Orson Welles filmer – Från sämst till bäst
Orson Welles – Underbarnet som skrev filmhistoria
Orson Welles, kanske mest känd för magnifika "Citizen Kane", har även gjort en hel del andra bra rullar. Filmtopp listar dem från sämst till bäst.
Underbarnet som revolutionerade teatern. Teatermannen som skrev radiohistoria när han skrämde upp USA med en fejkad nyhetssändning om en marsinvasion. Filmgeniet som förändrade filmvärlden. Den utfryste filmskaparen förpassad till lågbudgetfilm. Magikern som alltid lyckades förbluffa. Bluffmakaren som låtsades vara ett medium tills att han började tro att han faktiskt kunde kommunicera med andevärlden. Livsnjutaren som begravdes i brunnen hemma hos en tjurfäktare. Ju fler stenar som vänds på, desto mer passande känns det återkommande epitetet "larger than life" på Orson Welles.
Trots att karriären sträckte sig över tre decennium blev det inte bli mer än elva färdigställda filmer för Orson. Att ständigt jobba i motvind ledde till att flera av hans påbörjade projekt fick skrotas. Pengar fanns inte. Tiden fanns inte.
För dig som är nyfiken på att utforska denna gigants filmografi har jag rankat samtliga av hans färdigställda filmer, från sämst till bäst.
13. Mr. Arkadin (Herr Satan själv, 1955)
Handling: Innan den mystiske främlingen dör i Guy van Strattens armar yttrar han namnet "Arkadin". Guy bestämmer sig för att undersöka saken närmare, men ju närmre sanningen han kommer desto djupare dras han ner i ett ondskefullt och cyniskt spel. Vem är egentligen "Arkadin" och vad är det denne - om personen ens existerar - vill?
Motivering: På plussidan känns "Mr. Arkadin" som ett Tintin-äventyr för vuxna. Äventyret är lekfullt och miljöerna häftiga. På minuskontot saknar huvudrollsinnehavaren Robert Arden pondus. Berättandet är bitvis fumligt och det märks att filmen har spelats in under olika perioder när Orson väl har kommit över lite pengar. Likväl finns här en handfull underbara scener. Orson, som inte kände att han hade kontroll över produktionen, var inte nöjd med resultatet, som han kallade för "the biggest disaster of his life". Lite hårt kan tyckas, men Welles hade en enastående lägstanivå.
ANDRA HAR LÄST: De bästa filmerna om film - Dramatik och metahumor
Kuriosa: "Mr. Arkadin" är en historia som Welles jobbade med i många omgångar. Innan filmen spelades in förekom den som tre avsnitt i regissörens radioserie "The Lives of Harry Lime" och sedan i hans filmmanus "Masquerade". Efter filmen var inspelad klipptes den om och släpptes i fem olika versioner under Orsons levnadstid. 1956 släpptes en omarbetad romanversion av historien med Welles som namngiven författare. Han har dock själv sagt att han varken skrev ett ord av boken eller har läst den. 2006 gjorde Criterion ett nytt försök att klippa ihop "Mr. Arkadin" och denna versionen anses vara både den bästa och den som är närmast det resultat Orson önskade.
12. The Other Side of the Wind (2018)
Handling: Filmregissören Jake Hannford (John Huston) hittas död. Dödsorsaken antas vara självmord och dagen innan hade råmaterialet till hans kommande film The Other Side of the Wind visats på en hemmafest för medarbetare och filmkritiker. Flera av karaktärerna vi möter är uppenbart inspirerade av verkliga personer i Orson Welles liv. Exempelvis är Hannford en tydlig hybrid av Ernest Hemingway och Welles själv och Peter Bogdanovich, i rollen som Hannfords närmsta vän och största fan Brooks Otterlake, spelar mer eller mindre sig själv.
