Apornas planet: Striden (2017)
"Apornas planet: Striden" - Känslosam smällkaramell
Den avslutande delen i den moderna trilogin om intelligenta apor är även den bästa. Apornas planet: Striden bjuder på högklassig action, nagelbitande spänning och lyckas därtill med konsten att beröra på riktigt. Det är bara att grabba tag i popcornen, luta sig tillbaka och salutera: Go Caesar! Apornas planet: Striden är en riktigt bra film.
Du behöver inte ha sett någon av de tidigare filmerna i trilogin – Apornas planet: Striden fungerar utmärkt som egen film – men det förhöjer givetvis upplevelsen. Apornas planet: Striden utspelar sig en tid efter det som skedde i slutet av Apornas planet: Uppgörelsen (2014). En stor smitta, som tros komma från aporna, har drabbat mänskligheten och många har dött. De överlevande har under "Översten" (Woody Harrelson) mobiliserat sig för att utrota aporna och döda deras ledare Caesar (Andy Serkis). Fast Caesar vill inget hellre än att sluta fred. Efter att han på ett humant sätt har försökt lösa krisen drabbas drabbas aporna av en enorm tragedi, där Översten spelar en stor roll. Förargad av vrede beger sig Caesar ut på jakt efter hämnd.
Handlingen är betydligt mer komplex än vad det låter. Det som gör Apornas planet: Striden bättre än sina föregångare är att vi denna gången får följa händelseförloppet ur Caesars perspektiv. Han har hela tiden varit filmseriens överlägset mest intressanta karaktär och äntligen inser teamet det. Här är det aporna som framstår som varma, godhjärtade och mänskliga, medan människorna beter sig som hänsynslösa djur. För en gångs skull får vi människor agera antagonister.
Känns som att jag är på plats i djungeln
Inledningsvis utspelar sig historien till mestadels i våt djungel och mörka grottor. Här är ljuddesignen helt fantastiskt. Regnet smattrar, maskingevär dånar och trädens grenar knastrar. Salongens surroundljud gör att det känns som att jag befinner mig där, på plats, svettig och ängslig. När Caesar och kompani sedan ger sig ut på jakt förvandlas filmen till en roadmovie. Föreställ dig Clintans De skoningslösa (1992) fast med apor genom snöiga berg istället för cowboys på vift. Tempot sänks och istället för adrenalinstinn action lägger regissör Matt Reeves mer krut på att ömsint beröra. Speciellt en scen med en viss människoflicka är extra stark.
INTERVJU: Apornas planet-skådespelaren Chad Rook
Den sista akten är något för lång, men likväl imponerande. Här storspelar både Woody Harrelson, som har fått en förvånansvärt nyanserat skriven skurkroll, och Andy Serkis, som med hjälp av Motion Capture-tekniken gör Caesar till den kanske mest sympatiska filmhjälten hittills i år. Under filmens sista tredjedel återfinns dessutom imponerande actionsekvenser. Men det bästa med filmen är att Reeves inte är rädd för att ställa en rad moraliskt komplexa frågor om människans natur och beteende. Är vi så överordnande och perfekta som vi tror? Naturligtvis inte. Se filmen och bilda dig en egen uppfattning! Apornas planet platsar på vår lista över en av årets bästa filmer.