Den lyckligaste dagen i Olli Mäkis liv (2016)

Sommaren 1962 har Olli Mäki chansen att ta världsmästartiteln i fjäderviktsboxning, på hemmaplan dessutom. Hela Finland har mer eller mindre tagit ut segern i förskott, vilket sätter en enorm press på Olli, som inte är lika säker på saken. Han kämpar med sin motivation eftersom hans fokus för tillfället ligger någon helt annan stans. Han har nämligen precis träffat vad han tror är sitt livs kärlek, Raija. Hur mycket han än försöker fokusera på att träna och att gå ner i vikt för att komma i rätt klass inför matchen, känns allt meningslöst. Även fast han riskerar att göra hela finska befolkningen besviken är inget viktigare än att få umgås med sin älskade.

LÄS OCKSÅ: Samisk film blir fokus på Göteborg Film Festival 2017

Med svartvitt foto, i sann Raging Bull-anda, berättar regissören Juho Kuosmanen den sanna historien om Olli Mäki, den ofrivillige hjälten. Likheterna med Scorseses mästerverk går dock inte längre än till boxningen och det svartvita fotot. Olli Mäki är så långt ifrån Jake La Motta det går att komma. Han är en försiktig och tillbakadragen figur som helst står utanför rampljuset och här porträtteras han av skådespelaren Jarkko Lahti på ett alldeles förträffligt sätt. Jarkko har mest spelat i finska TV-serier tidigare och är ganska oerfaren när det kommer till långfilm, men jag har en känsla av att det kan bli ändring på det nu. Han kommer garanterat få ett och annat erbjudande i knät framöver.

De finska miljöerna gör sig väldigt bra i det svartvita fotot. Kanske är det min fördomsfulla bild av Finland som ett färglöst land som påverkar mitt omdöme, likväl är det vackert att se på. Det som dock drar ner helhetsintrycket är att mitt intresse för Olli Mäkis berättelse svalnar en aning under filmens gång vilket gör att jag, likt Olli Mäki själv, tappar fokus.

Bäst: Jarkko Lahtis tolkning av titelkaraktären.

Sämst: Att Juho Kuosmanen inte lyckas hålla uppe mitt intresse riktigt hela filmen igenom.