Omdöme: Efter decennier av motgångar släpps mästerregissören Orson Welles sista film. Med ena foten i en förklädd självbiografi och den andra i en impressionistisk spegelbild av filmindustrin, är resultatet splittrat men fascinerande. Men jag vill tro att även gemene filmälskare kommer att finna något de uppskattar i denna impressionistiska skildring av en man på gränsen till ett sammanbrott och cirkusen runt omkring honom med beundrare, som tolererar hans uppenbara brister, och kritiker som suktar efter att få bevisa att kejsaren i själva verket är naken.
11. Macbeth (1948)
Handling: Under ett möte med tre häxor får Macbeth höra att han ska bli kung av Skottland, men att hans generals barn kommer att axla tronen efter honom. Lady Macbeth får snart ångra att hon väcker en fruktansvärd idé hos sin make och snart börjar en paranoid jaktkamp där vänner blir till fiender och ingen går säker.
Motivering: "Macbeth" är den första av Welles tre Shakespearefilmer. Fotot är urläckert och även här finns ett gäng fantastiska scener, de när häxorna är med är rent av magiska.
Kuriosa: Likt fallet för många andra av hans filmer finansierade Orson Welles stora delar av "Macbeth" med pengar han fick in från skådespelarjobb i andra produktioner.
10. The Immortal Story (1968)
Handling: En rik och åldrad amerikansk affärsman bosatt i 1800-talets Kina, bestämmer sig för att göra verklighet av en gammal skäpparskröna om en ung matros som blir betald för att befrukta en äldre mans barnlösa hustru. Det hela utmynnar i ett psykologiskt drama om makt, hämnd och girighet.
Motivation: The Immortal Game är ett lysande exempel på hur Orson Welles kunde få en lågbugetfilm att se ut att ha kostat multum. Fotot är fullkomligt bländande! Dessutom får han fram det bästa av sina skådespelare. Jeanne Moreau är enastående i rollen som Virginie Ducrot.
Kuriosa: Orson Welles ville först inte filma i färg. Han har sagt att färgfilm förgyller scenografin men tar fokus från skådespelet. Det kan ligga en viss sanning i det, men jag är glad att de franska finansiärerna fick sin vilja igenom. Få färgfilmer är lika vackra som denna.
9. B som i Bluff (F for Fake, 1973)
Handling: I detta hopkok av dokumentär och spelfilm redovisar Orson Welles illusionens magiska kraft. Givetvis blir även vi som ser filmen lurade gång, på gång, på gång igen.
Motivering: "B som i bluff" är en fascinerande upplevelse, som både visar hur progressiv Orson Welles var i sitt filmskapande och ger en inblick i vilken skicklig illusionist han var. Faktum är att Orson hade ett livslångt förhållande till illusionens magiska värld. Redan som pojke på 20-talet lärde han sig sitt första trolleritrick, och mannen som demonstrerade det var ingen mindre än den otrolige Harry Houdini.
Kuriosa: Mellan 1976 och 1985 arbetade Orson Welles med TV-specialen "The Orson Welles' Magic Show", där han framförde trolleritrick framför kameran efter att ha lovat att inget var trickfilmat. Programmet blev aldrig färdigställt, men efter hans död färdigställdes en 27 minuter lång version av kvarlämnat material.
8. The Magnificent Ambersons (1942)
Handling: Unga, stiliga och smått vilda Eugene Morgan vill gifta sig med Isabel Amberson, dottern till en rik överklassfamilj. Men hon har istället tråkiga och förmögna Wilbur Minafer i sikte. Isabel och Wilbur får sonen George, som växer upp till att bli ett bortskämt slyngel. År senare kommer Eugene tillbaka som mogen och framgångsrik änkling. Han har fortfarande inte glömt Isabel och när Wilbur dör, försöker han få hennes hand. Något George ställer sig tvärt emot.
Motivering: Orson Welles andra spelfilm, "The Magnificent Ambersons", har stunder av storslagenhet. Skådespelet är vasst, kameraarbetet innovativt och historien är av klassisk klang. Den stora tragedin med "The Magnificent Ambersons" ligger dock inte i filmens handling, utan i det faktum att filmbolaget kapade filmen från Welles för att sedan fullständigt slakta den. De tog med rullarna till klipprummet och högg bort nästan en timme av Orsons version. Kvar var en stympad film med ett alldeles för stressat tempo och hackat berättande. Resterna från filmen har försvunnit och kommer troligtvis aldrig att återses igen. Detta till trots nominerades "The Magnificent Ambersons" till fyra Oscars.
