Del 9: Skräckduellen – Bela Lugosi vs Boris Karloff
Amerikas filmimperium Hollywood har ur ett historiskt perspektiv varit dominant inom den globala filmbranschen när det gäller såväl ekonomisk vinning som medial uppmärksamhet. Varje år drar drömfabrikens olika produktionsbolag in miljontals och åter miljontals dollar i intäkter. Storfilmer pumpas ut på löpande band och filmstjärnor dyrkas som gudar och tjänar pengar som vanliga dödliga bara kan drömma om.
Vi på Filmtopp.se har nu valt att på allvar sätta tänderna i cirkus Hollywood. En trio – bestående av tidningens medgrundare Eric Diedrichs, samt skribenterna Oscar Vilhelmsson och Rasmus Torstensson – kommer i en rad olika artiklar att djupgående analysera och återberätta Hollywoods historia från början fram till idag. Dels i syfte att själva lära oss mer om Amerikas guldkantade drömfabrik, men främst för att bidra med kunskap till er läsare.
TIDIGARE ARTIKLAR:
Del 1: Hollywoods födelse: Hur filmkameran kom till USA och drömfabriken byggdes
Om den första filmkameran och hur filmskapare flydde till väst efter att Thomas Edison försökte få monopol på filmmarknaden.
Del 2: Från kortfilm till långfilm: De första Hollywoodfilmerna
Om varför just den lilla byn Hollywoodland blev filmskaparnas Mekka och en titt på de första filmerna som producerades där.
Del 3: Stumfilmens främsta hjältar – Charlie Chaplin, Buster Keaton och Harald Lloyd
Om de största aktörerna under den framgångsrika amerikanska stumfilmseran.
Del 4: The Roaring Twenties: Hur filmindustrin förändrades under 1920-talet
Om hur filmintresset väcks på allvar och ”filmstjärnan” föds.
Del 5: Från stumfilm till talfilm – Facken protesterar och strejker utbryter
Om hur filmbranschen förändrades när den nya ljudtekniken infördes.
Del 6: Eyes on the Prize – Oscarsgalans födelse
Om hur den världskända firmafesten tog internationellt fäste
Del 7: 30-talets stora depression, färgfilmens genombrott och filmutbudets utökande
En översikt över vad som händer i Hollywood under 1930-talet.
Del 8: Universal Monsters: Vampyrer, monster och mumier härjar på biograferna
Om skräckfilmens uppkomst och dess ikoniska karaktärer
Skräckens rivaler
I förra delen av Hollywoods Historia fick vi en inblick i hur det gick till när skräckfilmen genre föddes i Hollywood och vilka karaktärer som gick hem hos biopubliken. De två absolut största framgångsrika franchiserna var Dracula och Frankenstein. I del 9 ska vi gräva lite djupare i historien om skådespelarna bakom figurerna och relationen de två emellan.
BELA LUGOSI
Béla Ferenc Dezső Blaskó, bättre känd som Bela Lugosi, föddes den 20 oktober 1882 i Lugos, Ungern som den yngsta av fyra syskon. Familjen hade egentligen i flera generationer livnärt sig som bönder, men hans far valde att bryta mönstret och blev istället bankman. Bela själv ogillade studier och hoppade av skolan vid 11-12 års ålder med drömmen om att bli skådespelare.
1901 fick han sitt första gig på en teater och fortsatte att medverka i mindre uppsättningar och operetter fram till Första Världskrigets utbrott. Han tog värvning som infanterist mellan 1914-1916, men skadades vid tre olika tillfällen vilket ledde till en hemresa och medalj för sina insatser på den ryska fronten.
När kriget tog slut blev det revolution i hemlandet. Bela, som nyligen hade startat en fackförening för skådespelarskrået och var känd för sina vänsteråsikter tvingades fly landet år 1919. Han hamnade i Berlin där han fortsatte sin karriär på scen. Fram till 1920 hann han medverka i ett flertal filmer innan resan fortsatte mot USA. Han kom till New York och spenderade de första åren som en vanlig arbetande medborgare.
Bela sökte sig så småningom till teatern, som låg i stadens ungerska område, och bildade en grupp tillsammans med andra landsfränder. De turnerade bland städerna på ostkusten och uppträdde för andra invandrare. Bela fick även en del roller i olika stumfilmer under årens gång tills han en dag fick chansen att spela huvudrollen i Broadways uppsättning av Dracula 1927. Föreställningen blev en stor succé och framfördes 261 gånger innan man gav sig ut på turné.
