American Made (2017)

Barry Seal (Tom Cruise) är en skicklig pilot som kombinerar chartrade flygresor med smuggling av kubanska cigarrer. Tillsammans med sin fru Lucy (Sarah Wright) lever han ett annars ganska lugnt liv i 80-talets Louisiana. En dag kontaktas han av CIA och Monty Schafer (Domhnall Gleeson) som vill utnyttja hans speciella förmåga. Med det kalla kriget och spänningen mellan USA och Sovjetunionen som bakrund skickar Schafer Barry Seal på riskfyllda flyguppdrag i både Latin - och Sydamerika.

Utöver att vara en begåvad pilot har Seal också ett gott öga för affärer. Det dröjer inte länge innan han knutit kontakt med Pablo Escobar och den Colombianska maffian. Utöver att vara CIAs guldgosse blir han också Escobar och kompanis största drogsmugglare. I takt med att Barrys personliga rikedom blomstrar växer också problemen. Är han lika värdefull som han tror?

I American Made samarbetar återigen regissör Doug Liman med Tom Cruise. Deras föregående film tillsammans, Sci-fi spektaklet Edge of Tomorrow, var framgångsrik både hos kritiker och på Box-Office. Även jag gillade den filmen, speciellt eftersom det var Tom Cruises bästa insats på flera år. Efter att ha sett American Made får jag det åter bekräftat att Cruise hittat en god arbetspartner i Liman. Han levererar nämligen en av sina bästa prestationer de senaste tio åren.

Rollen är förvisso inte helt olik de macho-snubbar han brukar porträttera nu för tiden. Dock finns det en väsentlig skillnad. Hans karaktär här är flerdimensionell på ett sätt som de andra inte varit. Det råder ingen tvekan om att Barry är en skruvad (och välskriven) karaktär, något som förmedlas utmärkt av Cruise. Han visar glimtar av den charm som en gång gjorde honom till superstjärna. Med rätt manus kanske inte Tom Cruise är förlorad, trots allt.

American Made säger egentligen inget nytt, men den säger det bra. Både dramaturgin och den underliggande tematiken är snarlik en annan film baserat på verkliga händelser, Martin Scorseses The Wolf of Wall Street (2013). Båda filmerna utspelar sig i kronologisk ordning tidsmässigt men återberättas likt en saga av huvudpersonen. Båda är osannolika historier om anarkistiska människor som knäpper staten på näsan. Nu är inte American Made kvalitetsmässigt lika bra — Scorseses film var visuellt ögongodis som utsände en svåröverträffad energi — men det fartfyllda tempot i både klippning och i de dramaturgiska vändpunkterna gör att American Made aldrig blir tråkig.

Ibland blir det istället roligt, riktigt roligt. Doug Limans film kan delvis ses som en satir på den Amerikanska regeringens bristfärdiga utrikespolitik under 80-talet. Det är också då filmen är mest kul. Speciellt två sekvenser sticker ut: I den första vävs Nancy och Ronald Reagans lansering av deras "Just say no"-kampanj in på ett klockrent sätt. Den andra innehåller ett gripande där olika polisorgan bråkar om samma brottsling, något som påminner om redaktionsslagsmålet i den gamla kultkomedin The Anchorman.

Sammanfattningsvis är American Made årets hittills största överraskning.Tidskänslan är där genom god set-design, filmen är kul och tempot högt. Därtill styr Doug Liman skeppet med säker hand och Tom Cruise är tillbaka i gammal god form. Hur som helst finns det för lite som sticker ut för att filmen ska lyfta på riktigt. Allting är lite för välbekant och endel scener känns både överflödiga och omotiverade. Men den är riktigt underhållande för stunden. Här hittade du tips på fler kommande filmer.