Intervju: Shia LaBeouf (Borg)
"Jag såg aldrig McEnroe som en dålig person. Det gick inte. På många sätt berättade karaktären också min historia."
Inför premiären av den efterlängtade svenska filmen "Borg" har Filmtopp träffat flera i filmteamet för exklusiva intervjuer.
Vi har pratat med regissören Janus Metz, manusförfattaren Ronnie Sandahl, huvudrollsinnehavarna Sverrir Gudnason och Shia LaBeouf, samt birollsinnehavarna Stellan Skarsgård och Tuva Novotny.
En intervju kommer att publiceras om dagen och först ut är Shia LaBeouf.
I Borg följer vi tennisgiganterna Björn Borg (Sverrir Gudnason) och John McEnroe (Shia LaBeouf) i upptrappningen till Wimbledonfinalen 1980, en turnering som kom att bli starten på en av sportvärldens största rivaliteter, men också början på en oväntad vänskap.
LaBeouf har många gånger varit i blåsväder. Trots att han under flera år givit fina rollprestationer har de flesta rubrikerna kring 31-åringen varit negativa. Kanske var det just därför han kände igen mycket av sig själv i tennisspelaren John McEnroe, den stora talangen känd för sitt heta temperament och vårdslösa språk.
LÄS OCKSÅ: Vår recension av "Borg" (2017)
– Jag visste nästan ingenting om tennis innan jag började jobba på filmen. Men jag visste mycket om McEnroe. Det har varit en ära och en välsignelse att få spela honom. Jag såg aldrig McEnroe som en dålig person. Det gick inte. På många sätt berättade han min historia. Det är lätt att göra honom till en karikatyr, en skrikande galning. Därför var det extra viktigt för mig att inte hamna i den fällan, säger LaBeouf och fortsätter.
– Vissa scener kändes som att de handlade om mig. Speciellt de scener där McEnroe möter journalister på presskonferenser. Ibland blev de så intensiva att jag var tvungen att ta en paus.
"Jag förstod hans anda. Den fanns med både i manuset och i mitt hjärta."
Att få tennisscenerna samt McEnroes kroppsspråk att se trovärdigt ut var den största utmaningen enligt LaBeouf. Det var också något som blev viktigt för honom. Nästan ett halvår lades ner på tennisträning inför filmen. Under inspelningarna fanns även proffstränare med för att få scenerna att bli så trovärdiga som möjligt. LaBeouf tog också hjälp av bekanta till McEnroe. Mycket hjälp kom också från McEnroes gamla tränare, Dick Gould.
– Jag förstod McEnroes anda. Den fanns med både i manuset och i mitt hjärta. Men kroppsspråket var jag tvungen att lära mig. Jag fick väldigt mycket hjälp av Dick Gould. Jag ville veta saker som inte fanns med i manuset. Till exempel vad som försiggår mellan poängen. Vad gör han med sina händer? Hur torkar han sig med handduken? Dick kunde lära mig dessa detaljer. Inte ens McEnroe själv visste nog vad han gjorde med händerna. Tyvärr har jag aldrig fått träffa McEnroe men jag har fått lära mig mycket om honom från hans familj och nära vänner, berättar Labeouf.
"De började skrika åt mig när jag gick in på plan"
När det var dags att filma den klassiska finalen kändes situationen väldigt verklig för LaBeouf. Scenen spelades in på en stor arena fylld med publik. Den tidigare vänskapliga jargongen med kollegan Sverrir Gudnason upphörde också när kameran började rulla.
– Statisterna var tillräckligt många för att få en att svettas. De var otroliga. De började skrika åt mig när jag gick in på plan. Jag och Sverrir hade inte filmat särskilt många scener innan matchen. Vi tränade en hel del tillsammans men när det kom till matcherna så upphörde vår kommunikation. Allt kändes väldigt verkligt, avslutar Labeouf.
Efter den klassiska Wimbledonfinalen lyckades McEnroe vända många av sina kritiker. Något som jag tror LaBeouf också kan göra med denna övertygande rollprestation.