Leviatan (2014)

I utkanten av Kolahalvön vid Barents hav bor Kolya med sin fru Lilia och hans tonårsson från ett tidigare äktenskap. Kolya är bilmekaniker och Lilia rensar fisk. Tillsammans bor familjen i ett egettillverkat hus på en tomt som har tillhört familjen i generationer. En dag, till synes utan tydlig grund, bestämmer stadens borgmästare att huset ska rivas.

I frustration tar Kolya hjälp av sin advokatvän från Moskva, Dmitri, men fallet får motstånd. I stället adderar Dimitris ankomst komplexitet och svårigheter till familjens labila situation.

Vi får följa med i Kolyas vardag fylld av humörsvängningar, ovisshet och spänningssökande. Kolya är högljudd och bitvis nästan våldsam. Detta parallellt med Lilias ganska stillsamma närvaro. Trots hennes sammanbitna attityd märks det att hon bär på ett deprimerande missnöje över tillvaron. Redan tidigt i filmen märks även spänningen och konflikten i Lilia och styvsonen Pashas relation av.

Leviatan är enligt den bibliska mytologin en gigantisk havsvarelse som endast Herren kan övervinna. I filmen skulle det mäktiga sjöodjuret kunna symbolisera samhällssystemet i Ryssland, eller staten, och dess styre i kontrast mot den lilla människans maktlöshet.

Personligen tycker jag att filmen är fantastisk. Sorglig och destruktiv, men vacker.

Jag gillar manuset, det gripande skådespelet och de otroliga miljöerna. Jag gillar även hur Zvjagintsev har fångat den dystra och kalla känslan i den gråa skala dramat målas upp i, det öppna landskapet och de förstörda områdena som får tittaren att rysa av obehag. Dessutom gillar jag hur Leviatan är filmad; länge på samma ställe trots att scenen inte alltid är så lång. Historien är omvälvande och bjuder på många gripande scener.

Filippa Timlon