Toy Story 4 (2019)
Toy Story 4 är ett fantastiskt kul äventyr för hela familjen.
"Toy Story 4" är ett både roligt och rörande återbesök till Pixars värld med levande leksaker. Den fjärde filmen i serien innehåller teman som fans av de tidigare filmerna kommer att känna igen. Men det spelar mindre roll när balansgången mellan humor och allvar är så här bra.
Det ska villigt erkännas att jag på förhand var mycket skeptisk inför fortsättningen på Toy Story-sagan. Den tredje filmen, som kom för nästan ett decennium sedan, kändes som en perfekt avslutning på en ovanligt stark trilogi. Andy hade vuxit upp och åkt till College samtidigt som Woody, Buzz och de andra fått påbörja ett nytt liv tillsammans med den unga flickan Bonnie. Filmernas tematik om behovet av att känna sig behövd och älskad avrundades helt perfekt med en sekvens som bör få den mest cyniska anti-nostalgiker att fälla en tår.
"Ibland är det skönt att ha fel".
Och här kommer nu, tio år senare, en meningslös uppföljare för att Disney inte får nog av pengar. Eller? Ibland är det faktiskt skönt att ha fel. Toy Story 4 må vara en film som nödvändigtvis inte behövs, men som väl rättfärdigar sin existens.
Filmen startar med att Bonnie börjar i småskolan. Med hjälp av lite skräp och en plastsked skapar hon där den deprimerade leksaken Forky, som snabbt blir hennes favorit. Samtidigt känner Woody att han allt mer sällan får vara med och leka. Därav tar han det som sin huvudsakliga uppgift att hålla reda på den flyktiga Forky, som hellre vill ligga i papperskorgen än bredvid Bonnie på kudden. När familjen åker på husbilssemester rymmer Forky och Woody ger sig ut för att hämta honom. På vägen möter han ett både nya och gamla bekantskaper.
Som vanligt är animationen förstklassig, nu bättre än någonsin. Det är otroligt hur långt branschen har kommit. Samtidigt gör välgjord animation ingen film bra per automatik. I fallet Toy Story 4 är det istället hur väl iscensatt varje set-piece är som får mig full av förundran. Att arbetarna på Pixar är stora cineaster märks tydligt. Utöver alla popkulturella referenser innehåller filmen, precis som sin föregångare, ett par Heist-sekvenser som för tankarna till det bästa av Michael Mann och Steven Spielberg. Och de obehagliga dockorna som huserar inne i en antikaffär ser man inte ofta i animerad film utan snarare i barnförbjuden skräck.
Ducky och Bunny är störtsköna.
Dock är "Toy Story 4" framförallt två saker: hysteriskt rolig och ordentligt känslosam. Den nya duon Ducky och Bunny är det roligaste jag har sett på länge. Flera gånger brister jag ut i gapskratt under sekvenser, som jag är bergsäker på att även den yngre publiken kommer att uppskatta. Därtill har Toy Story 4 ett känslomässigt djup, som förvisso inte slår trean på fingrarna, men som likväl lyckas engagera utan att vara allt för mycket moralkaka. Det centrala temat handlar denna gången om att följa sin inre röst, att tro på sig själv och den man är. Ett gott budskap.
Oron för ett eventuellt haveri var som bortblåst redan efter 20 minuter och nu hoppas jag istället att filmen spelar in rejält med pengar. I vår tid av franchise-filmer och uppföljare, är det uppiggande att se att den fjärde filmen i en serie inte nödvändigtvis behöver vara ett fantasilöst maskineri på tomgång. Istället står sig Toy Story 4 väl i klass med det bästa Pixar har gjort. Så ta med dina barn, en kompis eller din partner på höstens animerade bioupplevelse och skratta och gråt Disney hela vägen till banken!