Kuriosa: Filmbolagets slakt av "The Magnificent Ambersons" brukar kallas för en av filmhistoriens största tragedier.
7. The Lady from Shanghai (1947)
Handling: Den irländske sjömannen Michael O'Hara (Orson Welles) dras in i ett lömskt spel av lögner och intriger när han faller för gifta Elsa (Rita Hayworth) och hennes handikappade make Arthur anställer honom för att köra deras Yacht. På båten introduceras Michael inför Arthurs affärspartner George, en man som lovar Michael femtusen dollar om han hjälper till att fejka hans död. Michael accepterar erbjudandet i hopp om att kunna använda pengarna till att rymma iväg med Elsa. Givetvis går ingenting som Michael hade hoppats.
ANDRA HAR LÄST: James Stewart — Från alldagligt utdömd till legend
Motivering: "The Lady From Shanghai" är en ikonisk film noir där Orson Welles spelar mot sin dåvarande hustru, Rita Hayworth. Filmen är bra rakt igenom, men det är just slutsekvenserna som har skrivit in sig i historieböckerna. Att skapa illusioner och osäkerhet med hjälp av ett spegelrum är en teknik som har använts flera gånger efter "The Lady From Shanghai", exempelvis i Bruce Lee-pärlan "Enter the Dragon" (1973), den klassiska Bond-rullen "Mannen med den gyllene pistolen" (1974) och den nyare action-dängan "John Wick: Chapter 2" (2017).
Nedanför kan du se den ikoniska spegelscenen. Om du är känslig för spoilers, bör du se hela filmen istället.
6. The Stranger (Främlingen, 1946)
Handling: En man på flykt, som kallar sig för Charles Rankin, anländer till stilla småstad i Connecticut. Där ska han förlova sig med dottern till en högt uppsatt jurist. Men märkliga saker börja hända och sanningen om Charles sanna natur börjar långsamt komma upp till ytan.
Motivering: "Främlingen" är en märkligt underskattad pärla som ofta avfärdas för att vara en dussinthriller. Hur detta ens är möjligt har jag inget svar på. Som vanligt är bildspråket slående och stämningen intensiv. Och det är inte heller för inget som Victor Trivias Oscarsnominerades för sitt manus.
Kuriosa: "Främlingen" är den första Hollywoodfilmen att visa dokumenterat material från förintelsen.
5. Processen (1962)
Handling: Josef K. vaknar upp en morgon omringad av poliser. De påstår att han är skyldig till ett fasansfullt brott, som han själv menar att han inte har begått. Snart infinner sig "K" i en byråkratisk mardröm där han slussas från institution till institution på jakt efter upprättelse.
Motivering: "Processen" är en exemplarisk filmatisering av en svårfilmad roman och Orson såg den som sin bästa film. Orson har tagit vissa konstnärliga friheter, men som helhet fångar han exakt den mardrömsliknande känsla, som åtminstone jag hade när jag läste Kafkas bok.
Kuriosa: Alla vet inte vilken fantastisk röstskådespelare Orson Welles var. Det sägs att han själv har dubbat hela elva olika karaktärer i "Processen". Dessutom ska han till huvudrollsinnehavaren Anthony Perkins ha sagt att han själv dubbade över några av Perkins repliker för att få fram rätt känsla i dialogen. Perkins hävdar att han aldrig kunde höra vilka repliker Orson hade gjort om.
4. Chimes at Midnight (1965)
Handling: I Orson Welles tredje och sista Shakespeare-tolkning "Chimes at Midnight" möter vi Shakespeares återkommande karaktär Flastaff — här spelad av Orson själv. "Chimes at Midnight" skiljer sig från Welles andra Shakespeare-filmatiseringar eftersom denna är ett hemkört hopkok av flera av den legendariske författarens pjäser. Genom tillbakablickar och linjärt berättande lär vi känna Falstaff, hans tillgångar och brister.