Bela som Dracula
Året därpå var hela västsidan av landet avklarad och Lugosi valde att stanna kvar i Kalifornien. Hans insats hade fångat Fox Studios uppmärksamhet som anlitade honom. Han gjorde flera filmroller, både stumma och med tal, innan han tillslut återvände till rollen som Greve Dracula. Den här gången på vita duken under produktion av Universal Pictures, men från början var han aldrig deras förstahandsval. Lon Chaney sägs ha varit regissören Tod Brownings favoritval, men när han avled strax före produktionsstart så gick rollen istället till Bela Lugosi.
Tack vare sin bleka hy och naturliga, grova brytning blev kopplingen mellan skådespelaren och hans genombrottsroll oförneklig. Men det var inte bara positiva konsekvenser som följde framgången. Eftersom publiken älskade hans insats blev han snabbt typecastad som filmskurk och fick inga andra typer av erbjudanden. När skräckgenren tillslut tappade publikens intresse hade Bela svårt för att få nya jobb och fann sig själv istället i B-produktioner, ofta i parodiska roller av sina tidigare filmer.
Tiden med Ed Wood
Med åren gjorde sig skadorna från kriget påminda och ledde tillslut till att Lugosi behövde få smärtstillande medicin. Han utvecklade så småningom ett morfinberoende. Som fattig, arbetslös och missbrukare såg inte framtiden ljus ut. Räddningen kom i början av 1950-talet när den ambitiösa filmskaparen Ed Wood (utsedd till tidernas sämsta regissör) korsade hans väg. Wood var ett stort fan av Lugosi och erbjöd honom roller i hans filmer. Den första blev som berättarröst i Glen or Glenda (1953).
Pengarna från filmerna använde han till att behandla sitt missbruk och lade in sig själv på sjukhus. År 1955 var avvänjningen klar och Bela var redo för en ny inspelning med regissören. Utan att riktigt ha kommit på en handling filmade Wood honom i Draculamanteln på olika platser. Innan en riktig film hade påbörjats avled Lugosi av en hjärtattack den 16 augusti 1956. Bilderna användes till Woods magnum opus, Plan 9 from Outer Space, som hade premiär året efter Bela Lugosis bortgång. Plan 9 from Outer Space skulle gå till i historien som en av de värsta kalkonfilmerna genom tiderna.
BORIS KARLOFF
William Henry Pratt föddes den 23 November 1887 i London, England. Han förlorade sin mor tidigt och blev istället uppfostrad av sina åtta äldre syskon. William studerade hela sin uppväxt fram till 1909. Då lämnade hand King's College London – utan att ha tagit examen – och emigrerade till Kanada för att jobba på olika gårdar och andra ströjobb. Han prövade på skådespelaryrket och deltog i olika teateruppsättningar.
Det var under den här tiden hans artistnamn föddes, Boris Karloff. Det finns olika teorier om Williams namnval. Den främsta är att han ville verka vara utländsk för att inte riskera att skämma ut familjen hemma i England om han skulle misslyckas med sin karriär. Han både läspade och stammade, vilket försvårade hans möjligheter. Stamningen lyckades han träna bort, men Boris läspande kan höras i alla hans filmer.
År 1911 anslöt sig Karloff till The Jeanne Russell Company och uppträdde runtom i Kanada. Under turnéringens gång drabbades staden Regina för en stor tornado, som lämnade staden i ett förödande skick. Teatergruppen hjälpte till med att återställningen och Karloff slutade sedan i ensemblen för att söka lyckan längre söderut. Han kom till i Minot, North Dakota, USA och gick med i The Harry St. Clair Co. Den fysiska ansträngningen från tiden som arbetare hade dock gett Karloff ryggproblem som skulle bestå resten av livet. Detta var orsaken till att han inte stred i Första Världskriget.
Karloff som Frankensteins monster
Tillslut fann han sin väg till Hollywood och började genast spela in ett flertal stumfilmer. Det räckte dock inte att livnära sig på och Karloff var tvungen att ta sig an flera fysiskt krävande jobb under tiden han kämpade med sin skådespelarkarriär. Genombrottet kom 1931, när han blev rollsatt som Frankensteins monster i Universal Pictures produktion Frankenstein. Med mycket smink och en noga utvald garderob (för att få fram den tunga, dragande gångstilen så bar Karloff alltid blyskor som vägde ca 5 kg vardera) blev hans karaktär genast historisk och bolaget sökt snabbt copyrightägande över utseendet.
