Sully (2016)

I Clintans senaste drama "Sully", baserad på en sann historia, gestaltar Tom Hanks flygkaptenen Chesley "Sully" Sullenberger. Vid en rutinmässig inrikesflygning över New York dör flygplanets bägge motorer och passagerarna ser ut att gå mot en säker död. Dock lyckas Sully, tillsammans med sin andrepilot Jeff Skiles (Eckhart), mirakulöst nog nödlanda planet på Hudsonfloden med samtliga passagerare oskadda. Sully ses i staden som en hjälte men det finns statliga organisationer som inte är lika övertygade.

Genom olika tillbakablickar får vi se nödlandningen flera gånger, varje gång ur ett nytt perspektiv. Varje gång får tittaren tillgång till fler detaljer hos planets passagerare vilket gör karaktärerna mer mänskliga och deras reaktioner trovärdiga. Här är Eastwood effektiv, han skapar sympati för dessa människor utan att spela över på de sentimentala strängarna. Speciellt en scen där en far ringer upp sin son är mycket välgjord och emotionellt uppriktig.

Även filmens manus är välskrivet och bitvis riktigt skarpt. Speciellt i de olika förhörsscenerna är dialogen tät och rapp och när Sully verbalt avväpnar de olika förhörsledarna är den också humoristisk. Utöver detta måste Tom Hanks insats nämnas. Han har fått ta oförtjänt mycket kritik för att spela "samma roller" de senaste åren, men här tycker jag att han gör en av sina bästa prestationer på länge. Med sitt subtila spel, där det snarare är det som inte sägs än det som sägs som ger känslomässig tyngd, är han riktigt övertygande som Sully. Även Eckhart gör en stabil instats och de bägge männen har en fin kemi sinsemellan.

Länge såg Sully ut att kamma hem ett högre betyg i min bok. Filmens första två akter är riktigt välgjorda och spännande, sedan dalar tyvärr tempot. Precis som han gjorde i American Sniper (2015) ingjuter Clintan här en ordentligt dos sötsliskig Amerikansk hjältepropaganda – ett övertydligt frieri till Oscarsjuryn – något jag bildlikt talat spyr galla över. Den känslomässiga trovärdighet som byggts upp inledningsvis går delvis förlorad, det är verkligen synd att han skall envisas med att hålla på såhär på senare dagar.

LÄS MER: Recension American Sniper (2015)

Hur som helst är fortfarande Sully en klart sevärd och välgjord film. Vissa scener osar hög klass och det är extra kul att se Tom Hanks tillbaka i gammal god form. Däremot tappar filmen mycket på en svag avslutande akt och Clintans förmåga att envisas med sitt patriotiska Akademifjäskande. Sen han regisserade Boxingdramat Million Dollar Baby (2004), där han vann en Oscar för bästa regi, har han ännu inte lyckats knipa någon ytterligare statyett. Det blir nog inga Oscars för herr Eastwood denna gången heller.