju i resultatet. 

Claes: Sen om det var så bra kan man ju diskutera. 

Helena: Det har varit enormt mycket dansträning. Sen har vi haft en viss body double till Molly, men hon gör extremt mycket själv. Så dansen har varit väldigt väldigt betydelsefull. Vår koreograf Fredrik Quinones har varit extremt seriös också när han lärt ut till Claes och till Molly. Det ska vara top notch. Och det har varit tufft.

När vi intervjuade dig i samband med din film Vilken jävla cirkus, sa du att du var lite orolig för hur det skulle gå för Molly i skådespelarbranschen. Att den är ganska hård och liten. Hur känner du nu? 

Helena: Hon är trygg i sin person och i sin yrkesroll. Hon regisserar själv och har gjort en egen TV-serie som kommer till hösten. Nu ska vispela på scenen tillsammans. Hon är så himla kul att spela med. Det vet ju du också Claes. Så jag är inte orolig för henne. Hon har gått sin egen väg.

I samband med att "Dancing Queens" släpps på Netflix släpps den också över hela världen. Helena delar med sig av sina tankar:

– Det är drömmen måste jag säga, inte minst nu i pandemins tid. Den ska upp i över 190 länder och är dubbad till en massa språk. När man gör en sån här historia med budskapet att vi ska se varandra som de vi är, det kan ju i vissa länder vara väldigt kontroversiellt. Jag tycker att det ska bli så himla spännande att se hur den tas emot. I vissa länder kanske den bara kommer suddas över.

Claes har du sett dig själv dubbad nu då?

Claes: Nej, det har jag inte gjort. Han som dubbar åt mig har inte haft så mycket att stå i de senaste åren. Senast jag såg mig själv dubbad var på tyska och det var ju Lotta på Bråkmakargatan 1991 så han har varit ledig hela den perioden. 

Helena: Jag måste bara berätta en snabb grej. Vi var i Japan för en film, Under kjolen, och gjorde en massa intervjuer i Tokyo med hjälp av en tolk och så sa de: "Lotta på Bråkmakargatan?", "Lotta på Bråkmakargatan?" hela tiden och jag fattade inte, vad säger de? Tills jag förstod att Lotta på Bråkmakargatan var enorm i Japan. Du är big in Japan Claes!

Claes: Tack så mycket. Jag visste att det fanns nåt ställe.

Helena Bergström har medverkat i flera av maken Colin Nutleys filmer, men de har aldrig regisserat någon film tillsammans. Om det kommer att ske i framtiden återstår att se, men i så fall blir det inte på något traditionellt vis.

– Vi har haft en idé om att göra exakt samma historia med samma skådespelare och sen får vi inte se vad vise versa gör. Utan bara se vad blir det för olika historier. Det vore ett spännande experiment. Jag vet inte om någon vill satsa pengar på det däremot, men det skulle vara kul. Vi kanske får göra det på mobilen i sommar.

MER LÄSNING: Svenska filmer på Netflix!

Med det tackar vi Helena Bergström och Claes Malmberg för pratstunden. Dancing Queens finns nu att se på Netflix.