Året därpå spelade Karloff sin näst största roll, Imhotep i The Mummy. Tillsammans med The Old Dark House och The Mask of Fu Manchu var hans stjärnstatus ett faktum. Boris lyckades dock komma ut ur skräckgenren med roller i filmer som Howard Hawks Scarface (1932) och första världskriget-filmen The Lost Patrol (1934). Han återvände dock som Frankensteins monster i Bride of Frankenstein (1935) och Son of Frankenstein (1939).
Tiden efter skräckfilmerna
Efter sin skräckfilmsera valde Karloff att lämna Universal Productions år 1945 för att ge sig ut på jakt efter nya utmaningar. Utöver nya filmer med andra bolag, återvände han under en period till Broadway, pratade i radio och spelade i en brittisk TV-produktion.
Boris karriär fick en sen uppsving 1966 när han lånade ut sin röst till titelrollen i den tecknade barnfilmen How the Grinch Stole Christmas, skriven av Dr. Seuss. Insatsen ledde till en Grammy för "Bästa inspelning för barn". Två år senare medverkade han även i filmen Targets, under regidebut av Peter Bogdanovich.
Karloff avslutade sin karriär med fyra mexikanska lågbudget-skräckisar som ingick i ett paketavtal mellan honom och producenten Luis Enrique Vergara. Karloffs scener spelades in i Hollywood i en direkt följd under våren 1968. Filmerna färdigställdes sen i Mexico. Under inspelningarna led Karloff av emfysem och hade bara en halv lunga som fungerade. Detta ledde till att hans bortgång 2 februari 1969. Samtliga fyra filmer hade premiär postumt.
Konkurrensen
Genom åren har det alltid cirkulerat rykten om skräckrivalernas personkemi och hur de tävlade mot varandra i jakten på berömmelse. Frågan ställs ofta om vad det var som gjorde att Lugosi inte lyckades etablera sig i Hollywood på samma sätt som Karloff kunde göra. Varför fastnade han i sin antagonistiska karaktärstyp och slutade som en orespekterad B-skådis?
Den främsta teorin är att Bela aldrig tog sig tid till att lära sig det engelska språket ordentligt. Eftersom hans östeuropeiska brytning var konstant blev hans röst ständigt förknippad med Greve Dracula. Något som förstörde hans chanser för att bredda sin repertoar. Karloff däremot behövde bara tvätta av sig sminket och byta kläder så var han sitt vanliga jag igen.
På grund av de olika nivåerna av framgång mellan karriärerna har det spekulerats kring vad de båda egentligen tyckte om varandra. Det har sagts att de båda ogillade varandra och missunnat varandras framgångarna. I Tim Burtons Ed Wood (1994) framställs Lugosi som väldigt arg på Karloff och att de båda inte var särskilt goda vänner. Men vittnesmål från familjemedlemmar och kollegor menar snarare att de båda hade stor respekt för varandras arbete, att de kom bra överens och jobbade bra ihop.
Klippet nedan är ur Ed Wood (1994) när Lugosi (Martin Landau) ska spela in en film tillsammans med regissören Edward D. Wood Jr. (Johnny Depp):
Eftersom både Karloff och Lugosi var aktiva under samma period så korsades deras vägar flera gånger under åren. Totalt spelade de in sju filmer tillsammans: Den svarta katten (1934), The Raven (1935), Den osynliga strålen (1936), Frankensteins son (1939) (Lugosi i rollen som Ygor), You'll Find Out (1940), Svarta fredagen (1940) och Gravplundraren (1945). Lugosi provspelade dessutom för rollen som Frankensteins monster till Frankenstein (1931). Från början var han tänkt att spela Dr. Frankenstein, men producenten ville hellre ha honom som monstret. Lugosi ville dock inte spela ett mumlande monster och efter flera misslyckade sminkprovningar fick både han och filmens tänkta regissör, Robert Florey, lämna projektet till fördel för Boris Karloff och James Whale.
Där sätter vi punkt för den här veckan. Nästa vecka kommer vi gräva ner oss i Gangstervärlden på vita duken. Missa inte det!