LÄS MER: 5 regissörer som debuterade med sina mästerverk
Motivering: Trots Orsons vida ambition med "Chimes at Midnight" är det en jordnära och vacker film. Välgödde Orson gör en fantastisk roll som den hjärtevärmande och medmänskliga Falstaff.
Kuriosa: Filmens slutstrid har legat som inspiration för krigsscener i "Braveheart" såväl som "Rädda menige ryan". Stora delar av filmen är inspelad i Orsons egna garage.
3. Othello (1951)
Handling: Moren Othello älskar sin hustru Desdemona över allt annat. Snart förändras deras ljuva tillvaro när soldaten Iago börjar intala Othello att Desdemona har en älskare. Ju mer Iago viskar med sin ormtunga, desto mer svartsjuk och paranoid blir Othello. Slutligen är tragedin ett faktum.
Motivering: "Chimes at Midnight" i all ära, men Orsons andra Shakespeare-filmatisering, "Othello", är nog hans bästa. Den drömska sekvensen mot slutet är bland det vackraste och mest hemsökande jag har sett.
Kuriosa: Samtidigt som Welles planerade "Othello" spelade han en roll i filmen "The Black Rose". Legenden säger att han under inspelningen av "Rose" krävde att sin karaktär skulle bära minkmantel – trots att den aldrig skulle synas i bild. Efter mycket tjat fick Orson sin vilja igenom och så fort inspelningen av "Rose" var avslutad försvann minkmanteln från studion – för att sedan dyka upp i Welles "Othello". 
2. En djävulsk fälla (Touch of Evil, 1958)
Handling: En bilbomb smäller precis vid gränsen mellan Mexico och USA. Två detektiver arbetar med och mot varandra i fallet, den mexikanske knarkpolisen Vargas — nygift och moralisk — och den amerikanske stjärnpolisen Quinland — alltid redo att vrida på sanningen för att uppehålla sin whisky-dränkta stjärnglans.
Motivering: Det är ytterst sällan jag ser om en film samma vecka, ännu mer sällsynt att jag ser om den två dagar i rad. "Touch of Evil" är nog den enda filmen som jag någonsin sett om tre dagar i rad. Detta är bländande filmmagi av högsta rang! Historien må låta schablonartad, men här finns många lager att skala och för varje titt ökar ens förståelse för vilken oerhört välskriven film detta är.
Kuriosa: Här får vi njuta av den första filmade scenen där två karaktärer pratar med varandra i en bil som samtidigt åker på riktigt.
LÄS MER: Netflix avslutar Orson Welles sista film!
1. Citizen Kane (En sensation, 1941)
Handling: "Rosebud" är de sista orden som yttras från Charles Foster Kanes läppar innan han dör i det palats han har byggt åt sig själv. Men vad betyder egentligen "Rosebud"? Är det en person, en känsla, en liknelse eller rent nonsens? Vad har ordet för betydelse för Kane? Detta är några av de frågor en grupp grävande journalister ämnar lösa och varje steg på vägen är ett svar på den stora gåtan, Charles Foster Kane.
Motivering: Orson Welles var bara 25 år när han skrev, regisserade och hade huvudrollen i en film som skulle förändra filmvärlden för alltid. Det är nämligen ytterst få filmer som har haft samma betydelse och påverkan på efterkommande filmskapare. Inget skulle bli sig likt. "Citizen Kane" är ett av de där få mästerverken som lever kvar hos en långt efter att eftertexterna har rullat.
Kuriosa: Många vet att Orson Welles kameraarbete bröt ny mark och förändrade filmlandsskapet. Det är dock inte lika känt att en stor inspiration för regissörens mäktiga foto och användning av märkliga kameravinklar, sägs ha kommit från samtidiga Batman-serietidningar.