Porträtt: Sergio Leone (1929-1989)
Sergio Leone och western i fokus.
För många är Sergio Leone den ultimata westernfilmsregissören och jag är beredd på att hålla med. Med sin säregna stil bröt Leone ny mark och förändrade westernfilmen för alltid. Den italienska regissören slog igenom med sin andra långfilm 1964, westernpärlan För en handfull dollar. Under sin tid som regissör gjorde Leone några av westernfilmens absolut största pärlor som du kan läsa om längre ner.
Även om Leone är mest känd för sina westernfilmer så blev hans sista film det storslagna gangsterdramat Once Upon a Time in America (1984) där vi följa Robert De Niro som åldrad judisk gangster. Faktum är att Sergio Leone avböjde att regissera Gudfadern 1972 för att istället planera sin egen maffiafilm som skulle gå upp på vita duken tolv år senare.
Leones favoritingredienser
Smuts och flott. Du kommer att ha svårt med att hitta några flottigare, skitigare och smutsigare karaktärer än de vi får möta i Leones laglösa värld.
Långa uppladdningar. Till skillnad från Sam Peckinpahs westernfilmer så laddar Leone upp sina revolverdueller med långa kisande blickar och stämningsfull musik. Det är inte förrän du minst anar det som urladdningen kommer. Denna kännetecknas i sin tur av att vara kort och intensiv.
Sparsam wise-guy dialog. Sergio Leone är förmodligen Quentin Tarantinos stora förebild när det kommer till dialogförfattandet. Här återfinns mängder av de strukturer som Tarantino bygger upp sina karaktärers snack kring, tydligast i Once Upon a Time in the West (1968).
Ennio Morricone. En av filmhistoriens häftigaste kompositörer komponerade soundtracket till alla av Leones filmer bortsätt från Kolossen på Rhodos (1961). Med sitt unika sound gav han Leones filmer ännu en dimension.
Leones tre bästa westernfilmer
3. För en handfull dollar (1964)
En kringresande cowboy kallad ”Joe” (Clint Eastwood) stannar upp i en by som präglas av ett krig mellan två mäktiga familjer. Att byborna dör som flugor är inget som skrämmer ”Joe”. Han ser detta som ett bra tillfälle att tjäna pengar och börjar agera legoknekt åt de två olika familjerna; först ett uppdrag hos den ena familjen, sen ett hos den andra. Frågan är, vad är det ”Joe” egentligen vill?
Det var med denna film som Leone i stort sätt revolutionerade hela westerngenren då allt som utgör en Sergio Leone-film finns här, något som känns oerhört imponerande. Det var också med den här filmen som Clint Eastwood blev en superstjärna, men faktum är att han var långt nere på regissörens önskelista över huvudrollsinnehavare. Det var inte förrän Charles Bronson, Henry Fonda, James Coburn och Richard Harrison tackat nej som Clintan kom på tal.
"För en handfull dollar" är mer eller mindre ett rakt plagiat av Akira Kurosawas film Yojimbo, som i sin tur till stora delar var kopierad av Dashiell Hammetts bok Röd Skörd.
Du hittar min recension av För en handfull dollar här.
2. Den gode, den onde, den fule (1966)
"Den gode, den onde, den fule" är förmodligen en av världens mest kända filmer. Den har så länge jag minns legat bland filmdatabasen IMDb:s allra högst rankade filmer, i skrivande stund är den rankad nummer åtta. Vad är det som gör Den gode, den onde, den fule så spektakulär?
För det första så är detta ett äventyr i episka mått. Mitt under det amerikanska inbördeskriget beger sig tre konkurrerande revolvermän ut för att leta upp en nedgrävd skatt. Deras resor kantas av våld, fångläger, hängningar och en evinnerligt lång öken. Att Sergio Leone drar sin stil till det extrema bidrar garanterat till filmens rykte. Här är dialogen sparsam och det som sägs är guld värt; vida panoramiska vyer blandade med extrema närbilder på revolvermännens allvarliga blickar; en storslagen vinjett som är bland det coolaste som har visats på vita duken; ett helt oförglömligt soundtrack som än idag har blivit närmast en synonym för hela westerngenren; långa tagningar som kokar över av uppladdning inför explosiva eldstrider.
Har du inte sett den? Ändra på det.
1. Once Upon a Time in the West (1968)
"Den gode, den onde, den fule" i alla ära, men enligt mig är Once Upon a Time in the West Leones främsta mästerverk. Regissören beskrev själv filmen som en dödsdans där filmens rytm skulle efterlikna en döende mans sista hjärtslag. Detta är inte bara den ultimata westernfilmen utan också en av filmhistoriens finaste guldkorn.
Här finns självklart alla de ingredienser som Den gode, den onde, den fule har som jag nämnde i förra stycket. Den stora skillnaden ligger i att detta är en mycket obehagligare film, kanske till och med en ondskefull film.
Historien kretsar kring Jill McBain som efter att hennes blivande make har mördats får ärva en till synes värdelösa ökenfarm. Men av någon anledning försöker någon gå över lik för att ta hennes ökenmark ifrån henne och snart befinner hon sig i mitten av en uppgörelse mellan tre män, Frank (Henry Fonda), Chayenne (Jason Robards) och Harmonica (Charles Bronson).
Frank (Henry Fonda) är i mitt tycke filmhistoriens mest perfekta bad guy. Helt iskall och med en kobras blick mördar han allt som kommer i hans väg och gör ingen skillnad på barn eller vuxna.