Vart tog den mytomspunna western vägen?
Bortglömda Västern?
Idag görs det i princip inga filmer längre om den fria amerikanska western och det är verkligen synd! Filmtopps krönikör, David, reflekterar kring fenomenet.
En gata i en liten stad, en stekande sol och två revolvermän som står i varsin ände. Bekant? Förmodligen är det för oss flesta den fördomsfulla bilden av hur en western-film oftast ser ut. Vanligtvis inväntar duellanterna ljudet från ett klockslag eller att någon av dem drar och skickar den andre döden till mötes. Den romantiserade bilden av det laglösa amerikanska samhället under 1800-talets andra hälft, är välkänd och har länge erhållit en alldeles egen genre i filmens värld. Men håller den idag på att dö ut? Har det blivit passé med duellerande män?
Jag älskar westerns och skulle väldigt gärna se ett ordentligt återupplivande av genren. Jag ska berätta varför. Western-filmen hade sin storhetstid under 50 till 60-talet och var då en av de mest populära genrerna. Skådespelare stod på rad för att få göra dem. Numera görs det sällan western-filmer och de hamnar i sådana fall ofta i skymundan, vilket är synd eftersom de ofta håller väldigt hög kvalité.
Det är vanligt att tro att filmerna enbart går ut på just revolverdueller. En helt felaktig uppfattning. Rena pistolkrig i westerns varar oftast bara i någon minut och ibland mindre än så. Och när det väl är dags att med våldets makt göra upp om vem som styr och ställer i staden, är det absolut väsentligt att vi vet varför. Nu har jag kommit till grundstommen i en western-film. Varför skjuter karaktärerna på varandra?
Filmerna kategoriseras ofta som en subgenre till action, inte minst på Netflix. Även det felaktigt eftersom de mestadels är draman. I en välplanerad western lämnas inget åt slumpen. Varje karaktär spelar sin del i det stora pusslet. Dramat är väl uttänkt och det märks om det slarvas. Vi köper inte riktigt historien om produktionen känns förhastad.
LÄS OCKSÅ: Filmtopp listar de bästa western-filmerna någonsin
Western-film är ofta ganska svart och vit när det gäller gott och ont, samtidigt som det ändå inte alltid är så enkelt. Att använda sig av antihjältar är vanligt. Ofta är det en tvivelaktig karaktär med en mörk bakgrund inte helt olik huvudskurkens. Clint Eastwoods De skoningslösa (1992), är ett exempel på detta, eller i Sam Peckinpahs Det vilda gänget (1969), där vi helt enkelt sympatiserar med brottslingar och mördare.
TIPS: Independents lista över de 20 bästa western-filmerna
Det finns också något i western-film som väl beskriver det amerikanska folkets syn på livet och deras kulturella arv. Generellt sett är amerikanarna väldigt måna om sin självbestämmanderätt och framför allt rätten att försvara den. Detta tror jag grundar sig långt tillbaka till 1700-talet när de under revolutionen befriade sig från brittiskt styre.
LÄS OCKSÅ: Filmtopps porträtt på regissören Sam Peckinpah
Western-film representerar alltså något djupt inom amerikanarna. En livsstil, en filosofi och en dröm om den svunna tid när landet tämjdes. Det handlar om den klassiska historien att försvara och stå upp för sin rätt.
I Once Upon A Time in the West (1968) måste Claudia Cardinale kämpa för att behålla den värdefulla mark hennes make offrat livet för. I Kevin Costners Open Range (2003) kämpar han och Robert Duvall om rätten att få fösa kor på fri mark. I High Noon (1959) står Gary Cooper som ensam sheriff och väntar på ett gäng banditer som planerar att ta över staden. I Rio Bravo (1959) försvarar John Wayne en fånge vars bror gör allt för att frita honom.
LÄS OCKSÅ: Filmtopps guide till att förstå western-film
För att summera kan vi då säga att komplicerade karaktärer och välbetänkta draman präglar western-genren. Mannen som sköt Liberty Valance (1962), McCabe & Mrs. Miller (1971), Dansar med vargar (1990) och Mordet på Jesse James av ynkryggen Robert Ford (2007) bör inte förbises med tron att de bara innehåller brutalt våld. Vi lever i en tid där biograferna starkt domineras av nyinspelningar och filmer med mycket datoreffekter. Det vore kanske inte fel att gå tillbaka och göra lite tekniskt enklare film med intressanta karaktärer.