The Big Short (2015)
Drygt ett år innan finanskrisens utbrott 2008 börjar den excentriske fondförvaltaren Michael Burry (Christian Bale) ana oro i bostadsmarknaden. Han ser det ingen annan finanshaj vill se, att hela den amerikanska ekonomin befinner sig i en enorm bostadsbubbla. En bubbla som kan komma, och kommer, att förlägga hela världsekonomin.
Givetvis väljer Burry att satsa mot marknaden och lägga sig "kort", det vill säga att om bostadsmarknaden går neråt går Burrys portfölj uppåt och vice versa. Bankerna accepterar gladeligen hans förslag eftersom tanken på att bostadsmarknaden skulle backa är för dem fullständigt vansinnig. Men någonstans börjar snacket gå och snart är det allt fler som börjar tvivla på den amerikanska ekonomins påstådda stabilitet. Bland dessa finner vi Mark Baum (Steve Carell), Jared Vennett (Ryan Gosling), Charlie Geller (John Magaro) och Jamie Shipley (Finn Wittrock). Samtliga är förbannade på bankmännens systematiska vanvård av bostadsmarknaden och är beredda att satsa allt för att ge dem ett ordentligt långfinger.
The Big Short är helt klart en känga åt de svindlande bankmän som både underbyggde finanskrisen, vägrade erkänna problemet och sedan kom undan med det. Här läggs mycket tid på att förklara den blinda girighet och idioti som låg bakom tjänstemännens beslutsfattande.
Filmens regissör Adam McKay (Anchorman, The Other Guys) är väl medveten om hur rörigt det kan bli när det kommer till börssnack och har därför valt att förtydliga vissa begrepp genom att låta skådespelare bryta "den fjärde väggen". Detta gör de upprepade gånger genom att, mitt i en scen, titta rakt in i kameran och förklara vad som pågår för publiken. Ibland avbryter McKay till och med historieflödet fullständigt för att låta en kändis berätta om hur en viss finanssituation ser ut eller vad i filmen som är sant eller inte sant. Att riva den fjärde väggen känns både intressant och irriterande. Intressant eftersom berättartekniken känns underhållande och fräsch, irriterande eftersom de ständiga avbrotten bryter filmens illusionskraft och flow.
Det är en stjärnspäckad skådespelarensemble vi får ta del av. Samtliga gör ett bra jobb, men det är Christian Bale som stjäl showen. Både hans Oscars- och Golden Globe-nominering är välförtjänt. Även Steve Carells insatts är värd att lyfta fram lite extra, ännu en gång visar han hur väl han hanterar dramatiska roller. Samtliga karaktärer känns flerdimensionella, men saknar sammanhang utanför finansvärlden. Deras privatliv har helt fått stå år sidan för deras gemensamma älskarinna - ekonomin. Även om detta upplägg är förståligt är det tyvärr inte särskilt kul. Jag hade behövt mer av karaktärernas privata situation för att verkligen förstå hur betydelsefulla de insatser de går in med verkligen är.
Filmens största svaghet är dock att vi redan från första ruta vet att det kommer att gå åt helvete med ekonomin. Vi bara väntar på att det ska ske. Trots detta är The Big Short precis tillräckligt välskriven och välspelad för att hålla mitt intresse uppe hela vägen. Men det är knappt och då har jag ändå ett intresse för ekonomi.
Bäst: Christian Bale är hur skön som helst. Hade velat se mer av honom!