Not Knowing Who You Are Is a Beautiful Source of Surprises (2016)

Not Knowing Who You Are Is a Beautiful Source of Surprises (2016)

  • 1 tim 35 min
  • Drama, Komedi
Eric Diedrichs
Uppdaterad 08 december 2019 kl. 17:52 | Publicerad 25 augusti 2018 kl. 16:35
Detta är en recension. Analys och ställningstaganden är skribentens.

"Det var länge sedan jag log så mycket under ett biobesök."

Med "Not Knowing Who You Are Is a Beautiful Source of Surprises" har långfilmsdebutör Karl Sterner gjort en film med mycket hjärta. Precis som titeln indikerar är det identitetssökande som är det stora temat, men även dess efterhängsna tvilling, ensamhet.

  • Regi:
    Karl Sterner
  • Manus:
    Karl Sterner
  • I rollerna:
    Lucas Gren, Suvi Panas, Erik Sterner, Karl Sterner m.fl.
Poster till Not Knowing Who You Are Is A Beautoful Source of Suprises.
Foto: Karl Sterner.

I Not Knowing Who You Are Is a Beautiful Source of Surprises får vi bekanta oss med nydumpade Johan (Lucas Gren), som motvilligt skall ut och se världen. Hans vän Marcus har nämligen packat på honom ett tågluffarkort i hopp om att han ska komma över sin hjärtesorg. För att pusha sin kompis ytterligare, har Marcus skickat med honom ett gäng smärre utmaningar han vill ha dagliga telefonrapporter om.

Johans tågluff blir givetvis lika mycket en själslig som geografisk resa. Längs de olika stoppen träffar han flertalet färgstarka karaktärer, som trots att de vid ett första ögonkast kan förefalla lyckade och målmedvetna, delar Johans vilsenhet och dess påhängda ensamhet. Exempelvis har vi wannabe-braten Jonte (Erik Sterner), som ständigt drar till kryddade historier om sina vilda utekvällar och lägenheterna han överväger att investera i. Och den jämnåriga ryska resenären Nadia (Suvi Panas) som taffliga Johan till slut lyckas få kontakt med.

"Not Knowing Who You Are" är något så ovanligt som en tvättäkta svensk independentfilm. Karl Sterner har utöver en bärande biroll i filmen även producerat, regisserat och skrivit den. Dess koncept är givetvis långt ifrån banbrytande, men resultatet är en ovanligt hjärtevärmande feelgood kryddad med humor och små tänkvärda finurligheter.

Förmodligen är det just känslan av att filmen är skapad med så mycket ambition, hjärta och syfte, som får den att sticka ut. Det sprudlar liksom av en skaparglädje. Att Lucas Gren och Suvi Panas funkar så bra ihop gör inte heller saken sämre. Deras möten är realistiska, välskrivna och underhållande. Kort sagt var det länge sedan jag log så mycket under ett biobesök.

För mer läsning, se vår lista över årets bästa svenska filmer.

ANNONS
ANNONS
NÄSTA ARTIKEL