Star Wars: The Force Awakens (2015)
The Force Awakens, lever filmen upp till förväntningarna?
Det är inte ofta det händer, men under premiären av Star Wars: The Force Awakens rådde den där underbara känslan av kollektiv förväntning. Publiken var på helspänn och när den berömda introduktionstexten började rulla, var jag nog inte ensam om att få gåshud.
Episode VII tar vid trettio år efter att vi lämnade våra hjältar i Episode VI: The Return of the Jedi. Ur Imperiets aska har en ny rörelse vuxit fram, The First Order, med riddaren Kylo Ren i spetsen. Han är en motståndare mot den ljusa sidan och precis lika korrumperande som sina föregångare.
Numera existerar jediriddarna främst i myter och legender och det verkar råda ett allmänt ifrågasättande av kraftens verklighet. En som har ett stort intresse för dessa historier är skrotsamlaren Rey (Daisy Ridley). Hennes enformiga kamp-för-dagen-liv på ökenplaneten Jakku kommer snart bytas ut mot ett ordentligt rymdäventyr.
Läs också: Star Wars-filmerna - Från sämst till bäst
Tillsammans med soldaten Finn (John Boyega) och droiden BB-8 beger sig Rey för att hjälpa de kvarlevande rebellerna med att sätta stopp för den mörka kraften en gång för alla.
J.J. Abrams tar med oss till ett slitet och mörkt Star Wars-universum, som på samma gång är fyllt med lekfullhet och skaparglädje. Gamla reliker från de gamla filmerna dyker upp lite här och var samtidigt som det finns utrymme för att presentera nya fantasifulla figurer. Favoriten är tveklöst BB-8.
Även stridsscenerna är välgjorda. Såväl de pampiga rymdstriderna, som de svettiga närkamperna. Till min stora förtjusning har Abrams också valt att uppdatera de hånade stormtrooper-soldaterna. De inte bara siktar bättre, utan också känns som riktiga människor.
Även om underhållningsvärdet är stort är tyvärr inte The Force Awakens helt och hållet den film jag hade hoppats på. Det finns nämligen två problem som drar ner helhetsintrycket.
Det första problemet är det evinnerliga publikfrieriet. Det bjuds på allt för många bioskämt (skämt som fungerar bäst första gången man ser en film tack vare förväntningar och gemenskap) och referenser till de gamla filmerna. I samma veva utnyttjas publikens längtan efter att återse originalbesättningen kontinuerligt. Den sistnämnda komponenten påverkar också en av sidohistorierna negativt. Det andra problemet är att filmen snarare känns som en reboot än en uppföljare.
Trots dessa brister är The Force Awakens ett spännande äventyr med ett par fina twister och en handfull fenomenala scener. Rey är en älskvärd hjältinna och Ren är en spännande skurk. Det kommer att bli jobbigt att behöva vänta i två år på nästa episod.